Sten-Åke Sändh - Stenis Fotoblogg

Jag använder Fotosidans bloggar och portfolios i symbios främst för att det är ett bra och enkelt sätt att hålla ihop en fotorelaterad berättelses kontext och bilder på ett bra sätt. Portfolion i sig är inte optimal som jag ser det för att presentera själva berättelsen eller bakgrunden. Det är heller ingen naturlig plats att diskutera själva portfolions bilder. Jag hoppas att bloggformatet kan lösa det på ett bättre och mer naturligt sätt och jag hoppas att fler hittar till både berättelsernas bakgrunder och mina portfoliobilder via bloggarnas länkar. Sten-Åke Sändh

Garverierna i Marrakesh - en studie i medeltida arbetsmiljö

Marrakesh är en gammal stad i Marocko som snart funnits i 1000 år. Den grundades 1062, vilket är samtida med slutet av vår egen Vikingatid, när den övergår i en alltmer kristet präglad tidig Medeltid. Marrakesh har under många århundraden varit en viktig handelsknut på en av karavanvägarna mellan Medelhavet och länderna efter Sahara och i västra Afrika. Här har handel med guld, slavar, boskap, salt och olika typer av hantverk skett i skydd av stadens skyddande murar som än idag är helt intakta. Några av de viktiga lokala produkterna som såldes var skinn och skinnhantverk - då som nu - och det är främst det som den här berättelsen ska handla om.

(Portfolio 26 bilder)

(Missa inte bildtexterna - klicka på bilderna i tillhörande portfolio och läs)

Portfoliobakgrund

Marrakesh

Marrakesh har ett invånarantal som närmar sig en miljon. Dess gamla centrum - den muromgärdade Medinan - är även idag oerhört imponerande. Det är nästan exempellöst stort för att vara en muromgärdad historisk stadskärna och de ockraröda murarna som är stadens signum sträcker sig hela 1,8 mil runt Marrakesh äldsta delar. Det är väldigt mycket större än exv. Gamla Stan i Stockholm. Marrakesh kallas ibland den rosa staden för det är inte bara murarna som har denna färg utan i stort sett alla äldre hus i Medinan. Kulturminnesvårdande myndigheter tillsammans med en stark tradition har sett till att inga avsteg görs från den principen i Marrakesh. I andra städer såsom Essaouria är det vitt med koboltblå detaljer som gäller och i Chefchaoun så är hela staden koboltblå samma koboltblå man hittar i Yves Saint Laurents Majorelle Garden i Marrakesh, alldeles norr om Medinan. Marrakesh muromgärdade område är så stort att det faktiskt än idag rymmer både jättestora begravningsplatser och områden som är i det närmaste obebyggda även innanför murarna.

I Medinans nordvästra del vid en av murens gamla stadsportar ligger Marrakesh största och mest berömda garveri. Det finns fortfarande ett antal andra garverier i drift i Marrakesh också, men det jag har dokumenterat är det ojämförligt största. De flesta övriga ligger efter den väg som börjar vid Bab Debagh och går in mot Medinans centrum. Det stora garveriet täcker även det en jätteyta, som nästan helt är täckt av skinnberedningshoar med olika sorters vätskor för att göra skinn av djurhudar.

Jag och Marrakesh

Hittills har det blivit ett par besök i staden och jag har besökt den 2009 och 2019. Jag kommer göra en resa igen inom någon månad. Jag tycker Marocko är ett av de mest spännande länder man kan besöka den kallare årstiden i Sverige utan att behöva åka 10 timmar och mer med flyg för at få lite värme. Få länder erbjuder så mycket för en nyfiken fotograf som Marocko, även om det visst kan vara lite utmanande att ta bilder av vissa motiv, men det är väl så det ska vara!? Här finns fantastisk historisk arkitektur och massor av intressanta naturmiljöer och detaljer som det är svårt att hitta maken till på andra håll i världen och allt detta toppas av ett ofta fantastiskt folkliv - inte minst i städernas gamla stadskärnor. Medinan i Marrakesh har allt en gatufotograf kan önska sig. Vill man se sig om så lite finns verkligt fantastiska historiska miljöer på dagsavstånd på andra sidan Atlasbergen. Vackra berberbyar ligger strösslade ner i dalarna vid vattendragen och här och där ligger stora Kasbah-anläggningar som vittnar om betydligt oroligare tider. Missa exv. inte världsarvet och kasbahn Ait Ben Haddou. Marockos intressanta historiska miljöer har inte sällan spelat en roll i många filmer.

