Motstridiga känslor och funderingar på stranden

Mellan dimmorna var det lite sol och även vindstilla några stunder. När det inte blåser för kalla vindar kan jag promenera på min favorit strand, Haverdalsstranden. Just nu är det underbart att vistas där. Nästan öde, enstaka människor på jogging tur och några som rastar hundar. Några pensionärer på en kort promenad. Som mest kanske tio personer på den vackra långa stranden. Ibland tror jag att det borde vara mycket mer folk, mer yngre i alla fall. Men de föredrar kanske gym eller andra aktiviteter…Dessutom jobbar de vid den tiden jag vandrar där.  ”Släpar” Olympus med mig och är glad idag att jag bytte hus till spegellöst och betydligt lättare.

Men det går trögt med fotografering. Som kreativiteten fortfarande är fryst eller rostig. Om jag ändå tar upp kameran blir bilderna inte så intressanta som jag tänkte mig och det är ganska frustrerande. Har jag för höga krav på mig eller är jag bara usel som fotograf?

Jag lärde mig för länge sen att man ska hålla käften om man har ingenting att säga, så om det finns ingenting i bilden då är det bara låta bli att publicera…

Samtidigt om man är för kritiskt blir det alldeles för mycket hämmande…

Jag gillar bloggen här och gillar att byta tankar och bilder med er och hoppas att om jag blir för gnällig då skriver ni det ;-)

Några bilder från senaste promenader, tagna vid olika tillfällen.

Mars kom med mycket dimmor

Dimmorna hängde nu några dagar, tunga och täta. Gillar när det är lite sol bakom dimmor, men dimmorna ville inte släppa in någon stråle.

 Så det var en del promenader in i dimman... Från slutet på februari tills idag. Jag tror att jag är lite hemmablind och tänker ofta att det finns ingenting att fota runt om. Omgivningen som jag ser dagligen verkar grå och tråkig. Med dimmorna såg jag plötsligt en björk pinad av vindarna, buskarna runt hagen fri lade sig i dimman och stenar vid stranden började sväva... Det är otroligt hur mycket  landskapet ändras när dimmorna sveper om det. Inget storslaget, men det blev en del bilder.

En selfie vid Fallet

Isiga vindar från nord raderade mina vårkänslor och det kändes inte så lockande att ta en sväng vid havet. Men jag ville ut någonstans, jag ville fota! Vi bestämde oss att vi tar bilen och drar lite inåt landet, mot Danska Fallet. Lite utanför Halmstad. Det var länge sen jag var i de trakterna. Inte så långt att åka och efter den senaste nederbörden förväntade vi oss mycket vatten. Så kameran packades, med kortet inne ;-) och jag visualiserade vilka härliga bilder jag får där…

När vi närmade oss mötte vi bilar täckta av snö, några ganska ordentligt. Det visade sig att när det regnade hos oss, snöade det bara ett par mil bort.

Snön på marken gav ett fint reflekterande ljus, men solen försvann bakom tjockare och tjockare moln och vindarna även där var isiga. Det var att komma till vinterlandet!

Det är inte lång vandring från parkeringen till Fallet så vi raskt trampade på.

Trots kylan träffade vi några barnfamiljer som var där på en eftermiddags utflykt. Barnen skrattade, skrek och sprang fram och tillbaka likt kattungar. Att de små kan ha så mycket energi!

Ett förälskat par tog selfies med fallet som fond. Ett äldre par vandrade runt, lite som vi… Några rastade sina hundar eller njöt av den vackra naturen. För en stund tyckte jag att jag borde ta bilder med de människorna som förgrund eller bara fota de i de olika poser de tagit där. Men det är på något sätt inte min grej… jag gillar sådana bilder, men själv gillar jag inte att blir motivet eller del av andras fotohistorier, så det var bara en tanke…

Bilderna är inte märkvärdiga, ljuset räckte inte riktig till, men promenaden var givande. Först runt Fallet och sen vid det fantastiska Klöverberget. Det rostiga släppte… Det återstå komma ihåg stativ vid nästa utflykt…

Rostiga vårtecken

Rosten ville inte släppa. Det gick trögt för kroppen och för knoppen under några veckor och vädret ville inte hjälpa till. Men jag tvingade mig ut ändå. Med kameran. Gick mina vanliga hälsostigar och jagade första vårtecken.

Som jag skrev rosten var stark, hade inget kort i kameran.

Hur är det möjligt, frågade mig min man när jag kom hem… Ja, hur kunde jag glömma kortet…

Stegmätaren visade över sju tusen steg så promenaden gav något. Lite av det rostiga trampades bort.

Dagen därpå var dimmig och jag var på sisådär humör, men det blev några inte märkvärdiga bilder. Gillar dimmor och brukar gilla bilder med dimmor som motiv, men det behövs lite ljus, en svag solstråle bakom dimslöjor. När det är jämn grått och mycket fuktigt blir allt småtrist… Och dimmorna tunga…

Under en gammal bok i skogen i närheten gjorde en första blåsippa mig lycklig! Tänk en liten blålila knopp och allt blev annorlunda. Som vid förtrollning!

Har lite av det rostiga kvar att bekämpa, men jag är på G… liksom våren.

Mina första bilder för i år blev en blandning från skogen, Haverdalsnaturreservat, Haverdalsstranden och trädgården. Lite rostiga vårtecken…

Ljuset är tillbaka

De tre senaste åren föll samman i corona dimman med få roliga händelser som brytpunkt och det brutala kriget … idag måste jag anstränga mig hårt att minnas om det var sommaren 2020 eller 2021 kanske… Från mars 2020 tills idag. Bara dimmor i olika bemärkelse…

Idag såg jag så många vårtecken i trädgården och fick även fotoabstinens. Kändes bra även om det var ingen fotografering, njöt bara i solen. Den börjar värma lite.

Hade ganska lååång paus i fotograferandet och känner mig rostig, men hoppas på fint väder imorgon och några intressanta motiv.

Covid försökte bryta ner mig, men jag vann till slut och ser fram emot våren och vårblommor som ploppar upp snart med sina starkt lysande färger.

Snart är det vår…

Olympus reparerade mitt favorit objektiv och det kom hem som nytt i november! Plus sex månader extragaranti!  Samt Olympus hade en rolig kampanj med cashback och bra pris på 60mm makro, så jag fick en fin julklapp!

Jag vill tacka er en gång till för fina kommentarer och en så trevlig stämning här. Jag ber om ursäkt att det dröjde med svaren, det kommer… Jag ska också besöka era fina bloggar… det var ett tag sen…