Livet...

Idag blir det inte mycket om foto, även om jag lovade mig själv från början att detta är en fotoblogg och det som rör min fotografering.

Idag vill jag bara dela med mig en berättelse om händelser som vi har varit med om de senaste veckorna.

Det var någon gång efter Midsommar som jag hörde ett jamande tidigt på morgnarna. Trodde först att det var vår gamla katt som har för sig ibland att leka Pavarotti eller Caruso, beroende på humöret och hals tillstånd. Ibland kan ha ta i ordentligt så det hörs i hela kvarteret. Men ”konserterna” fick vi bara tidigt på morgnarna så det var något som inte stämde riktigt… En morgon kom jag bara upp och …mötte två oerhört vackra smaragdfärgade ögon i ett litet vitt ansikte. Blev stum. Vi tittade på varandra en bra stund innan jag förstod att under fönster sitter vår katt med en annan katt som sjunger.

Ruffino skaffade sig en flickvän sa min man skämtsamt. Den främmande katten hörde våra röster och försvann snabbt i buskarna.

Klockan var mellan fyra och fem någonstans och solen sken redan starkt, så det var ingen idé att gå tillbaka till sängen. Jag gick ut för att motionera lite, ta lite frisk luft, medan min man satte på kaffe och började ordna med frukosten. I trädgården stirrade de smaragd vackra ögonen på mig igen! Jag blev förtrollad och konstaterade att katten måste vara en unge som gått vilse. Kanske tillhör han de som anlände precis till sina sommarstugor och hade med sig en katt. Tänkte undersöka honom närmre och se om vi kunde hjälpa honom hitta hem.

Tog lite kattgodis och kom tillbaka till buskarna där han satt. Han var kvar, vacker som en egyptisk staty. Jag kastade godiset mot honom. Han rörde sig, men stack inte som katterna brukar göra när de träffar på främlingarna. Jag kastade några till… då hände det grejer!

Jag såg en mager väldigt hungrig varelse. Gick hem snabbt och hämtade maten som våra bortskämda katter inte ätit till frukost. Den magra skönheten kastade sig över den och svalde allt så hastigt som om någon skulle ta ifrån det just precis när han fått det… Förbryllad och fundersam hämtade jag mer mat, denna gång inga rester utan en fin påse kattsoppa, som mina katter älskar. Det gick ner på ett nafs…

Vi tänkte att han gått vilse och att vi ger honom mat och kollar om han har någon markering eller chip. Veckan närmade sig sitt slut och vi hade fullt upp för helgen så vi tänkte bara att vi hjälper honom om han blir kvar…

Som jag skrev var vi upptagna med massa saker men märkte att katten höll sig kvar och så fort han såg mig med skålen skuttade han fram som ett litet lamm. Vi kunde till och med klappa honom och han visade att han gillar att kela mycket. Allt var så overkligt och så märkligt.

Katten var glad och härjade i trädgården som om det var hans område… Våra katter bara tittade på och brydde sig inte särskilt mycket.

Vad ska man göra?

Vi ringde veterinären och fick möjlighet att komma på en gång. Det var måndag den gångna veckan.

Det återstod att fånga katten i buren, men han gick in nästan frivilligt.

Först en närmare titt: en hane, okastrerad, utan tatuering eller chip, ganska mager (3,4 kg), uppskattningsvis ca 2-3 år gammal. Väldigt skadad i munnen, någon kanske ganska nyligen sparkat honom i ansiktet så tänderna föll av och de som var kvar behövde tandläkaren. På magen hängde något. Vi trodde att det var skinn för att han magrat så mycket, men väterinären sa navelbråk… Akutbehov att operera om katten ska överleva…

Vi stod där som två fågelholkar. Vad ska vi göra? Tårarna bara rann och blandade sig med svetten från kattens fötter på väterinärens bord…

Vad ska vi göra? Han jamade lite och nästan klättrade på mig. Hjälp!!!

Katthemmet tar inte emot fler katter, det finns inga platser någonstans, dessutom vem vill ha en så sjuk katt? Om inte vi hjälper honom var någonstans ska han ta vägen?!

Vi ställde några konkreta frågor till veterinären om det finns tid och vilken prislapp. Hon förklarade lugnt vad som behövs göra och det var väldigt komplex vård men hon sa att de kunde på en gång!

Dagen efter blev katten opererad, tänderna fixade, likaså kastrering och min vackra varelse fick ett namn. Han heter SNOW.

På engelska för att för katter har det ingen betydelse och lättare vid registrering. Det låter fint också. Dessutom älskar jag snö och han är mest snövit med ljuvliga ljuschocklad fläckar och smaragd vackra ögon. Som den vackraste vinterdag! Just nu är han konvalescent och ligger i sin nya säng, men allt verkar läka fint så jag hoppas att han blir vän även med Olympus inte bara med våra gamla katter och kan skutta många år i min trädgård…

Jag fick boka om min Cornwall resa till nästa år. Men det gör inget!

Livet…

Onomatopoesi

Onomatopoetiska ord, ni vet, sådana som låter som de beskriver, representerar. Jag ville idag hitta alla möjliga till regn…

Vaknade tidigt av en skön melodi skapad av regndroppar på sovrumsfönster och kunde inte somna om. Lyssnade på regnet och tänkte på onomatopoetiska ord som kan beskriva regn.