Marocko är sedan länge ett stabilt land som hittills lyckats stå vid sidan av de stora konflikter som plågat andra delar av arabvärlden och Mellan-Östern, vilket dock inte hindrat att man legat i en allt annat än smickrande konflikt med Väst Sahara i decennier. Jag har annars alltid upplevt folk i Marocko som väldigt vänliga och tillmötesgående om man bara visat vanlig hyfs, respekt och vänlighet. Det är också viktigt att "go with the flow" och inte hetsa - för få saker går fort i Marocko . Detta har dock inte hindrat att exv.många  judar sett sig tvingade att lämna Marrakesh efter sexdagarskriget 1967. En hel stadsdel (Mella) och en stor judisk begravningsplats i Medinan vittnar om detta. En gång bodde det ca 35 000 judar i detta Nord Afrikas största judiska getto. Nu finns inte längre några bofasta judar kvar i Mella-kvarteren som just nu undergår en omfattande restaurering. Men idag vågar sig i alla fall rätt många sefardiska judar hit från Israel och besöker både Mella och den nu vackert restaurerade begravningsplatsen där många av deras gamla släktingar ligger begravda. I Marocko kan de göra det idag utan att bli trakasserade. Det hade inte varit möjligt i många andra länder i både Nord Afrika och Mellan Östern. Det är ett gott betyg på den marockanska befolkningens tolerans idag mot främlingar i allmänhet och inte minst judar.

Väldigt mycket har dock hänt bara på 10 år sedan jag var där första gången i de mer moderna delarna av staden. Turismen har formligen exploderat på 10 år och Marocko har satt ett mål på 20 miljoner besökare 2020. Väldigt många kommer just till Marrakesh. Idag är stadens nyare delar moderna för att inte säga ultramoderna med ofta förvånande hög standard på hotell, restauranger, toaletter  och transporter. En nackdel med den utvecklingen är att det ofta är väldigt mycket mer folk kring sevärdheterna nu än för 10 år sedan. Men det verkar faktisk ännu inte gälla "the Tanneries". Där har jag vid båda mina besök varit nästan ensam turist. Jag föredrar att tro att det beror på den frånstötande lukten men det kan ju tyvärr även bero på en del av de dåliga omdömen kring "the Tanneries" som cirkulerar på Internet (se nedan under "Garveriernas dåliga rykte på Internet").

"Tanneries" - Skinnberedningsprocesser

Till skillnad från de nyare delarna av Marrakesh så har det inte hänt så mycket genom åren i vare sig Medinan i övrigt eller i garverierna i Marrakesh. I de senare kan man fortfarande studera samma gamla naturliga processer man använt i många hundra år för att bereda skinn av djurhudar, för skinnberedning har man sysslat med ända sedan staden grundades. Dessa garveriprocesser har mycket lite med de man exv. använder i Sverige att göra. Garvningsprocesserna i Marocko utförs helt med naturligt förekommande ämnen och lukten av rötade hudar ligger tung över garveriområdena i Marrakesh och det är också därför garverierna ligger där de ligger - långt från övrig kommers i souker och på torg. Ett annat viktigt villkor för placeringen av garverierna har också varit en god och pålitlig tillgång på vatten och det har man haft även historiskt i där garverierna ligger.

Första steget i processen - jäst duvbajslösning

Här läggs de råa hudarna i en jäst blandning med duvbajs. Detta innehåller bl.a. ammoniak. Där får hudarna ligga i tre dagar om det sker under årets heta månader. Under årets kallare delar får man lägga till några dagar då processen går långsammare i kallt väder.

Andra steget i processen - lime stone och aska av argan-körnor

Här används en blandning av "lime stone" (kalk) och aska från oljerika Argan-kärnor. Arganträdet är viktigt i Marocko då dess frukter ger olja till matlagning och skönhetsprodukter vid sidan att det används i garveriprocesserna. Trädet växer främst mellan Atlantkusten och Atlasbergen. I den kalkvätskan får hudarna ligga 15-20 dagar på sommaren och kanske dubbelt så länge på vintern. Det är med andra ord den process som tar längst tid. Med tanke på processernas längd och det kapacitetsbehov som finns, för det här handlar om verklig stordrift,  så förstår man att det stora garveriet behöver sina ytor för att kunna förse stadens hantverkare och handlare med allt det läder man behöver.

