Våren är underbar

Olympus försov sig och det är därför ni inte får se en grävling som rotade på hagen intill efter något ätbart, inte heller strandskator som vilade på stenarna vid havet eller kungsfågel som tittade på mig när jag passerade förbi buskagen... Våren är underbar och jag gillar gå upp tidigt för att ta mina hälsosteg mot havet och tillbaka innan frukosten är klar. Det är ca fyra, fem tusen steg som gör mig nästan lycklig. Men Olympus förbrukade sitt batteri dagen innan i kylan och sov som en stock i morse. En elak rackare ;-)

Detta fick mig att ändra tankarna om morgon hälsopromenader. Jag ska ha kameran med mig nästa gång! Fast ibland lämnar jag den hemma fullt medveten för att jag ska ha en rask promenad, annars "lullar" jag runt och fotar, då är promenaden inte detsamma... Jag behöver röra på fettet och skaka av det efter vintern.

I alla fall det var härligt i morse. Regnet slutade falla och det var ganska varmt och dofter från jorden helt bedövande... det var härligt!

Egentligen skulle jag skriva om något annat, men det var ett dystert tema och kanske bättre att låta det tråkiga vara, som om det inte finns...

Nu är det vår, fåglarna kvittrar, krokusar lyser med ljuvliga klara färger och knopparna brister. Blåsippor har kommit och mycket grönt ogräs är också tillbaka, så härligt!

Bilderna har ingenting med texten att göra, som jag skrev, Olympus sov så jag slänger in några som jag bara har... från annat tillfälle och kanske annan stämning, men jag hoppas att det gör inget...

vårstämning

Skönt att dagarna är längre, men den ljuvliga vårvärme som kom i början på mars försvann... De första vårblommorna har inte det lätt, några minus på natten och knappt någon värme på dagen. Såg häromdagen även första bi surrande bland krokusarna, men men det är fortfarande för tidigt. Själv fick jag ont i halsen och blev lite snorig. Lämnade mössan hemma när jag tog en sväng till havet. Tur att jackan har en luva... det blåste ganska häftigt och kyligt...  Fick min läxa och blev snörvlande...

Eftersom snörvlande inte var så farligt tog jag mig i kragen och fotade mina akvareller, samt gjorde lite vårstädning bland gamla bilder och formaterade några kort för att göra plats för nya alster. Olympus är redo för nya äventyr! Planerar att testa lite nya ideer och kanske röra på fettet till nya platser. Innan det blir dags för planteringar och andra trädgårds arbete...

Som ni märkte i bloggen följer bilderna sällan årstiderna, mer min sinnesstämning... Likaså idag blir det blandning med allt möjligt som fastnade någon gång tidigare och häromdagen.

och Maluszek är med :-)

och två akvareller:

Söndags tankar...

Det regnar, men våren är här och det är glädjande! Lärkor sjunger, första krokusar är framme och snödroppar lyser ljuvligt med sina snövita blommor. Elände av olika slag utanför i världen fortsätter… jag ska inte blunda, men för stunden vill jag bara tänka på våren, på förnyelse, på lite glädje. Det är svårt, men hoppas att det går…

Maluszek blev en stor katt och det verkar som att hans namn blivit irrelevant ;-) Det är inte lillen längre utan en kraftig och stark varelse, fast för mig… jaja, ni kommer kanske att tänka att jag har blivit helt galen och skriver bara om katten… Nej det blir inte mer om katten idag, han härjar ute någonstans, trots regnet.

Det blir om… Ja… och det blev stopp. Det är fotoblogg och även text borde handla mer om foto och fotografering. Men på fotofronten stod det stilla. Olympus vädrade i och för sig ett makro och fångade en solnedgång vid havet, kitschigt och banalt - självcensuren ryckte fram och det blev besvikelse istället för glädje… Jag frågade mig själv, varför är jag besviken? Vad vill jag med mitt fotande? Egentligen vill jag ingenting… Men ändå hamnar jag då och då i det konstiga tillståndet, någonstans mellan prestationsångest och besvikelse och jag jämför mina bilder alldeles för mycket med andras skapelser som leder till tankar att jag kan inte fota…

Då kommer jag tillbaka till min blogg och gamla bilder som jag glömde att jag har tagit. De är kanske mediokra som mycket i världen, men vad gör det? Det finns människor som gillar de och till och med skriver väldigt fina kommentarer. Snart kommer det ut en bok, där författaren vill använda just mina bilder! Mina bilder pryder för andra gången en fin bok. Denna gång många fler bilder i samband med vackra texter och musik. Jag är stolt! (Kommer skriva/skryta ;-) om det mer konkret när boken är ute, den trycks nu och beräknas komma någon gång i mars). Behövs det mer?

En del gör utställningar… och blir ”stora”, det har jag aldrig varit intresserad av. Deltagit två gånger i sammutställningar och upptäckte grupptryck, utnyttjande och nepotism… aldrig mer! Dessutom vad är fint för en behöver inte vara för den andre, smaken är olika och våra behov likaså. Det är fritt att tänka olika… Jag är en glad amatör och just fotoglädje är det jag vill ha och strävar efter… Jag vill ha bilder som ger glädje och sprider glädje, i alla fall väcker känslor. Jag scrollar runt i olika medier och det finns ingen anledning för mig att tänka att jag inte kan fota… Det kan jag och gör det på mitt unika sätt… likaså målar akvareller… för skaparglädje och avkoppling.

Publicerar mina fotografier och målningar lite här och där i olika medier på nätet och det händer att jag får en kommentar att jag borde göra si och så för att ”förbättra” mina bilder, utan att jag bad om kritik. När jag tittar närmare på denne ”expert-kritiker” blir jag förvånad att hen i mina ögon inte har mycket att visa själv… och inte är så omtyckt av andra heller…

Förr, i början av mitt fotande var jag osäker, försökte förstå, sökte förklaring, men oftast handlade det om att någon ville framhäva sig själv bara.  Undviker idag sådana konfrontationer och tävlingar, men nätet är stort och det dyker upp experter på alla område… Ignorera bara, säger förnuftet, men det är inte alltid så enkelt… Ibland blir det för påtagligt och för mycket…

Det finns miljoner människor som har tagit miljoner bilder som är bättre eller sämre, beror på vem tittar och uttalar sig. Det finns konstnärer och amatörer och det finns så mycket möjligheter för alla behov, men jag kommer aldrig förstå varför vissa människor njuter av att förminska andra…

och två akvareller :-)

Vårpromenad

I nyhetsflöde bara elände. Kriget i Ukraina pågår, nu inne i tredje året…, i andra delar av världen fler blodiga konflikter, korruption, mord, svält, krigsbrott och hemma inte direkt någon glädje heller. Giriga politiker, friserade CV och trams på tv…

En glädjande nyhet om våren! En trana landade vid Hornborgasjön! Alltid något. Häromdagen såg jag en glada cirkulerade över fältet och vintergäck börjar blomma, samt snödroppar blir större och större för varje dag!

I år är februari längre, men om knappt en vecka kommer även den vintermånad vinka hej då! Jag är glad att våren är på g… Det verkar så att jag romantiserade vintern alldeles för mycket i alla år och förväntade mig fallande snöflingor lik stjärnor, ljuvlig vitt täcke över landskapet och krispiga soliga dagar när frosten biter… Det som brukar komma vid kusten är blöt snö, isiga otrevliga vindar, halka och dagarna är korta och solfattiga. Den fina vintern är någonstans långt borta.

Väder (ja, väder är alltid till hands att skylla på) är inte så lockande till promenader, men Olympus och Maluszek tvingar mig att gå ut. Maluszek blir alldeles för frustrerad över regniga dagar och Olympus nya kort behöver fyllas…  Om jag bara går till havet genom kohagen följer Maluszek med. Oavsett väder. Det är en märklig katt som följer efter mig likt en valp. Han är alltid glad och full av energi. Hans livsglädje smittar av och jag gillar att leka med honom. Kurragömma runt huset och promenader till havet älskar han! När jag målar lägger han sig i fåtöljen bredvid och följer varje penseldrag eller sover. Tänk, om han tog en annan väg eller om jag reagerat annorlunda förra året… Det lilla söta livet är verkligen speciellt och vi är väldigt glada i honom och glada att vi kunde ta hand om honom. Ett tag var jag lite rädd att ny energisk katt kan ställa till med bus, men han lärde sig snabbt hur vi fungerar och anpassade sin livsrytm till våra rutiner, helt utan problem. Bara Silky, vår gamla katt fräser då och då, men Maluszek undviker honom smidigt och dagarna går lugnt…

Våren närmar sig med stora steg, även om det idag var lite isigt, då knopparna brister och många vårblommor lyser här och där och jag njuter av längre dagar.

Olympus fångade lite vårtecken och jag lekte även med små motiv från stranden.

Ha en rolig dag!