One day with and onboard boats in the Stockholm Archipelago in the ice-winter of February 2026

Background

I have written the story here as a small tribute to those who work and have worked on the Waxholm's Company's boats in all weathers, in light or in darkness, during both early and long shifts to ensure that we can all live and thrive out here and that visitors both can get out here and back home again safely in all seasons, in one of the world's most difficult to navigate waters.

This little photo-illustrated story with 24 pictures is just trying to give you a little hint of how it is to live out there in the islands of the vast Stockholm Archipelago with its 30 000 islands in the ice-winter when most of the tourists are elsewhere. The Stockholm Archipelago is stretching roughly  100 kilometers north and 100 km south of Stockholm. Behind the City island of Stockholm Old Town lays the Lake Mälaren which is a big fresh water lake that freezes much faster than the Stockholm Stream with its brackish water on the Baltic Sea side. Lake Mälaren is stretching about 100 kilometers west from the Old City. So there is islands everywhere and they are about 240 000 all together along the long Swedish Cost. Malaren has a lot of islands too - usually much bigger than the ones in the Baltic Sea just because they are older and have had a longer time to rise since the last glacial period that ended 10 000 years ago.

In the Stockholm area in these postglacial times all the land is rising about half a meter in 100 years. In the north at the high coast it can be as much as one meter leaving old harbors witout water demanding new onces to be built in just a few houndreds of years. So when the water table is rising slowly in the Worlds Oceans it is partly counteracted by the land rise of the entire Scandian Peninsula. So far it is nearly a zero sum game but not so in medievel times. Since the medieval days Stockholm Old City has risen about three meters. In fact the very edge of the Inland Ice 10 000 years ago was situated where Old City is today and the Old City Island is nothing else than part of an esker or pebble ridge (rållstensås in Swedish) created by an ice river beneath the up to 2 km thick ice cover. So the land is still rising to normalize that enormous pressure the ice cover once put on the Scandian peninsula. 

Another historical remnant from the Ice Age are the many smoth rounded stone slabs you can find all over the islands in the archipelagoes in Sweden, that both locals and tourists loves when they are sunbathing on these warm cliffs in the summer. 

Many people are visiting Stockholm in the summer and around one miljon of them are said to also to be visiting or passing the Vaxholm Stad, about 15 nautical miles north of  Stockholm. That is a lot even for a small town of just 5000 people proudly calling itself a Stad or City since the fifteenhoundreds when the King and his government decided to build a fortress on the little island of Vaxholmen in the middle of the Vaxholm Strait to protect Stockholm from intruders. So going by the Vaxholm Boats in the summers is very different from doing it in the ice-winter and the boats often are very overcrowded during the turist season. So the best season I think is really to go in the winter time, despite the communications are more limited, not the least by the ice!

The Weather 

The archipelago teaches a quiet lesson: seasons are less about temperature and more about light, water, and collective mood. Up there, the sun’s angle is the true ruler. The Baltic breathes, the granite remembers the glaciers, and humans adjust their poetry accordingly.

Civilizations measure time with calendars. Vaxholm´s Islanders measure it with when the ice breaks and when the first crayfish party begins and what about seasons says some when we sometimes are forced to experiece four or five of them in one single day when the arctic air constantly battles the warmer south continantal temperatures! The weather is truely unpredictable.  So bring a travel umbrella and a sweater even if the sun happens to be shining at the moment. Sometimes it is snowing even on the first of May or later even as far south as in Stockholm - yes I have experienced that myself a couple of times but that might just be because Stockholm lies roughly at the same latitude as the south of Greenland (Kap Farvel) or south Alaska (Haines).

Despite that, Stockholm and Vaxholm are places, that normally with Swedish standards,  usually are relatively warm in the summer with lots of sun - especially if you get out from the main-land among the islands in the summer - it usually is less cloudy out there. However this year 2026 we have experienced a very long very snowy and cold ice-winter with very few sun hours. It started in the first half of December when Stockholm just saw the sun for half an hour in more than two weeks  according to the Swedish weather service SMHI - that is probably a record. Even 2024 we had a very bad ice-winter with the most ice I have ever seen out in the Solöfjärden  (Sun Island Bay) for the more than 60 years I have lived out here in the archipelago - so much for that global warming in our winter times.

On top of that we have had some other pretty special conditions where we have experienced very low sea water levels and this was the very reason why I went to Stockholm this specific day. These special conditions has exposed an old shipwreck at Kastellholmen in the very center of Stockholm. It is a captured Danish 17th-century warship, most widely identified as the Grå Ulven (Gray Wolf). It has gained significant attention recently just because of the  exceptionally low water levels in the Baltic Sea, reaching points not seen in approximately 100 years. Personally I have never seen this wreck before in my entire life and that was the reason I went to Stockholm this February day and the old naval base island of Stockholm called Skeppsholmen (The ships island) and the adjacent island of Kastellholmen where this ship lies.  The Baltic Sea has normally almost no tidal movement. Its emergence in early 2026 was caused by an unusually prolonged high-pressure system over the Nordic region, which pushed a lot of water out of the Baltic Sea to the North Sea.

The eight different seasons of the  Stockholm and Vaxholm Archipelago

Before I will take you there, I would like you to know a little about the eight different seasons we live through here over a a year.

Stockholmers do not merely endure weather even if the well known Swedish songduo First Aid Kit use to sing about that ("Stockholms cold but I was told I was made to endure that kind of weather") - they curate it. In the Stockholm Archipelago the year is less a circle and more a wobbly philosophical experiment that unpredictably varies year by year. The “eight seasons” are not official meteorology — they are cultural field observations, refined by generations of boat owners and slightly sunburned philosophers.

Here’s the usual lineup, in brisk form:

1. Ice Winter (Isvinter)
The sea locks up and you can´t use non ice-worthy boats any more. Ferries crunch through brash ice with quite a lot of noise. When they have passed the silence thickens. The landscape becomes monochrome and stoic litterally. So don´t necessarily expect to see anything else some days than monochorome pictures despite you are absolutely sure to having taken them in RGB-colors!

2. Late-Winter Sun (Vårvinter)
Still freezing, but the light returns like a revelation. People squint optimistically at café tables outside, with far to cold clothes on pretending it is spring, while snow still remains everywhere.

3. Real Spring (Vår)
Explosive, brief, almost suspiciously intense. Birch leaves burst out in neon green. Everyone forgets the previous six months instantly when the belowed black birds starts to sing.

4. False Summer (Försommar)
Early June magic. Lilacs bloom. Water still cold enough to re-evaluate life choices. Optimism at peak levels.

5. High Summer (Högsommar)
Midsummer poles, sailing boats, strawberries. Looong nights where the sun barely sets. Mosquitoes run their own empire. Civilization temporarily relocates to wooden cottages. 

6. Crayfish and Fermented Herring Season (Kräft- och Surströmming-säsong)
Late summer evenings in the first weeks of August. Crayfish parties with paper lanterns, dill crowns, and songs of questionable pitch. The water is finally warm. This feels like the emotional center of the year. Not the least because all adult Swedes get a proper excause to drink too much Vodka and/or Akvavit (spiced liquor) regardless if it is crayfish or fermented herring on the menu. 

7. Beautiful Autumn (Sensommar/Höst)
Crisp air, golden reeds, mirror-calm water. Philosophical mood activated. Photographers thrive when maples turn yellow and red.

8. November (Just… November)
Not quite winter, not quite autumn but dark, dark, the heavy winds and everything is wet. Low sky. Horizontal rain. Existential realism. This is the “extra” season many insist deserves its own category. Many leaves the country ands goes south together with the migratory birds.

Our journey begins at Rindö Blacksmith Shop

I started my journey by bus from Rindö Island that is the most fortified island in  the Stockholm Archipelago. This island was until 2005 the base for the Swedish Costal Artillery KA 1. It also had an amphibious boat regiment. Since Rindö is an island the only way to leave it is by boat and in this case by one of the big car ferries.

I started on the bus at Rindö Island around 11 o´clock and the bus rolled one of the car ferries at Rindö Smedja, which today is a commercial varf complex where among others the Stockholm - Vaxholm commuter fleet is maintained.

In the background through the windows you can se Vaxholm Town. From Waxholm the commuter boat traffic is reduced to mornings and afternoons especially in the ice-winter since a lot of the commuter fleet is not ice worthy. So this day I took the bus into Stockholm.

Overview of the "Maritime City Park of Stockholm"

Since Sweden was neutral and managed to stay out of the World War II, we still have quite a few historic boats left in usable condition. If you go to Stockholm and some of the spots marked with an H on the map below, where there are historic boats you also will find that quite a few of them were built in other countries around the Baltic Sea.