Tredje steget i processen - sköljning och ett kortare duvbajsbad för att göra skinnen än mjukare

Detta steg tar bara ca ett dygn före själva garvningen startar

Fjärde steget i processen - själva garvningen

Hudarna skrapas rena från pälsrester och fett och förbereds för färgning med alun, olja och vatten.

Femte steget i processen - färgning

Bara naturliga färgämnen från rötter bark och frukter används i Marrakesh.

Färgämnen appliceras manuellt. Hudarna torkas sedan oftast på marken i solljuset.

Sjätte steget i processen - behandling för slutfinish

Skinnen sträcks för att bli mjukare och mer behagliga, vilket är ett hårt manuellt arbete som kräver muskelstyrka.

Det är viktigt att påpeka också att restprodukter som exv. ull och andra pälsrester tas om hand för sig och tvättas och behandlas vidare i andra delar av Marockos hantverk. Mycket lite går till spillo. Så garvningen är väldigt miljövänlig om man bortser från själva arbetsmiljön arbetarna lever i.  

Arbetsmiljön i garverierna

Arbetsmiljön i garverierna är fortfarande rent medeltida och eftersom det faktiskt inte hänt något i den saken på hundratals år så har heller inte jag noterat att något skulle ändras till det bättre på de 10 år som gått sedan jag var där första gången. Det ser precis likadant ut då som nu. Männen - ja, för jag har aldrig sett en kvinna arbeta i garverierna - jobbar både hårt och under mycket krävande arbetsförhållanden. Det kan vara mycket hett på sommaren och rätt kallt på vintrarna även om de är korta. De arbetar alltid under bar himmel. Ofta står man nere i karen med duvspillning upp till midjan. Man undrar ju även i dessa fågelinfluensa- och Corona-virustider, hur bra det egentligen är att stå där utan några vidare skydd i duvspillning dag ut och dag in. Jag har bara sett en enda arbetare som hade någon form av vadarstövlar på sig som räckte åtminstone upp till midjan. Det är väl en av de få förbättringarna när det gäller arbetsmiljön som skett över alla årundraden för dessa arbetare vid sidan av att de nu får vattnet i garverier via rörledningar. Förr fick man ju bara det för hand. Annars är nog det mesta sig likt sedan medeltiden.

Stanken kan var påtaglig för de som har ett bättre luktsinne än jag och många avstår besök av främst detta skäl. Ett gammalt trick att lura näsan är att lukta på några krossade myntablad om man tycker det blir för mycket.

Garveriernas dåliga rykte på Internet

Den som söker på Internet efter information kring "the tanneries in Marrakesh" kommer strax att hamna i en massa rätt negativa för att inte säga rent magsura skrivningar om "The tanneries". … och visst förekommer det ofta att "falska" oauktoriserade lycksökare till  guider försöker skörta upp aningslösa turister i soukerna. Fenomenet går under namnet "The tannery scam". Att hamna i det kan man enkelt undgå genom att ta en taxi till Bab Debagh eller porten sydöst om denna och själv ta kontakt med representanter för de kooperativ som driver garverierna vid ingången till garverierna. Gör upp om ett pris med dem. Då går även pengarna till de som faktiskt står för "showen". Visst kan man se garverierna utan guide men det är faktiskt en poäng att ha en.

Går man själv i garveriet kan man lätt råka illa ut om man inte ser upp med var man sätter fötterna. Ibland täcker man över en del av de hoar som inte används för tillfället för att skydda dem mot solen och det kan då vara svårt att se vad som finns under. Jag har själv med ett nödrop undgått att ramla ner i en av hoarna med duvskit med kamera och allt och det hade inte slutat väl om inte den påpassliga guiden fått tag i min arm.

Att handla lädervaror

Det finns mycket fint hantverk i Marrakesh att köpa och nästan alla som kommer dit köper sig ett par tofflor e.d. av skinn. De kostar kanske någon hundring eller t.o.m. lite mindre om man prutar hårt. Det är inte ovanligt att folk prutar bort 50% eller mer av utgångspriset men jag kan säga att jag alltid känner mig lite illa till mods just när jag ska pruta på just lädervaror, för jag har alltid garveriarbetarna och deras arbetsmiljö i tankarna. Att inte hårdpruta på just lädervaror kan vara ett sätt att visa lite särskild respekt extra för deras krävande och dåligt lönade arbete.

Postat 2020-02-07 01:13 | Läst 991 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera