I gång igen

Sådär, barnbarnen har åkt, och bildhögar väntar. De här bilderna är någon månad gamla. Fåglarna ger sig av efter hand, och insekterna i år är färre än jag kan minnas något annat år. Men visst går det att hitta en del. 

Svarttärnorna har flugit söderut nuEn liten flock törnsångare höll till bland hagtornssnårenMed vass i bakgrundenEn ungeHar dem i trädgården ocksåFina fåglarInte så tydlig pippi, men gillade den gröna färgenSista törnsångarenBlomfluga, finns 350 arter i Sverige, så artbestämningar överlämnar jag med varm hand till entomologer.En flickslända, lestesart? På närmre håll ser den lite sliten ut, lacken börjar flagnaOch till sist, som en hyllning till alla skottar, en tistel.

Närmare, del 2

De resterande bilderna, allt makro.

Humlan igenLövträdslöparen Lite blandad kompott, kan inte namn på någon, fastän de är vanliga.BlomfluganEn intressant fluga, fotograferande entomologer må lämna svar Helt vanlig tistel, åkertistel?HumlanVanlig bagge, ännu en jag inte finner namn på.Rudbeckia, möjligenDetta är i vart fall en nässelfjäril.

Jag kommer närmare, del 1 av 2

Tele eller makrooptik är ju vägar att komma närmare objektet, förstora det. Vädret har ju blivit sämre (men bättre för växtligheten) en period nu, så makrofotografering på en blåsig äng med nermulet väder, det är en närmast omöjlig utmaning. Så på många av bilderna har jag använt handhållen blixt, inställning M, 1/250s och f22. Det visade sig fungera någotsålunda dugligt. 

Jag börjar i trädgården, den tacksamma blomflugan på Rosa MundiEn kålfjäril på lavendelnOch så sävsångaren. År efter år har jag gått vid vassbältena och hört den. Under någon sekund kan den sällsynt sitta på toppen av ett vasstrå. Men för någon vecka sedan, bara sitter några där, så där fick jag äntligen den på bild!   Här är en figur, en stekel helt klart, men är det en buskgeting?En liten färggrann sak på tisteln, guldskjorta och illgröna byxor. Vågat! Men vad är det för figur i bakgrunden?Där kommer denHumlan Herr Ludenkropp

Från trädgården

Gräv där du står heter det. Så jag går ut med kameran runt huset. En del dagar hittar jag detaljer som jag bara måste ta en bild på. Eller ett speciellt ljus, en kontrast o.s.v. Det är härligt rogivande till koltrastens serenader från hustaket. Att ta ett varv med kameran före frukost är en fin start på dagen.

En ros när solen är högt nog att nå över träd och häckar.Hej där! Ett litet litet huvud i en stor stor värld. Just på kanten av ett rosenblad.Har rosor som växer upp i träd. Här en laxrosa-rödaktig i ett plommonträd. Det blev så starka färger, att "lyster" blev för mycket att använda sig av.Här är dess närmaste granne, praktiskt med väldoften i näshöjd.En mossros efter nattregn.Toppen av riddarsporrens blomställning i morgonljus.Digitalis. Plötsligt stod solen rätt, det blev bilder.Den är vacker, men ack så giftig om småbarn skulle äta den.En annan gul rosHärlig metallicflugaInte en harkrank tror jag, men väldigt likt. Gömde sig i en ros.Rudbeckian ser ut att vara ensam i rymdenDetalj av flox

Och nu med färg.

När jag cyklat hem från regelbunden service på sjukhuset, har jag de sista gångerna haft med mig kameran i en mjuk axelremsväska. I cykelkorgen skulle det inte gå, utrustningen hade skramlat i bitar. I väskan har jag min 1200D med billigaste kitoptiken 18-55 och 70-300 samt kinamellanringar. Så använder jag gamla grejer ibland, och skulle nåt hända med dem, är förlusten inte så stor. Denna budgetoptik kan överraska både hit och dit. Men även om det ser skarpt ut, efter beskärning och visning i 100%, syns det så väldigt tydligt skillnad jämfört med bättre saker. 

Om man som jag numera inte stressar fram längre, går det ju att stanna här och där längs vägen för att kolla, finns här något att ta en bild på?

Direkt utanför staden finns översvämningsvallarna, och i gruset nedanför kommer blåelden, den kräver några år, men trivs fint i torr, varm grus och sand.Nu ska ännu en ny samling köptempel (s.k. shoppingcenter) byggas på bästa tänkbara jordbruksmark mellan staden och mig. Jorden kastas undan respektlöst, grus och betong in. På de områden som ännu inte är ödelagda, är det illrött av vallmo. Skönheten mot fulheten. Rött rött röttmera röttrött i rött. Går det? Jovars.Och så stanna till vid sjökanten. På en vild ros satt en långhorning, rhagium mordax, eller lövträdslöparen. Det låter himla fint med alla namn, men faktum är, som så ofta vid artbestämningar, att jag drabbas av stor osäkerhet. Vad vet jag egentligen? Spelar det nån roll? Men jag gillade mötet, och uppskattade att den stannade länge nog. Fortsätter gående genom den flera meter höga grönskan i sjökanten. Lite rött i det gröna, men jag kan inte finna vad blomman heter, vill inte ägna dagen åt det heller. Flugan ser ut som köttfluga.Och så, plötsligt djupt där nere, en liten skönhet.