There has actually been a plan to officially declare the quays and other areas with historical maritime significance  in Stockholm a Maritime Park. To my knowledge it has not happened yet, so here you at least can see an informal map over these often interesting areas.

C - Areas for the Commuter and Waxholm Company Boats at Strömkajen and Nybrokajen

H - Is the areas where you can find a lot of historical boats after the different quays of the City

X - is the place of the wreck from the Danish warship Grå Ulven

X- to the very rigth of the map is the place where Regal Skeppet Vasa (The Regal Ship Vasa)  went down just some minutes after having left the warf it was built at. On enourmus disaster for Sweden at that time and its navy

Vasa - is the Vasa Museum where you can see the the historical remainings of the ship

F- Is the place where The Stockholmers used to dump all the shit from the City in the old times.

The F stands for the "Flugmötet" which means "The Fly Meet". In these days it was a happening when the ice went and with that all the shit that had been accumulated during the winter and with that the bad smell. Then the spring came with other more pleasant scents.

Click to zoom!

The lines on the map og The Old City is drawn where approximatellly where the medieval city walls were built. The area Skeppsbron to the east of Österlånggatan was partly built on landfill.

Stockholm was founded 1252 and it was built where it was built to stop pirates and enemies from the east to raid the shores of Mälaren where the hart land of Svealand with all its rich soils, big farms, castles and manors.

At Strömkajen the base of the Waxholm Boats

The old steamship "Storskär" (Big Skerrie) here at Strömkajen where all the Vaxholm commuter boats are having their base, is still running regularly in the commuter traffic in the ice free part of the year, between Stockholm and Grenadjärbryggan at Rindö Vaxholm - It is a historic Swedish steamship with over a century of service in the Stockholm archipelago.

Key Historical Milestones:
Construction (1908): Built at the Lindholmen shipyard in Gothenburg, Sweden.

Original Identity: It was delivered to Strängnäs Nya Rederi AB and originally operated under the name Strängnäs Express. It also operated under the name Stockholm early in its history.
Acquisition by Waxholmsbolaget (1940): The ship was renamed Storskär in 1940 after joining the Waxholmsbolaget fleet.
Modern Service: Considered a flagship of the Waxholmsbolaget fleet, it remains one of the few authentic coal-fired steamships still in regular passenger service.

Technical Specifications:
Engine: Powered by a yard-built steam engine producing approximately 659 hp.

Capacity: Designed to carry up to 320 passengers.
Dimensions: It measures roughly 36.98 meters in length and 6.99 meters in width.
The ship is a central part of Stockholm's maritime heritage and is a frequent participant in annual events like "Skärgårdsbåtens dag" (Archipelago Boat Day).

Another of the well known steam ships "Norrskär" (North Skerrie) that is still running regularly in the commuter traffic in the ice free part of the year, between Stockholm, Vaxholm and the outer islands in the middle part of Stockolm Archipelago - here covered and ritired just oppisit the Stockholm Royal Castle for maintenance during the winter. 

Brief History: The S/S Norrskär is a classic example of the passenger steamboats that have been a vital part of Stockholm's maritime heritage.

Archipelago Service: For much of its history, the vessel has been used for passenger excursions and ferry services between Stockholm and various islands in the archipelago, such as Sandhamn.

Steamboat Tradition: It is part of a traditional fleet that continues to operate, often featured in events like "Archipelago Boat Day" (Skärgårdsbåtens dag).
Operational Status: The boat remains an active piece of living history, providing guided tours and scenic cruises for visitors.

At Skeppsholmen (the old naval base of Stockholm) 

Skeppsholmen is the small historical island where Stockholms naval base once was situated for houndreds of years. Nowadays it is one of the places where Stockholms maritime heritage is moored. Other places are Djurgårdsvarvet, Norrmälarstrand and Södermälarstrand in the Lake Mälaren and together they form a sort of informal maritime city park. Especially at Skeppsholmen there is a lot of historical vessels which makes the place worthwhile to visit for tourists. Quite a few of these boats are inhabited year - around

Torsten is a historic Swedish tugboat built in 1895 at the Södra Varvet shipyard in Stockholm. 

Original Use: It was originally built as a steam-powered tugboat for the company Stockholms Transport- och Bogserings AB.
Engine Upgrades: Over the decades, its power system was modernized multiple times. The original steam engine (100 Ihk) was replaced by a Crossley diesel engine in 1960, and later by a Scania DS 11 engine in the 1990s.

Current Life: Today, Torsten is a well-known sight in Stockholm, often docked at Skeppsholmen. It serves as a living piece of maritime history and is frequently used as a private leisure vessel or "houseboat" style residence.

Violette, a historic vessel currently serving as a houseboat in Stockholm

History & Origins:
Built: She was constructed in the early 20th century.
Early Use: Originally, the Violette served as a passenger steamship.
Transformation: Over the decades, she was retired from commercial service and meticulously renovated to become a private residence.

Current Status:
Location: She is permanently moored at Skeppsholmen in central Stockholm.

Community: The boat is a member of the Stockholm Ship Association (Stockholms Skeppsförening), a community dedicated to preserving historic ships and providing a unique living environment on the water.

Features: Her design retains many classic maritime elements, such as the wooden wheelhouse and white-painted hull, which are common sights along the Skeppsholmen quays

The Finn was originally built as a tugboat (Swedish: bogserbåt)

Modernization: It underwent a significant reconstruction in 1947, after which it was classified as a cargo motor vessel (lastmotorfartyg).

Current Use: Like many vintage ships at Skeppsholmen it has been retired from commercial service and now serves as a private residence or recreational vessel.

Historical Context: The ship was earlier part of a cluster of well-preserved historic vessels at Norr Mälarstrand , a scenic quay on the island of Kungsholmen of Stockholm known for its collection of classic wooden and iron boats.

The name "Finn" is a traditional Nordic name, often associated with historical and legendary figures in Swedish and Finnish culture, such as the giant "Jätten Finn".

On the boat the owner that also is named Finn!

At Kastellholmen

Just a short walk east over a small bridge will take you to another smaller island called Kastellholmen (named afters a small "fortress" on top of the island) and on the southern side of the island we this day with its extremely low water level could se this old historic Danish warship that was the reason I made the journey to Stockholm this day.

The shipwreck visible at Kastellholmen is a 17th-century warship, most widely identified as the Grå Ulven (Gray Wolf)

It has gained significant attention recently due to exceptionally low water levels in the Baltic Sea, reaching points not seen in approximately 100 years.

Visibility and the 2026 Phenomenon
The wreck is rarely seen because the Baltic Sea has almost no tidal movement. Its emergence in early 2026 was caused by a prolonged high-pressure system over the Nordic region, which pushed water out of the Baltic toward the North Sea.

The Danish warship Grå Ulven at Kastellholmen

The water you see is called Strömmen or The Stream in English since it is two streams one on each side of the Old City-island and it is often open despite the cold ice-winter. In the backgrumd you see the houses on the eastern side of the Old City called Skeppsbron or the Ship's Bridge - a place which historically served as the commercial harbor of Stockholm. The relatively cold and brackish waters of Strömmen has preserved the oak tree surprisingly well after all years but it is nothing compared to the Regal Ship Vasa at the Vasa Museum at Djurgården, which is in a surprisingly good condition (see the Maritime City Park -map). Vasa is a must for many visitors.

There are a few other old wrecks along the shores of Kastellholmen and like Grå Ulven they where deliberately sunk in this case to be used for foundations for old bridges. Also around Vaxholm they have used the same methods but in that case it was to block enemy ships from passing between certain islands. There are also stone barriers between some of the islands built on the bottom up that are invisible for the eyes but they are there about just 1/2 a meter below the surface. Each year there are houndreds of accidents just around Vaxholm when pleasure boats hits these barriers or other under-water skerries. So it is a good idea to take navigation seriously in these historically heavily fortified and shallow waters.

Strömkajen: The Old Lady Västan

Västan is a historic Swedish ferry often referred to as the "Grand Old Lady" of the Waxholmsbolaget fleet

Here at Strömkajen covered under winter protection, with the island Södermalm in the background,

Short History of MV Västan
Construction: The ship was built in 1900 by Motala Verkstad.

Original Name: It was originally named Nya Svartsjölandet.

Legacy: As of 2023, the vessel celebrated its 123rd anniversary. It is one of the three classic "tradition" ships in the fleet, alongside the steamships S/S Norrskär and S/S Storskär.

Current Service: Today, it continues to operate in the Stockholm archipelago, frequently seen at Strömkajen in central Stockholm or at the Vaxholm harbor.