De svenska orden jag kom på var inte särskilt adekvata i min uppfattning men det är många som beskriver olika sorters av regn.

Dropp dropp dropp… det dunkade lätt om fönsterbräda. Sommarregn är underbart! Varmt, lätt och det doftar berusande…

Tänkte att vi nästan saknade vårregn i år. Det kom en regnskur någon gång i maj, alldeles lokalt och det var allt tills nu. I den gångna veckan kom det till och med ösregn med åska. Hela 17 mm visade regnmätaren.

I sökandet efter onomatopoesi snubblade jag över Sara Lövestams blogg från 2016, där hon beskriver olika sorter av regn: duggregn, spöregn, hällregn, skyfall och småspik.

Ljudhärmande ord förekommer i alla språk. Just regn i mitt modersmål är ett sådant ord och kanske därför flög mina tankar i takt med regndropparna mot olika beskrivningar av samma företeelse, men ändå annorlunda.  

Regnet fick mig att kravla ur sängen tidigt. Jag tog på mig regnrock och sådär nyvaken tog jag en promenad genom sovande by. Skönt och tyst, bara regn prasslande över min kappa. Jag ville bara gå och njuta…

Plötslig fick jag även lust att dra ut Olympus. Det blev några skapelser från min trädgård, där även flugor verkade njuta av regn.

GLAD MIDSOMMAR!

Tur i otur och prioritering

Prioritering är viktigt, men när jag behövde prioritera bort Fotosidan och bloggen gjorde det ont i hjärtat… nästan bokstavligen…

Egentligen fick jag skära bort nästan alla digitala aktiviteter för ett tag, Av olika anledningar som bara kom med våren och krafterna räckte inte till.  

Men jag vill inte gnälla. Gnällspikar är det gott om runt om i världen. Jag själv har tendenser att bli en sådan då och då. Jag vill skriva om glädjande händelser, om makro och foto som gör mig upprymd, om något som kan vara glädjande och inspirerande även för andra…

De senaste veckorna hände det mycket, men de händelserna passar inte till bloggen. De blir lite som när folk publicerar familjebilder… De fotona kan vara vackra, men allmänt är de intressanta bara för de som är inblandade.

Ni som följer mig vet att bland mina hobbyer tar trädgården mycket plats. Det är faktiskt min och min makes gemensamma hobby och intresse. Trädgården tar nästan all tid just nu efter den olyckliga kyliga våren och den hemska torkan med värme som kom nu… Det blir många vattenkannor som ska bäras runt till rabatterna och många krukor. Jag ville överlista mördarsnigel och planterade många blommor i stora krukor och lådor och ni förstår vad det betyder, när det inte regnar…

Och sen tomater, purjolök, potatis och annat smått…

Förresten såg bara tre sniglar i år. Även de tyckte inte om våren, torrt och alldeles för kyligt…

Trots bristen på tid och inspiration strövade jag lite med Olympus här och där och ska försöka visa de olika skapelserna. Från korta resor till Danmark, Tyskland och från krypande i trädgården. I tidstabellen finns även resa till vackra Granada men det tar vi sen.

Häromdagen slog blixten ner i en björk och skogen började brinna, precis stenkast från vår sommarstuga vid sjön… Brandflyget upptäckte den lilla branden nästan vid samma stund som den började. De bara råkade vara och kolla just där. Fyra brandbilar och härliga killar avvärjde faran några timmar senare. Tur att det hände nära sjö och fanns vatten att släcka. Sen kom lite regn… Vi hade tur.   

I skogen är det snustorrt… och den svarta fläcken efter branden är deprimerande… Naturen tar hand om det så småningom…

Och så var det lite måleri som också väntar på att uppdateras, det vill säga måste fotas.

och en akvarell :-)

Rosa drömmar i blått tillstånd

Mycket färger och ljus. Oavsett om jag fotograferar, målar eller skapar blomrabatter dras jag till många olika färger. Jag vill ha så många som möjligt i olika nyanser. Gillar när de blandas och skapar dimensioner. Många blommor har så häftiga glansiga ytor och lyster som är omöjliga att återge i foto eller i akvarell.

Ibland är det bra att fotografera när solen lyser och hjälper med kontraster och ibland blir färgerna finare i skuggan eller en regnig dag. Älskar färger och med måleri fick jag en extra glädje att leka med färger, blanda, skapa olika tavlor eller ”kladda” bara och se vad som händer… Det blir alltid lärorikt, även om det ibland blir ingen bild.

I början var måleri bara en sysselsättning att fylla dagarna, när jag inte kunde jobba eller var trött på fotande. Måleri tog nästan över allt annat de senaste veckorna denna kyliga vår. Ibland kändes det som att det var varmast i kylskåpet. Då var det skönt att leka med varma toner och måla blommor.

Idag kom lite blyg sol och temperaturen översteg den i kylskåpet så Olympus tog mig ut. Vi kröp lite med makro och försökte hitta mer värme i färger och ljus.

Mitt rosa Körsbärsträd är så ljuvligt i år, trots kylan eller tack vare den, så jag blev alldeles av sig, likaså Olympus…

Mer färger i kommande bloggar, om jag hinner framkalla… det händer så mycket nu ;-)