Strandkråkorna

I Åhus fågelskyddsområde lever en grupp kråkor, som verkar mycket medvetna om skyddsområdets gränser. De håller sig där inom, ser dem nästan aldrig utanför. Och det är klokt, för där är de skyddade för jakt, fredade från promenerande folk under häckningsperioden, och kan finna mat. Födan kan finnas i vassarna, i dammen eller leran runt, bland betesängen och boskapen, eller som nu under vintern: De små musslorna i strandkanten. Musslorna finns där året om, men verkar vara deras stapelföda om vintern, speciellt goda är nog de som sitter fast i uppspolad tång. 

Kaxig stilKollar omgivningen med korta mellanrum under måltidenTröttnat på fotografenSpanar drömmande mot havet, det blev lite som ett porträttI Denna dag var kråkorna inte så skygga, märkligt nog. De såg lugnt på mig, flyttade sig makligt. Vana vid fotografer och flanörer.Här var en märklig individ, stod ensam på en udde och gjorde sig så ful som möjligt. Kraxade ljudligt på ett närmast parodiskt sätt. Betedde sig som en skådespelare, som läst in Rickard III (Shakespeare) och spelade ut för fullt. Ser på mig om den gjort intryck, plockar musslor ur tången den håller i.Så lite flyktbilderdet är oemotståndligt för migBlinkar?Jo, det var en grön sak där ute i havet. 

Strandpromenad

Lite bilder från en strandpromenad i Åhus för ett par dagar sedan, här är de foton som inte innehåller fåglar m.m, utan är lite mer flanörens iakttagelser. 

Denna bild får illustrera rubrikenoch denne man tog en cykelpromenadSmå vågor slog in i behaglig solTräd växte i närhetenliksom sävt.o.m. i färgI I slutet av promenaden fanns hamnen, där ägaren av denna kran hade märkt den noga och synligt med sitt namn. Kranen tar last från små fraktbåtar som denna.Is fanns här och däroch längre ut syntes en mindre båt, dock är jag osäker på vad stegen används till.

Ekorren

En ny bildserie; nu en ekorre. Den är visserligen inte en fågel, men kan hoppa bra. Också tagit dessa bilder i skogen för en vecka sedan. Jag har ju haft en ekorrfamilj här hemma, men en granne uttryckte sina åsikter om ekorrar, och sedan försvann alla korrarna. Om det var av mänsklig hand, eller de flyttade vet jag ej, men en av dem led efter att fått armen amputerad i en fälla. Jag är lite misstänksam mot människor som är grymma mot djur, för steget vidare är kort, mycket kort. Denna kurre i skogen såg välmående ut, och var säkert van vid människor. För övrigt: Ekorrar äter inte fågelungar eller ägg.

    Ett hopp. Se hur framsidan breds ut undertill, det ger bättre bärighet.              

Större hackspett

En stannfågel som lever allmänt utspridd; inte bara i landet, utan från Europa till Ochotska havet. På bilderna är det en och samma individ; en hanne (röd fläck i nacken). Den har sitt revir i ett klibbalskärr, där den också är fotograferad. Själv upplever jag dem som mindre skygga då de serveras mat på vintern. Nötbehållaren i trädgården är en favorit. Året om går det att lokalisera hackspett genom näbbens trumvirvel på trädstammen, och i häckningstider kan de ha många högljudda rop, speciellt om flera par har revir intill varandra. 

Nötväckan

Sitta europaea med fint namn. Stannfågel som kilar upp och ner för trädstammen som den vill. Har sitt fasta revir där den gömmer jordnötterna jag gav den i skogen. Flyger iväg sådär 50 meter, kilar in nöten i en springa, sedan samma om igen. Minns nästan alla nötter genast, men har glömt många mot slutet av vintern. Men det gör inget, den gömmer inom en begränsad radie på favoritställen, så den vet ändå var den skall leta. Vid vårhäckningen är den högljudd, det går knappast att missa om det finns en nötväcka i skogen. Av färgerna att döma, är det möjligen både hane och hona på bilderna.