The Waxholm I commuter vessel is docked at Strömkajen in Stockholm, Sweden. The vessel is designed to break through thick ice, a feature necessary for navigating the waters around Stockholm during winter months when the faster boats like the one you can see to the left can´t make it through the ice. The ship has served the Stockholm archipelago for over four decades now and is very important as a "life line" for many out in the islands in the winter.

This and a few other of the bigger vessels that are equiped with hydrulic cranes are very important as they serve as cargo ships during of season when there are few tourists.

Service History and Key Events
Delivery and Early Years: Built by Lunde Varv och Verkstads AB, the vessel was delivered to Waxholms Ångfartygs AB on June 30, 1983, at a cost of 8.5 million SEK. Along with its sister ship, M/S Waxholm II, it became the backbone of winter traffic in the middle Stockholm archipelago until the early 2000s.

Operational Incidents: On September 21, 1993, while undergoing a refit in Fredrikshavn, Denmark, a fire broke out in the water on its starboard side. The ship sustained damage to its forward deck, necessitating the replacement of interior ceilings, carpets, and furnishings.

Technical Upgrades: During the same 1993 stay in Denmark, new MAN D2842 LE main engines (836 hp each) were installed.
ications and Role

Dimensions: It is a sturdy cruise-style vessel measuring approximately 36 meters in length.

Current Service: Today, it continues to operate as part of the Waxholmsbolaget fleet, frequently seen at terminals like Strömkajen and Vaxholm. It remains an active part of the public transport network, recently being part of a trial where SL (Stockholm Public Transport) tickets are accepted for archipelago travel.

A trip with the icebreaking commuter vessel Waxholm 1 from Stockholm to the end station of the communter line 4 at Grenadjärbryggan on Rindö Island

The communterline 4 (the straight line) was established a few years ago as an experiment but is now permanented. It is about 28 kilometers or 15 nautical miles long. Every year a lot of tourists comes to Vaxholm and the other islands in the middle part of Stockholm Archipelago with this coummuter boat line.

The dotted line shows the main waterway into Stockholm through the previously heavily fortified Oxdjupet strait. For 300 years until the mid-19th century, prisoners at Vaxholm Fortress worked as forced labour to block Oxdjupet (The Ox-depth) in order to force all traffic to pass the Vaxholm Fortress. When they were done, the boats had become so big that they could not pass through the narrow and shallow Vaxholm Strait. So then they had to start the work to clear Oxdjupet again :-)

A trip from Strömlajen in the central Stockholm through the archipelago between Stockholm and Vaxholm in the ice-winter in February on the ice-going commuter ferry Waxholm I

 A view from a boat window on Waxholm I shows a frozen landscape with a distant shoreline and a cloudy sky. The scene captures the stillness and beauty of a winter day in the Stockholm Archipelago. The ferry is navigating through ice-covered waters, showcasing the unique winter conditions of the region.

A stop at Hasseludden - The commuter ferry Waxholm I approaches Hasseludden, a small settlement on the island of Värmdö, during a winter journey through the Stockholm Archipelago. Passengers are waiting to get onboard and continue through the icy waters to Vaxholm and the adjacent islands. 

Around 17 hours it start s to get dark - Here Waxholm I is passing a small sound between the two small islands of Granholmen and Östra Granholmen) - this sound is so narrow that Waxholm I barely makes it at such low water as it was this trip and in these conditions they can´t serve some of the piers with shallow waters - The two white spots are two swans - The Waxholm I ferry navigates through a sound filled with ice floes, a common sight during the winter months in the Stockholm archipelago. The ferry provides a unique transportation experience, allowing passengers to witness the beauty of the frozen landscape. But this part of the year there are very few tourists that travels out in the islands in the evenings. The few that are here  are possibly on their way back to Stockholm instead.

Waxholm I has landed for a short stop at Vaxholm which is a small town of 5000 inhabitants serving as a hub for the Vaxholm´s Companys fleet. Now the town is very quit but in a year there is around one million passing here - many by boat. At this time when the water is so low, old people have hard to get on and of the vessel - In the background the old famous Vaxholm Hotel, where people have a wonderful view over the Southern Vaxholm Bay from the hotel restaurant. The historic Vaxholm Hotel is a real landmark of Vaxholm. The scene captures a quiet moment before the expected influx of visitors.

Waxholm Fortress - A well-lit fortress stands prominently on an island within a dark, calm body of water. The structure, constructed of stone, features a central dome and surrounding walls, illuminated by warm artificial light. The reflection of the fortress is visible on the water's surface, creating a symmetrical effect. The scene conveys a sense of history and tranquility.

Waxholm Fortress: The Lock of Stockholm

History and Early Origins
The first fortification on the island of Vaxholmen was commissioned by King Gustav Vasa between 1549 and 1558. At this time, it was a simple wooden blockhouse and stone tower designed to control the main sea route into Stockholm. Its strategic importance was proven early on when it successfully withstood two major attacks against the capital.

The Evolution of "The Lock"
For centuries, Vaxholm Fortress functioned as the primary defense for Stockholm from the sea, earning it the nickname "Stockholms lås" (The Lock of Stockholm). The current stone structure seen today was built much later, between 1833 and 1863. This massive reconstruction was prompted by the loss of Finland to Russia in the early 1800s, which left Sweden's eastern coast more vulnerable.

Military Significance
The fortress was designed to be impregnable, featuring thick granite walls and heavy artillery. It played a crucial role in coastal defense, and its presence effectively forced all incoming ships to pass within range of its cannons. However, the rapid advancement of artillery technology during the 19th century eventually rendered the stone walls obsolete against modern explosive shells.

But it once prevented the Danish fleet from passing into Stockholm in the sixteen houndreds and in the seventeen houndreds it prevented the Russions to do the same. On the east of the Island of Rindö just behind the fortress there are a lot of heavy fortifications and especially on both sides of present main deap sea-lane to Stockholm

Modern Day
Today, Vaxholm Fortress is no longer an active military site. Instead, it serves as a cultural destination housing the Vaxholm Fortress Museum, which showcases 500 years of coastal defense history. Visitors can explore exhibitions ranging from military history to life on the fortress in the late 1800s.

The commuter ferry Waxholm I is approaching the Southern Waxholm Bay - It navigates through the dark waters of the Stockholm Archipelago, its powerful headlights illuminating the path ahead. The scene captures the essence of a nighttime journey, with the distant lights of the shores of the islands of Rindö and Ramsö outside Vaxholm. The vessel's bow cuts through the water, creating a dynamic sense of movement and direction. When the ship is breaking the ice it generates quite a lot of noise and especially on lower deck of the boat that can be very disturbing if you have to listen to it for the hours a trip like this might take in the winter conditions.  The journey from Stockholm to Rindö in the thick ice often takes twice as long as in the summer since the engines has to be spared from overheating by the ice. They are not run on full speed constantly of that reason.

The commuter ferry Waxhom I is approaching the island of Ramsö in the darkness of the afternoon. The ferry's lights illuminate the ice covered water as it travels towards the island's harbor, which is visible in the background. If there are people waiting for the boat on the pier there are semafores at all the piers that people can use to signal to the captains, if they want to get onboard.

 Ramsö is a pretty small island with very few inhabitants in the winter. Here an old lady trying to debark on the steep gangway. The scene captures a quiet moment on a winter's evening in the Swedish archipelago, highlighting the importance of ferry transport to remote island communities. These ferries are a real life line for the people living out here. Some permanent living people on even more isolated ilands like the adjacent Skogsö where I earlier had a summer house even used to get free helicopter flights once a week to Vaxholm when the boats could not approach their jetties in the winter or the traffic was closed to their island.

To the very left you can see one of these semafores used to signal to the captains on the boats.

Waxholm I is approaching the jetty at Vegabryggan on the southern shore of Rindö Island in the late dark afternoon. - Buildings line the shore, illuminated by streetlights.

Waxholm I arrives at Grandjärbryggan pier in Rindö Harbor on Rindö Island, marking the end of a two-hour journey through the Stockholm Archipelago. Passengers disembark as crew members prepare the ferry for its return trip. The scene is illuminated by the ferry's lights and nearby street lamps, highlighting the quiet beauty of the island at night.

Grandjärbryggan the end stop of the commuter line 4 at Rindö Island - A snow-covered pier at night, with people walking home. The scene captures a quiet moment at Rindö Hamn on Rindö Island.

At last back home at Rindö again after a whole days travel. I started around 11 and are back again at one of the old converted military barracks where I live since three years back. This bulding was part of the old KA I Coastal Artillery regement that was closed 2005 - This large, yellow building stands prominently in a snowy landscape. These former military barracks, was converted for residential use ten years ago (around 2015). Warm light emanates from the windows, creating a welcoming atmosphere against the backdrop of a winter night. People out here at Rindö often keep their string lights they  put up on their balconies for Christmas, as an attempt to mitigate the influence of the otherwise long and massive winter darkness.

