Vid kusten i förrgår

Tog en tur till Tosteberga i förrgår, hamnen först då jag gärna ville se sträckande fågel, men där var rutten is ända ut till skären, bara svanar och kråkor. Väldigt vad isen ligger, men snart är den borta, plus 14 igår då jag satt ute och kände solen värma ansiktet, härligt. 

isen hade gett med sig längre ut, och ännu längre ut hördes ljudet av ejdrar och andra sjöfåglar, underbar vårkonsert

svanarna väntar tålmodigt på isen, ja det är is

den ena lyfter mot öppet vatten, här syns under rutten is

nu fanns här inte mer att hämta, mot betesmarkerna nu med ängar och skog

där var ännu tjäle i marken, men tö ovanpå

några svampar i gräset, stod kvar sen snötäcket smält bort

en fin sten där lavarna skapat sitt eget mönster

mossan satte färg på skogen, blåsippornas blad (syns ej på bilden) hade klarat vintern, det tar ett tag till före de blommar

här växer träden som de vill

utsikt från pilledutternas balkong, där borta ängar och hav. 

I den lilla träddungen mitt bland husen

Fortsätter med den sista delen av den lilla trilogin från Torsebro, från träddungen, där detaljerna fanns. Här går det lätt att tillbringa en timme eller två, stanna upp och se på färger, former och märkliga saker

lavar är som bäst nu, rikligt med fukt, inga skymmande löv och absolut ingen brännande uttorkande sol, de lever sitt tysta liv, en glädjande färgklick

där finns kontrasterande färger och former, rutigt rödbrunt mot en skogsgrön sak som brett ut sig ovanpå, lever och förökar sig ovanpå det döda

lavarna bildar sin egen lite utomjordiska skog där de som många andra strävar uppåt, en del högre än andra, en stund

stenarna har sin tjusning, en tung fuktig skönhet, kall och hård att beröra, men härlig att se på

delad från en, men tätt tillsammans, en vacker yta, men där inne emellan sker det osynliga, ja nu lämnar jag det och går från lito till dendro

där låg den, en enorm gammal trädstam fallen någon gång när ingen såg på eller hörde, roten har blivit som ett stort gap där innanmätet rinner ut medan rötsvamparna långsamt och försiktigt återbördar den till sitt ursprung nere i stoftet, gick runt och såg motiv på denna gamla stam

så märkliga former det finns att se på

ja här finns en del att fundera över

som dessa underbara mönster, får mig att tänka på när Munchs Skriet stiger upp i van Goghs himmel