Morgonpromenad del 2

Fåglar blev det som fotoobjekt när solen var uppe.

Ung sädesärla värmer uppDe vitkindade gässen var väldigt skygga med sina ungar. Inte undra på när havsörnens patrullområde går där.En skrattmåsStörre strandpipare. Ett under att den plötsligt ställde upp som modell.Och den alltid närvarande lövsångaren.

Några färgbilder

Först bofink i motljus.Och så samma  som den svartvita.En annan variant av svarttärnan. I kraftigt motljus. Skulle tro att baron von Richthofen en gång blev så framgångsrik för att han studerade fåglarna. Att alltid placera sig själv mellan solen och en möjlig fiende. Så en annan bildvariant av skäggdoppingen.Gräset igen.

Mera svartvitt

Så har jag gjort en ny omgång bilder. Börjar lära mig, men har mycket kvar.

Först doppingen.  Svarttärnan börjar ändra fjäderdräkt vid midsommar, gråare och en del fläckar.Här kollar den mig, och finner mig ofarlig.I Åhus fanns en del mindre vadare, för knepiga att artbestämma. Men fina är dom.Deras naturliga miljöTycker om att se när de flyger lågt över blankt vattenOch till sist gräs och ljus, mer behövs inte. De här bilderna rycker jag själv bäst om. De är på något sätt motsatser, men omväxling förnöjer, drama och lugn.

Djur

Andra gruppen i bildmapp 18 innehåller djurbilder. Nu blir det ju förekomst av små  vilda djur omkring byn, både älg och rådjur som varit i samhällets närhet är bortskjutna. Det är sådant som sker i det tysta, och ingen verkar sakna de djuren. Troligen för att nästan ingen som bor runt byn går ut och ser efter.

 Först en hare, som brukar hålla till på samma plats. Det är ju så med harar och rådjur, att de inte ser en person som står still verkar det som. Höll på att bli nedsprungen av en råbock en gång. Det är bara att hålla kameran uppe och fingret på avtryckaren. Efter att ha varit lite osäker, satte den sig nära mig, och efter en stund gav den sig lugnt i väg. En mellanbild, nässelfjärilSå fåglar. Kärrhöken patrullerar våtmarkerna, ibland har den och gladan lite styrkeuppvisningar sinsemellan. Tofsvipan. Strök så nära förbi, svårt att få en bild då med fungerande autofokus. Dessutom kan det vara knepigt att själv hålla balansen och inte falla. Äntligen har denna skäggdopping kunnat lägga sig på äggen. Svarttärnorna tar lagt beslag på flera bon innan. Men den hinner. Blir lite revirbråk ibland. 

Om möss och människors planer

I midsommartid gjorde frun och jag en utflykt till Kåseberga. En plats som är väldigt långt söderut i landet,värd att se året om, har god fisk, och branta backar ner mot havet, samt Ales stenar så klart. En märklig sak vid stranden, är att växtligheten är så annorlunda där. Och har det regnat lagom på försommaren, vädret är vackert och himlen blå, så en del år är backarna mot havet illröda av vallmo, himlen blå och havet glittrar. Helt underbart. Ja, det var det jag såg framför mig i bilen.

Denna dag var väderprognoserna högst osäkra, och regnet i Skåne hade fallit ojämnt. Men vi körde, och väl framme i Kåseberga var det nermulet, kraftig kall vind, och backarna torra med ganska lite vallmo. Men jag tog lite bilder, och vi åt middag. 

Först själva stranden, promenadvänlig, inte badvänlig. Backarna är ganska branta, så tung kameraryggsäck  plus vind var mycket utmanande när det gällde att hålla balansen. I förgrunden något slags vicker, bak det något strandgräs. Här var det lite vallmo, och en del blåeld.Kalla vindstötar slängde runt vallmon.Men en del ögonblick ljusnade det lite. Och vallmon är en blomma jag har svårt att se mig mätt på. Den är egenartad på så sätt, att när solljusets strålar faller snett in i den, är det som om den röda färgen förstärks och lyser själv. Detta kan inget foto i världen visa, och jag har försökt måla detta i akvarell, olja och akryl, men det lyser inte vibrerande rött från målningen. Så dels har blomman ett intryck jag aldrig sett någon fånga rättvisande, dels är den bara vacker i ögonblicket där den står. För om någon plockar och tar in den, så faller de röda bladen av snabbt. Men i mulet väder, ja då kan den avbildas riktigt.En tistel, höll fast den ett mindre blåsigt ögonblickNågon slags snårvinda, som tryckte sig mot markenBlåelden, fick inte bättre bild än denna. I det öppna landskapets blåst for blommorna ut och in ur sökaren som ett suddigt streck. Körde med 1/2000 dels sekund. Det var absolut nödvändigt att hålla i skaftet, men ändå riste och for de runt. En malvaSkrattmåsar fanns däroch trutarTog en bild med mobilen från middagsbordet. Fiskmiddagen var god, men de s.k. vitfiskwallenbergarna var inget annat än en kopia på en vanlig norsk fiskekaka. Som är gott f.ö.Stannade till på väg tillbaka, rågfälten vajadeoch vinden for över gräs och backar.