If you don´t like the Ice-Winter and the darkness you might prefer Rindö Harbor in the summer instead:

To Rindöhamn - by shuttle boat - Photo page

"Tjuren Ferdinand" i Estepona

Translate into Google English:

"Ferdinand the Bull" in Estepona - Photo page

Translate into Google Spanish:

Bakgrund

Staden Estepona - Solkustens trädgård och Tjuren Ferdinand

Den här historien är en berättelse om en framsynt man och hans vision om hur man skulle kunna bygga en stad, där invånarna faktiskt kunde tycka om att bo och leva och hur den visionen i stor utsträckning kommit att förverkligas på drygt 10 år och fortfarande i allra högsta grad hålls levande. Den handlar om en verklighetens "Tjuren Ferdinand" i dagens Estepona i Spanien - borgmästaren Jose Maria Garcia Urbano och hur han i Ferdinands anda använt sig av mjuka värden som ett överflöd av vackra växter och blommor, kultur i vid mening som tagit sig uttryck i kakelmosaik, muralmålningar och vattenkonst samt inte minst ett varsamt bevarande av gammal befintlig bebyggelse, för att uppnå dessa sina mål. Till synes enkla åtgärder som gjort förvånansvärt stor skillnad.

I Estepona har man sett ett värde i att försöka bevara den medeltida skalan och inte som på många andra ställen idag skyndat att riva allt som stått i vägen för moderniteten, för att i hast kunna bygga allt högre skyskrapor som ett uttryck för dynamik och utveckling. Den satsning som gjorts under dessa drygt 10 år innefattar dock även ett splitter nytt sjukhus och en del nya offentliga byggnader och även det ligger helt i linje med att satsningarna ska komma alla till del och inte som tidigare mest rinna ut i korruptionens oformliga delta.

Estepona Kommun och Regionen Andalusien

Estepona är en kommun och trädgårdsstad långt ner på den spanska solkusten. Kommunen har nära 80 000 invånare och staden med samma namn drygt 30 000. Det finns lämningar i centrala staden ända sedan romartiden, så platsen har varit bebodd i minst 2000 år men det finns inte mycket kvar från den tiden ovan jord idag.

Här en liten utgrävning av en 2000 årig gammal romersk villa i centrala staden som i sig inte är särskilt imponerande, men som ändå skvallrar om ett flertusenårigt kulturellt arv. Bredvid finns en liten men intressant historik utställning.

Stadens anatomi 

Stadsmorfologi är ett ord som nog bara kulturgeografer använder, så även om jag faktiskt läst kulturgeografi för många år sedan använder jag hellre "anatomi" istället för det förstår betydligt fler. Estepona har en medeltida kärna med äldre byggnader, gator och gränder, som en gång anpassats till platsens naturliga topografi och naturliga förutsättningar.  Stadens mer modernistiskt präglade högre byggnader omger den gamla staden i ringar som spridit sig från centrum och längst ut tunnar de ut och ligger efter stranden både åt norr och söder. En del arkitektur har lånat både färg och formspråk från både dagens Marocko och de gamla morerna.

En del av hotell och lägenhetskomplex skulle lika gärna kunnat ligga i Marrakech, för de har samma rosaockra-färgade fasader som är Marrakech verkliga signum. Där tillåts ingen annan färg varken på den enorma och magnifika stadsmuren som omger hela Marrakech eller på husen kring den historisk Medinan. Notera även det grönglaserade tegeltaket nedan. Även det skulle kunna vara hämtat direkt från Marrakech. Inget konstigt med det då ju morerna styrde det som idag är södra Spanien och Andalusien under nära 800 år.

Marocko inspirerade bostadskomplex som lika gärna skulle kunnat ligga i Marrakech som i Estepona

Hamnen och helgmarknaden - En turistmagnet

Historiskt har staden Estepona vuxit ur en gammal fiskeby och den mycket fina, pittoreska och trevliga hamnen är fortfarande ett viktigt nav med sitt båtliv, sina vackra byggnader i vitt och koboltblått och sina restauranger och vattenhål för turisterna. Just den färgen råkar vara min absoluta älsklingsfärg och även exakt denna vit/blå kombination står att finna i den stora marockanska fiskehamnen Essaouria där även alla traditionella fiskebåtar är målade i samma blåa färg.

Varje söndag hålls dessutom en stor marknad i hamnen som då drar till sig mängder av besökare, vilka ökat starkt i antal under de senaste drygt 10 åren som staden genomgått en förändring utan tidigare motstycke historiskt, vilket gjort den alltmer attraktiv.

Helg marknad i Esteponas hamn,

Restauranger och barer i hamnkvarteren är populära bland turister såväl som lokalbefolkning, särskilt på marknadsdagen

Estepona Palace, ett exempel på ett hotell som nästan är byggt som ett Marockanskt palats. Ett exempel på de hotell som byggts för de allt fler turister som nu upptäcker staden.

Det är inte längre till Gibraltar (ca fyra mil) än att man klara dagar mycket väl kan se ända ner till klippan och Europas sydligaste udde.

Genom en 70-200mm telezoom eller kikare så kan man t.o.m. se Gibraltars skyskrapor och lite av stadens gytter vid klippans fot. Man ska inte vara naiv och tro att allt är lika lugnt i omgivningen som i det lite sömniga Estepona. Det är via detta område som mycket av Europas narkotika kommer från Marocko. Bakom Gibraltar-klippan skymtar bergen och Marocko och på andra sidan Gibraltarsundet ligger staden Ceuta, som även har ett stort problem när det gäller afrikanska flyktingar, då Ceuta är den enda plats där Europa har landförbindelse med Afrika. Så det är nog bara bra för Estepona att det hittills saknat sydkustens verkliga "hot spots" typ av nattliv. Med det brukar som bekant även följa drog- och gängrelaterad kriminalitet och mer eller mindre grava säkerhetsproblem, som idag verkar vara hyfsat under kontroll i Estepona.

Ceuta: Fortress Europe in Africa – DW – 08/22/2018

Tillbaka till "Tjuren Ferdinand" och Esteponas borgmästare,

1936 skrev författaren Munro Leaf barnboken "Ferdinand the Bull" som senare kom att ligga till grund för Walt Disneys tecknade film om den ovanliga spanska tjuren som inte ville slåss med de andra tjurarna, utan istället föredrog att lukta på blommorna och titta på himlen under någon av södra Spaniens många korkekar. Samma film som visas varje är på Julafton i Sverige av SVT.

Boken som skrevs alldeles innan Spanska Inbördeskrigets början kom märkligt nog att ses som subversiv av Spaniens blivande diktator Francisco Franco och även av Hitler. Boken kom att förbjudas både i Spanien och Tyskland och i Spanien ända till 1975 då Franco dog. Möjligen ogillades det pacifistiska i berättelsen om "Tjuren Ferdinand" av både fascister i Spanien och nazister i Tyskland, då bokens budskap hotade att undergräva folkets vilja att delta i deras arméer och krig.

Sextio- och Sjuttiotalen var ju annars dystra årtionden på många sätt med imperialist- och kolonialkrig i Afrika, Syd-Amerika och i Viet-Nam. Det var också årtionden av europeiska diktaturer i bl.a. Spanien, Grekland och Portugal. När jag pluggade på Sveaplans Vuxen Gymnasium i Stockholm vid denna tid, så hade någon skrivit på toaletten: "Paco" Franco esta muerte. Viva la Muerte!  (Franco är död. Leve döden!)

(Stalin lär dock ha gillat boken - vad man nu ska dra för slutsats av det?)

Även i Esteponas västra utkanter finns en tjurfäktningsarena, precis som i så många spanska städer men jag tänker inte berätta tjurfäktningens historia eller historien om dess matadorer, utan om Esteponas egen "Tjuren Ferdinand" - dess borgmästare sedan drygt 10 år - Jose Maria Garcia Urbano, som även hyllats och fått utmärkelser av svenskarna på solkusten (Årets Oliv 2022) för sina insatser att utveckla Estepona och göra den till en vacker, säker och trevlig stad att besöka och leva i. Utmärkelsen kan även ses som en uppriktig genuin uppskattning av en bra offentlig ledare. 

Esteponas förvandling

Det går alltså inte att komma förbi borgmästare Urbanos inflytande och visioner när man betraktar Esteponas förvandling. Det han och hans medarbetare lyckats göra med Estepona är helt enkelt rätt enastående och det är här Ferdinand kommer in.

