Livets knutar

Det var den där tiden när allting låg framför, och inget ännu var skrivet. Man såg med förundran på tillvaron och alla vägar var öppna.

Det är själva inkörsporten till livets kanske mest omtumlande period - ungdomen. Grunden läggs för allt som skall komma senare, och det är saker som det nog kan sägas mycket om.

Frågan är om någon gör det bättre än Jeremias av Tröstlösa: 

Jämt ha de unga huvudbry, de satte bo i Längteby - där drömde de och hoppades när körsbärsträden knoppades.

När hösten kom de flyttade, fast det till intet nyttade. De fingo ålderns vissna hy - de flyttade till Grubbleby.

Där vaka de och minnas hur livets trådar tvinnas - och fjun, och bly,  där väga de...

Ack Längteby - så säga de.

Analog fotografi - ett kulturarv

Analog fotografering erkänd som immateriellt kulturarv av UNESCO i Tyskland

Den tyska UNESCO-kommissionen hedrar analog fotografering som ett immateriellt kulturarv. På så sätt hedrar man hundraåriga fotografiska processer.

Analog fotografi har framgångsrikt erkänts som immateriellt kulturarv i Tyskland. Den tyska UNESCO-kommissionen bekräftade inkluderingen och erkänner därmed tekniker där fotografer arbetar med ljuskänsliga material som film eller fotopapper. Till skillnad från digital fotografering skapas bilder genom kemisk-fysikaliska processer. Det positiva eller negativa måste ofta framkallas i mörkrummet och sedan exponeras på ett presentationsmedium, t.ex. fotopapper.

Initiativet till utmärkelsen kom från Claudia Determann från delstaten Nordrhein-Westfalens kultur- och vetenskapsministerium, Christian Klant från det tyska fotografiska rådet och Thomas Gerwers från det tyska fotografiska sällskapet (DGPh). Beslutet fattades efter en grundlig undersökning av experter som bedömde både den historiska betydelsen och den nuvarande relevansen av analog fotografering.

(texten är från det officiella tillkännagivandet, och den immateriella kulturarvsbilden tog jag på Kodachrome 64)

Vi tackar för saken - och laddar i en ny film i kameran!

Har vi bytt ner oss?

Så här på Nationaldagen - eller Svenska Flaggans dag som det fortfarande alternativt heter, poppar det upp en fråga:  Har vi bytt ner oss?

I gamla tider såg Sveriges Flagga ut som i min bild här ovanför. Sedan bytte man till mellanblått och ljusare gult - som efter en tids användning ute i solen lätt blir till blekblått och gröngult. 

Det var en riktigt dålig affär, tycket jag!

"Flamma stolt mot dunkla skyar likt en glimt av sommarens sol..."  skrev Hugo Alfvén. Han tänkte nog på den gamla flaggan...

En vacker blomma?

Här har vi en riktig tuffing - maskrosen! Den sprider sig överallt, den slår rot överallt, och den växer med välbehag överallt - nästan.  Alla har vi väl någon gång sett hur en maskros med oförskämd kraft spränger sig igenom asfalten för att snabbt breda ut sina blad och blommor.

Den är sommarens glada förebud, blomman som lyser upp våra hagar och backar i slutet av sköna maj - men den uppskattas knappast efter förtjänst...

Om man förställer sig att maskrosen var en sällsynt trädgårdsväxt - ja då skulle den nog anses som en mycket intressant, vacker och skyddsvärd art. Nu är den ett ogräs som mest ses över axeln.

Man frågar sig om skönheten måste ha lite extra skyltning för att upptäckas?

                                                           I hagen, om aftonen

                                                                           *

En viktig del av framgångskonceptet är maskrosens fröspridningsförmåga. Varje frö har en liten "fallsärm" av tunna spröt som har en fantastisk kapacitet att fånga luften, som om det vore vattnets ytspänning det handlade om. Det behövs bara den allra svagaste bris - och fröna seglar iväg hur långt som helst.

När jag var grabb och hade "spring i benen" kutade jag efter för att se hur långt dom flög. Maskrosen vann i regel. Mina ben tog slut före det att flygförmågan släppte.

Där maskrosen vandrar in, vandrar de "rara växterna" ut. Maskrosen är det mest invasiva man kan tänka sig! Varför är den då inte klassad som en invasiv art? 

Troligen därför att till och med en byråkrat inser att det inte är någon idé att försöka kriga mot maskrosen.

Maskrosen vinner.

Kalenderbitare?

Lite specialinformation inom optiken för kalenderbitare - det vill säga sådana som riktigt vill nörda sig inom ämnet optik. Detta på benägen anledning - folk frågar regelbundet om den här saken:

Zeiss mycket kända logotyp från gamla tider visar snittritningen av en liggande lins. Närmare bestämt två hopkittade linser som bildar en akromat. Det handlar om Ernst Abbes ny-Akromat, till skillnad från en gammal-Akromat som även kallas för Landskapsakromat.

En akromat korrigerar för kromatisk aberration - det vill säga färgfelet. En positiv lins bryter färgerna åt ena hållet - och en negativ lins bryter färgerna åt andra hållet. Om man sammanför de båda, så nära som möjligt - så har man en enhet som upphäver det mesta av färgfelet. En Akromat i någon form finns i nästan alla objektiv. Det kan vara en rolig lek att leta efter akromaten i olika objektivritningar.

Den här Zeiss-logotypen designades 1902 av Emil Dönitz - och den blev vida känd genom att den stod för det fasta kvalitetsbegrepp som firma Zeiss representerade. Dom flesta tillverkare hakade på, och kom med egna linsvariationer där man lade in sitt eget namn:

Zeiss Protar år 1890, den första anastigmaten - det vill säga, för första gången kom man åt det astigmatiska felet. Det var ett mycket svårt tröskelvärde att passera i de fotografiska objektivens utveckling. Det var här som firma Carl Zeiss med "buller och bång" steg in på marknaden för fotografiska objektiv.

Protar räknades av Dr Paul Rudolph. Senare stod han både för Tessar och Planar.