Istället för att riva allt gammal och bygga nytt i glas och betong som man gjort på många ställen i världen så har man istället restaurerat och vitmålat den äldre bebyggelsen exemplariskt samt lagt om gatstenen på många ställen. Under denna tid har man skapat ett hundratal gågator och dessa är kantade med tusentals blomkrukor i alla regnbågens färger. Det är just gågatorna och det låga tempot som gör att den gamla staden fullt ut kan komma till sin rätt. Långa stunder kändes det som om jag var helt ensam däruppe i den övre delen av gamla stan, trots att det var mitt på dagen.

Här kvarteren uppe vid den gamla kyrkan

Kyrkan - notera stenläggningen

Kvarteren kring det gamla stadshuset är särskilt fina och härifrån utgår de vackraste gatorna som alla är kantade med mängder av blomkrukor som hänger efter väggarna. Alltid en enda färg på alla krukorna efter en gränd eller gata.

Blommor, blommor, blommor - här den "rosa" gatan.

Mer blommor och bara konsekvent ljusgröna krukor.

Jag undrar verkligen om sånt här skulle få vara i fred i en svensk småstad.

Här den blomstersmyckade entrén till ett regionalt skolkontor. Det är ett sånt överdåd med svenska mått mätt ibland så man häpnar

Vad kan väl vara ett mer passande namn på stadens centrala torg där många restauranger ligger, än Plaza de las Flores eller kanske Blomstertorget på svenska

Här är några av "hjältarna" som sliter med att plantera, plantera och inte minst att vattna allt i värmen.

Mängder med statyer har placerats ut i parker och på torg. Här ett tiotal statyer i en park nära Los Llanos i norr

n 

Till och med lite vinreklam för restaurangen på andra sidan gatan kan göra en mur lite roligare, fast det kanske inte var den direkta avsikten

Kakelmosaik med historiska motiv och poesi pryder gågatornas väggar. Jag måste säga att jag nog aldrig sett något så konsekvent i fråga om utsmyckning av en stad. Kakelmosaik har jag sett även i exv. staden Rhonda uppe i bergen, så det är inte helt unikt på något sätt men väldigt trevligt och ofta intressant. I vackra Ronda finns exv. mängder av poesi i mosaikerna som folk genom historien skrivit efter att ha inspirerats av Rondas skönhet och storslagenhet.

Man ser också till att barnen har det vackert vid sina skolor. Har vid en skolgård inne i historiska delen av staden. Jämför det med någon svensk visberättelse om den svenska förortsskolans ofta torftiga estetiska miljöer, av Lars Winnerbäck 

Vid snart sagt varje rondell finns installationer och konst - även vattenkonst.

Det gamla moriska arvet finns fortfarande kvar i en hel del detaljer. Här en gammal fin brunn nära gamla Stadshuset. Blommorna i överflöd även här i matchande terracotta krukor

Även annan vattenkonst finner man ibland på de mest oväntade ställen - som här i en backe i den övre delen av den medeltida stadskärnan

Stadens nyare delar

Även stadens nya delar som bebyggts med en del höghus har fått fantastiska muralmålnings-utsmyckningar på husfasaderna. Ett sextiotal finns nu spridda över de nyare stadsdelarnas fasader. Stadens ledning utlyste nämligen en tävling för ca 10 år sedan och efter den satte man igång. Invånarna i staden är mycket stolta över målningarna och det ordnas stadsvandringar helt med fokus på muralmålningarna.

Detta lär vara Spaniens största muralmålning och den sträcker sig över hela sex husfasader

Här ser ni den målning som till slut vann priset i den muralmålningstävling staden anordnade.

Några av de finaste målningarna på gatorna runt Esteponas Orchidarium

Min egen favorit kanske

Denna målning utgör en helhet med en rondell utsmyckning

Exempel på liten rondell utsmyckning

En av de större målningarna här föreställande den grekiska gudinnan Athena. Den är gigantisk i verkligheten

Staden som tidigare varit rätt på dekis och mest omtalats för sin tidigare omfattande korruption, var då inget självklart alternativ för Sveriges Spanien-koloni som hellre flockats kring badorterna längre norrut. 2011 påbörjades emellertid de omfattande förändrings- och upprustningsarbeten som gjort Estepona till Spaniens mönster kommun på ett drygt decennium. De flesta av de vanprydande och smått parodiska klassiska skatbon till elledningslösningar man tidigare kunde finna på snart sagt varje gata, har nu till största delen grävts ned och dolts för våra blickar. 

Just nu pågår en enormt arbete med att riva den gamla strandpromenaden som sträcker sig ca 3 km efter den breda stadsstranden och bygga en ny. Det finns kanske tre- fyrahundra meter av den gamla kvar men den står snart på tur den med. Som framgår av bilden är det en populär plats i staden att vara på, både för unga och gamla.

Här kommer sedan många nya restauranger m.m. att etableras efter den på sina ställen 100 meter breda sandstranden, för strandens värden är eviga

På stranden äten man gärna fisk som grillas över träkol

Strandpromenaden i Estepona är dessutom en del av den vandringsled som håller på att färdigställas efter en stor del av kusten

Slutord om "Tjuren Ferdinand" i Estepona

Om vi drar oss lite till minnet kring den här älskade gamla barnboken om den blomster älskande tjuren, som så till den milda grad lyckades reta upp 30-talets diktatorer, att den förbjöd den under många år, så ser jag något väldigt hoppfullt i en tid som vår med ett sådant exempel till ledare som Jose Maria Garcia Urbanos och hans Estepona. Jag kan inte tycka annat än att det är något väldigt sympatiskt och uppfriskande med en politisk ledare, i vår på många sätt hemska och nedslående tid, som i så hög grad kunnat göra en verklighet av sina positiva visioner. Visioner som faktiskt i hög grad hämtar kraft ur precis de skönhetsvärden som även verkade glädja sagans "Tjuren Ferdinand" och faktiskt kommer alla till del i Estepona och inte bara några få. Visioner och en ny verklighet i deras anda, som uppenbarligen älskas av invånarna.

Det visar sig ju också i hög grad att omsorgen om stadens miljö och invånarnas trivsel i form av vackra och rofyllda miljöer med höga estetiska värden, såsom en mångfald av blommor och andra vackra växter samt konst i alla dess former verkligen kan lyfta en stad på dekis och få den att gå in i ett antal starkt positiva spiraler, vilka verkligen gynnat den ekonomiska utvecklingen i både stad, kommun och region. Dessa spiraler har sedan i nästa varv genererat nya friska resurser, vilka kunnat växlas in mot ytterligare satsningar på stadens miljö och infrastruktur.

Vilken kontrast är inte detta Urbanos Estepona till Putins paranoida, aggressiva, förbittrade och destruktiva universum som bara resulterat i isolering, slutenhet, stagnation, förtryck, förljugenhet, ofrihet, exempellös förstörelse och död, samt usel levnadsstandard och ren misär för en stor del av den befolkningen. Jag har sett och upplevt några få såna här positiva platser som Estepona under mer än 50 års resande, som då jag varit där känts som positiva exempel. I de flesta fall har de präglats starkt av ledare med visioner som haft sina befolkningars väl för sina ögon. Kanske en och annan framtida ledare rentav låta sig inspireras av Esteponas positiva kulturella och ekonomiska spiraler och borgmästare Urbanos visioner och praktiska handlag, för här har det inte bara varit snack om visioner utan också massor av verkstad.

Nedan ser ni den byggnad jag tycker förkroppsligar arvet efter "Tjuren Ferdinand" allra bäst. Var om inte just i Estepona skulle man bygga ett Orchidarium. Om sagans "Tjuren Ferdinand" verkligen funnits på riktigt, så tror jag han skulle älskat det som finns i den byggnaden och jag skulle inte bli förvånad om borgmästare Urbano skulle snikat till sig en egen nyckel, så han kunde besöka det efter stängningstid. Om korruption kunde hållas på den nivån så kan i alla fall jag leva med den :-)  Jag skulle heller inte bli särskilt förvånad om man skulle hitta honom under någon av Andalusiens alla korkekar, luktandes på blommorna, på sin ålders höst.

Estepona Nordicos utmärkelse "Årets Oliv" tilldelades stadens borgmästare 2022

Citat från tidningen "Sydkuste.es":

"Motiveringen till valet av borgmästaren i Estepona som mottagare av årets utmärkelse är ”stadens närmast exempellösa utveckling från en liten fiskeby till nuvarande blomstersmyckade välutvecklade stad. Under ledning av José María García Urbano har kommunen behållit sin genuina karaktär samtidigt som den utvecklats och varsamt förskönats samt numera är vida känt som Andalusiens blomstrande smycke. De tidigare usla finanserna har sanerats och Estepona är nu ett lysande exempel på en välskött kommun, känt långt utanför både sina egna, Andalusiens och Spaniens gränser.”

Nedan en Youtube länk från överlämningen av utmärkelsen:

https://youtu.be/KgJu9x7te7o

I denna video finns två textade citerade citat som i någon mån kan förklara varför man lyckats, där så många andra orter  i världen misslyckats:

 "Vi tänker inte på nästa val utan på kommande generationer" (vilket ursprungligen lär ha sagts av Churchill)

"När det råder samförstånd mellan politikerna och folket som fattar alla beslut lyckas projektet"

García Urbano är en av Spaniens mest omtyckta borgmästare och i det senaste lokalvalet 2019 fick han hela 69 procent av rösterna och Partido Popular 21 av sammanlagt 25 platser i fullmäktige. Genom detta har man skaffat en massiv politisk majoritet som ger de politiska möjligheter som behövs för att få någonting gjort - snabbt. Kontrasten till hur det ser ut i exv. Sverige är närmast total.

Del 2: Med "Sony Klick"-konfiguration i usel belysning och med snabba motiv

Att använda automatik vid fotografering av snabba motiv i dålig belysning

Translate into Google English:

Del 2: Med "Sony Klick"-konfiguration i usel belysning och med snabba motiv - Fotosidan (www-fotosidan-se.translate.goog)

Jag har i en tidigare blogg "I Essaourias fiskehamn i Marocko med "Sony Klick" " pekat på att turen kan man inte göra något åt - däremot kan man förbättra sin timing avsevärt med rätt konfiguration i sin A7:a.  I denna blogg, vill jag visa en bildserie, som jag tycker rätt klart visar var vi står idag med de bästa FF-sensorerna i lågljus.

Bakgrund

I min första blogg  om "Sony Klick"-konfigurering" berättade jag om hur jag konfigurerar min A7:a för maximal fotofrihet, minimalt missade bilder och maximalt fokus på fotomotiven:

https://www.fotosidan.se/blogs/stenisfotoblogg/index.htm?tag=I+Essaourias+fiskehamn+i+Marocko+med

Jag visade i en tillhörande portfolio med ett 60-tal bilder jag länkat, hur resultaten kan bli. Dessa bilder var dock alla tagna i bra dagsljus.

I denna blogg vill jag däremot visa hur resultatet mer realistiskt kan se ut, utan brusreducering i rätt dåligt ljus med ISO-tal kring 8-10 000, trots att kameran sägs ha en av marknadens bästa lågljus-FF-sensorer.  Ni får även några tips kring hur man effektivt kan åtgärda de klart manifesta brusproblem ni kan se i mina första två exempelbilder nedan. Många av de "tester" jag tidigare läst av min egen A7 III:s prestanda har varit alldeles för smickrande, ofta helt enkelt därför att testarna väldigt ofta tar bilderna i bra dagsljus. Det finns en hel del exempel på samma misstag även på Fotosidan.  Sånt är fullständigt meningslöst, för det är sällan man ser några vidare brusproblem då. Här har ni ett sådant gjort av Ken Rockwell som visar vad jag menar (även om hans ISO 10 000 bild är tagen på natten, så är den starkt upplyst):

https://www.kenrockwell.com/sony/a7-iii.htm

Nedan kan ni istället se hur det faktiskt kan se ut under mer krävande  ljusförhållanden. Denna dag hade jag varit ute och tagit en del mörkerbilder på Sagoberättarnas Torg  i Marrakesh eller Jemma el Fna som det heter lokalt, när vi sedan hamnade på en s.k. riad. Jag och en av mina resekompisar hade kollat upp Riad Dar-es-Salaam tidigare på dagen inför vår middag men hade ingen aning om vad som väntade i form av underhållning. I samband med middagen gavs en sprakande dansshow i mycket högt tempo och tidvis mycket mörka förhållanden. Inte blev förutsättningarna bättre av att jag bara hade ett rätt ljussvagt Sony 24-105mm/4 G med mig heller (dock hade även objektivet bildstabilisering). Jag hade inte tänkt ta några bilder överhuvudtaget under middagen, så allt hände väldigt snabbt och fullständigt improviserat när det ändå blev så, men lyckligtvis är det ju just sådant som "Sony Klick"-konfigurationen är så bra på :-). 

Genom att utnyttja den nya smarta, flexibla och hierarkiska Real Time AF samt den mycket äldre men likaledes smarta ISO Auto Minimum Shutter Speed, som tidigare beskrivits ingående i föregående blogg, så upptäckte jag av en slump att jag även kunde gå rakt in i en mörk riad i Marrakesh utan att överhuvudtaget tänka på min kamerakonfiguration där heller. Kameran sökte i det längsta parera ljuset så att slutartiden hölls vid 1/brännvidden. Det lyckas den inte riktigt med och då skruvade den upp ISO-talet så högt den kunde  till en början (d.v.s. det max jag satt i Auto ISO). När den så slog i taket vid ISO 8000 så prioriterde kameran exponeringen istället. Därför ligger en del av bilderna nedan på en slutartid på mellan 1/20 och 1/80 trots att inzoomad brännvidd ligger på ca 100mm.

Det är ytterst sensorn i min A7 III, en av marknadens absolut bästa lågljussensorer ännu 2020, som egentligen sätter gränserna för vad som kan uppnås i bildkvalitet vid lågljusfotografering tillsammans med en av marknadens bästa brusreduceringsverktyg "Prime" i DxO Photolab. Vad "Prime" kan göra med brusiga lågljusbilder är inget annat än fantastiskt. I kamerorna kommer vi nog aldrig få se något liknande eftersom kamerorna måste prioritera skrivhastighet och inte bildkvalitet och tung brusreducering direkt i kamerorna. Det har batterierna helt enkelt inte kapacitet för. Jag tror alla som ser dessa bilder inser att även en kamera som A7 III, som är dokumenterat bra i svagt ljus, inte alls räcker till egentligen. Även bilderna ur den behöver köras genom Photolab Prime eller något liknande, för att nå sin fulla potential. Jag är egentligen inte så förvånad över att det tydligen finns fotografer som köpt DxO Photolab enbart för att få tillgång till "Prime"

Några exempelbilder

Denna bild är tagen med en slutartid på 1/20 sekund och efterbehandlad i DxO Photolab men inte brusreducerad och om ni förstorar den ser ni bruset rätt tydligt. Förstora gärna!

I en delförstoring syns bruset än tydligare. Förstora gärna!

Samma motiv men efterbehandlat i DxO Photolab och brusreducerat med Photolab Prime. Förstora gärna!

Delförstoring av bilden som är brusreducerad med Photolab Prime. Förstora gärna!

Jag tycker själv att bara dessa fyra bilder visar väldigt tydligt vilken oerhört viktig roll DxO Photolab Prime spelar i processen från tagen bild till användbar färdig bild.  Dessa bilderna från A7 III tycker jag inte alls håller utan avancerad brushantering. Prime är brushanteringens "state of the art" idag i dagens RAW-konverterare och det skiljer verkligen agnarna från vetet. Vare sig Lightroom eller Capture One kan i detta avseende mäta sig med den bildkvalitet man kan få i lågljusbilder med DxO Photolab på höga ISO, om man efterbehandlar denna typ av bilder med Prime.

Nedan ser ni en liten serie tagen på en helt fantastisk dansös som i ett rasande tempo genomför en dans som jag inte kunde skilja från Flamenco med mina bristande kunskaper om dansstilar. Trots mycket dåliga ljusförhållanden och mycket rörelse i motivet så lyckas kameran ändå skapa hyfsat skarpa bilder på kvinnans huvud och kropp. Jag är inte så förmäten att jag tar åt mig det mesta av äran för att det blev hyfsat användbara bilder, utan den måste jag till största delen lägga på kameran och inte minst DxO Prime.

Det jag dock kan ta åt mig lite av äran för är min insikt att jag inte hade fixat detta något vidare utan den konfiguration jag konfigurerat kameran med. Den lät mig faktiskt även i detta sammanhang med rätt krävande ljusförhållanden och snabbrörliga motiv, helt koncentrera mig på motiven och min komponering. Med Prime är jag numera aldrig orolig för att jag inte skulle kunna hantera de mest krävande ljussituationer med min A7 III även utan blixt. Jag har även upptäckt att jag med hjälp av kamerans automatik och inte minst då den hierarkiska AF-funktionen sällan missar skärpan i några motiv och genom det slipper jag spraya vilt bara för att få någon enstaka bild i fokus. På riaden tog jag inte mer än kanske 15 bilder och väldigt få dubbletter och de flesta blev faktiskt användbara.

Bild tagen med 1/80 sekund, efterbehandlad i DxO Photolab med Photolab Prime

Bild tagen med 1/60 sekund, efterbehandlad i DxO Photolab med Photolab Prime

Bild tagen med 1/30 sekund, efterbehandlad i DxO Photolab med Photolab Prime och det här är ju ett gränsfall där bara ansiktet är hyfsat. Här hade det behövts en snabbare slutartid.

Skulle jag tagit bilderna idag hade jag nog skruvat upp Max Auto ISO till 10 000 och kanske t.o.m. 12 800 för att riktigt testa vad gränsen börjar gå för "Prime" och få något steg bättre slutartider. Om jag skulle ta efterbehandlingen ett steg till så skulle jag nog maska den övre delen av bilden och göra den helt svart för att få bort de störande ljuskällorna.

I övrigt kan jag konstatera att "Sony Klick"-konfigurationen funkar rätt fint även i mer krävande ljusförhållanden om man kombinerar den med DxO "Prime" och det skadar ju heller inte att ha lite ljusstarkare objektiv än en f4-zoom, även om det faktiskt kan gå till nöds det med.

Om ni är intresserad av flera av mina historiska bildberätelser i min "bruna serie" med reprofotade gamla diabilder så har ni länkarna nedan:

INGOL / TOLERANS AB - ett litet exportföretag i den grafiska industrin från 1970-talet till idag - Fotosidan

DN/Expressen - Datorisering och stenhård facklig kamp från 70-tal till nutid - Fotosidan

Petra - Den glömda staden

Uganda 1986 - bilder från ett folkmord - Nakaseke och Luweero efter "The Bush War" 1981-85

Det marxist-leninistiska Etiopien 1986 - ett politiskt, kulturellt och militärt våldtaget land

Kashmir Indien 1978 - Kungariket Ladakh - ett av världens centrum för buddistisk lamaism

Kashmir Indien 1978 - Srinagar, Pahalgam och Guptu Ganga

Djurporträtt och djurbilder

Södermalm - om rivningarna på 60- och 70-talen, motståndet och gentrifieringen

Nepal 1976 - Kirtipur - Kvinnornas by

Afghanistan 1972 - människor och miljöer - innan "Katastrofen" 1978

Afghanistan 1978 - Saur (April)-revolutionen - och vägen till Kashmir

Till Rindöhamn - med pendelbåten

Google Translate into Swedish:

To Rindöhamn - with the shuttle boat - Photo page (www-fotosidan-se.translate.goog)

Jag och gamla Rindö

Jag har bott många år på Skogsö, som är den enda ön av de sex som ingår i Vaxholms Stad som saknar permanent boende. Den ligger på bara fem minuters avstånd från Rindö Hamn med båt. Jag tror att de flesta på Skogsö inte hyst några varmare känslor för Rindö under många år. Det kan ju bero på att militärens närvaro som upphörde först 2005, länge gjorde stora delar av ön otillgänglig för privatpersoner men även öns topografi på sydsidan gjorde den näst intill otillgänglig efter en stor del av strandsträckan. Militärens nattliga skjutövningar hördes väl över vattnet och störde mer än en nattsömn.

Vi gillade heller inte att militären avlyste stora delar av de vatten som tidigare var öppna för strömmingsfiske, efter att de misstänkte att en främmande ubåt tagit sig in på Solöfjärden. Några av områdets bästa strömmingsfiskeplatser fanns tidigare vid grundfladen ner mot Oxdjupet och de blev otillgängliga när de lade ner sensorslingor både där och kring Stinas Grund ute i Solöfjärden. Vid Stinas Grund spinnfiskade vi gädda och på midsomrarna spände vi upp tält där och partade föräldrafritt. Nu finns bara en massa skarvar där som skiter ner allt.

Oscar Fredriksborg och Nya Rindö Hamn

De senaste åren har det gamla kasernområdet vid Oscar Fredriksborg omvandlats till väldigt fina bostadsrättslägenheter av det statliga Vasallen som gjort ett väldigt fint jobb med hela området. Samtidigt passade man på att döpa om området till Rindö Hamn. Speciellt har man utnyttjat de gamla välbyggda kasernernas tre och en halv meter i takhöjd när man byggt en del ganska magnifika bostadsrätter. Marinens gamla hamn har även den rustats upp och omvandlats till en rätt exklusiv småbåtshamn. Flera välbesökta restauranger finns redan i området och många matglada kommer hit sjövägen. 

Ni som kommer i egen båt - glöm inte "sjökorten". Många ovana åker på de gamla fördämningarna som försvaret lämnat efter sig och aldrig städat bort mellan många av öarna runt Vaxholm. Fördämningarna är inte flaggade på något sätt fysiskt utan bara  i sjökorten och ligger lömskt 3-4-5 dm under vattenytan på många ställen. För något år sedan räknade en boende på Rindös norra sida över 40 grundstötningar mot den fördämning som ligger mellan Rindö - Pukholmen - Skarpö, vilket rapporterades i lokalpressen och då var inte säsongen slut än. En av dessa var en av mina grannar som var ny i dessa farvatten.

En liten hemlighet - "Grottorna" - missa inte bilderna på dessa nedan!

Under många decennier låg värnpliktiga på regementet på Rindö. Idag kan vi fortfarande se de bastanta lämningar de skapat med all sten de staplat till vind- och insynsskydd, efter en stor del av den sydöstra stranden ända ner mot Oxdjupet. "Grottorna" som de kallas av lokalbefolkningen är ett litet friluftsparadis för alla de som bor här och de som kommer på besök. Hittills har lyckligtvis varken politiker eller byggföretag fått för sig att reglera den spontana aktivitet som utvecklats under många år i området.

Grenadjärbryggan med utsikt mot Solöfjärden och Värmdö. Bryggan som varit färdig i nära tre år har nu äntligen fullt ut tagits i bruk av SL:s Stockholmspendel som går upp till åtta gånger per dag åtminstone när sommartidtabell gäller. Många ser det som ett stort lyft för Vaxholmstrafiken. SL-taxa gäller. Här en grupp turister som tagit en dagtur från Nacka Strand till Rindö

Rindöhamns inre del. Här finns såväl en väl tilltagen sjösättningsramp längst in i hamnen för motorbåtar samt en kanotbrygga för de som vill ut och paddla. Flera av föreningarna har egna kajaker som medlemmarna kan låna.

I hamnen har det fyllts på med allt exklusivare båtar de senaste åren. Det är samma utveckling som vi sett inne i Vaxholms Västerhamn de senaste fem åren. Hamnen är helt full nu och det pågår även en rätt omfattande båtcharterverksamhet i hamnen.

Hamnen med en del av de mer exklusiva båtarna. I bakgrunden har man börjat bygga en ny etapp med helt nya hus nere i hamnen

Restaurang Batteriet nere i hamnen mot Oxdjupet är välbesökt soliga sommardagar. Det kan vara svårt att få gästplats vid lunchtid. Det lokala näringslivet innefattar även ett ostmakeri, ett bryggeri med restaurang (Oxen och Djupet) och mer blir det säkert när befolkningsunderlaget ökar och kan bära mer service

Fastighetsbolaget Vasallen har byggt om de gamla kasernerna till populära och rätt magnifika, ljusa och luftiga bostadsrätter som fullt ut utnyttjar takhöjden på hela 3,5 meter. Många har en fantastisk utsikt över Oxdjupet, Rindö Hamn och Solöfjärden 

Vi har slagit oss ner i en av Rindös "grottor" som en gång byggdes av de många värnpliktiga som låg på dåvarande KA1 och AMF1. Här har någon gjort ett däck och ställt ner några gamla stolar. Ingen äger grottorna även om en del säkert ser dem som mer privata än andra. I bakgrunden en av Rindöhamns officiella kommunalt byggda badbryggor med Solöfjärden och Värmdö i bakgrunden.

En "grotta" som utrustats av någon med grill

En välutrustad "grotta" med både grill och trädgårdsmöbler vänd mot Solöfjärden

De här "squattningarna" eller vad man ska kalla dem tar sig väldigt olika uttryck. En del är väldigt simpla men det finns även mer ambitiösa byggen som den lilla "veranda" man byggt i bakgrunden.

En "grotta" med ett hyfsat ambitiöst "däck". I bakgrunden från vänster Getholmen, Tynningö, Ramsö och Björnholmen längst till höger som förr också tillhörde försvaret

Den här "grottan" tillhör väl de mer ambitiösa. Här finns både ett däck med bra vindskydd och flera bekväma solstolar. I bakgrunden Solöfjärden och Björnholmen

Det mest komfortabla är nog ändå denna fina sittgunga. Här finns plats för två, så här hamnar en del nykära ibland. Av hänsyn till dessa och kärleken tänker jag inte avslöja var den finns :-)

Om ni är intresserad av flera av mina historiska bildberätelser i min "bruna serie" med reprofotade gamla diabilder så har ni länkarna nedan:

INGOL / TOLERANS AB - ett litet exportföretag i den grafiska industrin från 1970-talet till idag - Fotosidan

DN/Expressen - Datorisering och stenhård facklig kamp från 70-tal till nutid - Fotosidan

Petra - Den glömda staden

Uganda 1986 - bilder från ett folkmord - Nakaseke och Luweero efter "The Bush War" 1981-85

Det marxist-leninistiska Etiopien 1986 - ett politiskt, kulturellt och militärt våldtaget land

Kashmir Indien 1978 - Kungariket Ladakh - ett av världens centrum för buddistisk lamaism

Kashmir Indien 1978 - Srinagar, Pahalgam och Guptu Ganga

Djurporträtt och djurbilder

Södermalm - om rivningarna på 60- och 70-talen, motståndet och gentrifieringen

Nepal 1976 - Kirtipur - Kvinnornas by

Afghanistan 1972 - människor och miljöer - innan "Katastrofen" 1978

Afghanistan 1978 - Saur (April)-revolutionen - och vägen till Kashmir

Kristenhetens viktigaste helg i kristenhetens viktigaste helgedom

Easter in Jerusalem

Translate into Google English:

Christianity's most important weekend in Christianity's most important sanctuary - Photo page (www-fotosidan-se.translate.goog)

Bakgrund

I år 25 mars 2020 stängdes the Holy Church of Sepulchre eller Uppståndelsekyrkan för världens pilgrimer p.g.a. Corona-pandemin. Jag har lagt upp en portfolio med bilder jag tog inifrån kyrkan 2016. Denna plats är kristenhetens allra heligaste tillsammans med födelsekyrkan i Bethlehem. Här finns det de troende anser vara Jesus grav, platsen där man tror korsfästningen ägde rum samt den plats där Jesus förbereddes för sin begravning med tvätt och smörjelse.

Varje år vid denna tid kommer många pilgrimer till Jerusalem för att besöka denna kyrka. Många vandrar den 600 meter långa "Via Dolorosa" eller "Korsets väg" från Antoniafortet till The Holy Church of Sepulchre. Påsken sammanfaller även med en av judendomens viktigaste helger Pesach eller the pass over som amerikanerna benämner det vi kallar uttåget ur Egypten. Så påsken är mycket viktig för flera religioner - men av helt olika skäl.

Kyrkans historia

Den heliga gravens kyrka är tillsammans med Födelsekyrkan i Betlehem en av de mest heliga och speciella platserna för världens alla kristna och den romerske kejsaren Konstantin i Konstantinopel i det dåvarande Öst-Romerska Riket, sägs ha tagit initiativet till att båda byggdes i början av 300-talet. Den heliga gravens kyrka ligger i de kristna kvarteren i Jerusalems gamla stad och innehåller två platser som anses vara särskilt heliga i kristendomen: platsen där Jesus korsfästes, kallad Golgata eller Kalvarieberg, och Jesu tomma grav, där han begravdes och sedan uppstod.

Den första kyrkan på platsen började byggas 326 och invigdes 13 september år 335. På platsen stod innan kyrkan byggdes ett romerskt hednatempel som revs på Konstantins order. Kyrkan har sedan dess förstörts flera gånger under historien, bland annat av perser, muslimer och korsfarare. Varje gång kyrkan byggdes om användes några av de antika föremålen från den föregående byggnaden i den nya renoveringen. Sitt nuvarande utseende fick kyrkan i huvudsak under korsfarartiden (år 1149-).  Graven själv är innesluten av ett 1800-talsskrin som kallas Aedicule. 

Inom själva kyrkan finns de fyra sista stationerna av Via Dolorosa, som representerar de sista händelserna i Jesu lidande. Kyrkan har varit ett viktigt kristet pilgrimsmål sedan dess skapande på 300-talet, som den traditionella platsen för Kristi uppståndelse, därav dess ursprungliga grekiska namn, Anastasis-kyrkan ('Uppståndelsekyrkan').  Många kristna samfund delar på kyrkan även om den har många drag av en ortodox kyrka och en märklig sak är att man använder sig av två muslimska familjer för att förvalta nycklarna till helgedomen och till att öppna och stänga kyrkan varje dag. Olika kristna kyrkosamfund har ju genom århundraden haft sällsynt svårt att tolerera varandra och detta arrangemang kring nycklarna har förmodligen varit det kanske enklaste sätt att minska konflikterna kring helgedomen.

Påskhögtiden - Påsken

På Skärtorsdagen högtidlighålles Jesus sista måltid tillsammans med lärjungarna. Bruket att "ta Nattvarden" går tillbaka till den natten när Jesus och hans nära vänner sägs ha samlats i Getsemane trädgård. Emellertid grips Jesus av de romerska soldaterna då en av lärjungarna, Judas, förrått Jesus för 30 silverpenningar. Jesus förs efter det till Pontius Pilatus och döms.

Church of all Nations eller Nationernas kyrka ligger idag vid det man tror är platsen för Getsemanes trädgårdar alldeles nedanför Oljeberget - på andra sidan dalen mellan Jerusalems östra stadsmurar och Oljeberget (Mount of Olives). Getsemane är en verbal förvanskning av hebreiskans Gat Shemen som betyder oljepress.

"Oljeberget har varit en judisk begravningsplats i 3000 år och det finns uppskattningsvis 150 000 gravar där. Många berömda personer ligger begravda på berget, däribland politiker och rabbiner, och en grav sägs tillhöra kung Davids son Absalom. Enligt judisk tro kommer de första som återuppstår när Messias kommer tillbaka att vara de som ligger begravda på Oljeberget." 

Portfoliolänk (14 bilder)

(Missa inte bildtexterna - klicka på bilderna i tillhörande portfolio och läs)

Church of all Nations eller Nationernas kyrka på svenska

På långfredagen högtidlighålles Jesus korsfästning på Golgata. På den tiden låg denna plats strax utanför den dåvarande stadsmuren i något som närmast var ett stenbrott. Idag ligger denna plats alltså innanför de nuvarande murarna och inne i själva the Holy Church of Sepulchre. Ett altare markerar platsen i kyrkan.

På Påskdagen upptäcker en grupp kvinnor att graven öppnats och att graven är tom och det är själva händelsen som givit upphov till legenden om Uppståndelsen.

På Annandagen uppenbarar sig Jesus på olika sätt för sina lärjungar.

Påsken 2020 blev en mycket annorlunda påsk för de pilgrimer som tänkt sig att besöka the Holy Church of Sepulchre, då kyrkan var stängd och allt firande avlyst.

The stone of Anointing - den symboliska platsen där Jesus tvagades och smordes inför begravningen

Nedan ses en grupp koreanska pilgrimer vid The stone of Anointing i The Holy Church of Sepulchre (eller Uppståndelsekyrkan). För just koreanerna verkade denna sten vara det i kyrkan man visade den största vördnaden för. En del pilgrimer tolkar nämligen de mörkare röda stråken i stenen som avtryck av Jesus blodiga mantel. Det ska sägas att dessa stråk i stenen verkligen kan uppfattas som en avbild av en mantel e.d.

Stenen är smord med olja och en del av pilgrimerna tar oljan från stenen och smetar den i ansiktet eller på kläderna. Med tanke på de religiösa ritualerna och den allmänna trängseln kring de kristna helgedomarna på påsken, så  kan jag förstå att myndigheterna fann det för gott att stänga dem i dessa osäkra Corona-tiderna.

Om ni är intresserad av flera av mina historiska bildberättelser i min "bruna serie" med reprofotade gamla diabilder så har ni de länkarna nedan:

INGOL / TOLERANS AB - ett litet exportföretag i den grafiska industrin från 1970-talet till idag - Fotosidan

DN/Expressen - Datorisering och stenhård facklig kamp från 70-tal till nutid - Fotosidan

Petra - Den glömda staden

Uganda 1986 - bilder från ett folkmord - Nakaseke och Luweero efter "The Bush War" 1981-85

Det marxist-leninistiska Etiopien 1986 - ett politiskt, kulturellt och militärt våldtaget land

Kashmir Indien 1978 - Kungariket Ladakh - ett av världens centrum för buddistisk lamaism

Kashmir Indien 1978 - Srinagar, Pahalgam och Guptu Ganga

Djurporträtt och djurbilder

Södermalm - om rivningarna på 60- och 70-talen, motståndet och gentrifieringen

Nepal 1976 - Kirtipur - Kvinnornas by

Afghanistan 1972 - människor och miljöer - innan "Katastrofen" 1978

Afghanistan 1978 - Saur (April)-revolutionen - och vägen till Kashmir