Modern optik - hur det hela började

Mycket inom vetenskap och teknik är resultatet av ett omfattande lagarbete, men inte alltid. Ibland är det enskilda personer som är avgörande. Inom optiken blir saken uppenbar när man studerar företaget Carl Zeiss långa historia.

Generation efter generation har använt Zeiss optiska produkter - numera börjar det snart räknas i århundraden: Mikroskop, kikare, fotoobjektiv och allehanda andra instrument - men hur började det hela?

Det handlar om ett entreprenörskap som grundades för väldigt länge sedan, nämligen året 1846 i den tyska staden Jena. Enorma tidsrymder har förflutit sedan dess - och det har hänt grejer!

Då fanns det inte ens något Tyskland - det handlade om en samling tyska småstater i centrala Europa. Det är en företagshistoria som sedan manifesterar sig under kungar och kejsare, en nyfödd nationalstat med enorma framsteg, samt krig och elände - fram till en mustaschprydd diktator, som höll på att välta allt över ända i ett domedagsscenario - just när man skulle fylla 100 år. Ändå höll man sig i sadeln. Zeiss är i dag en stor spelare på den internationella optiska marknaden.

                                                                       *

Under mitten av 1800-talet inleddes en allmän utveckling i Europa mot mera vetenskapliga synsätt inom näringsliv och produktion. Det fick bland annat som följd att stormakten England gjordes rangen stridig inom vetenskap och teknik. Tyska professorer och modernt upplysta företagsledare såg till att produktionen stod på en vetenskaplig grund, vilket ledde till dramatiskt förbättrade prestanda - och till en hög konkurrenskraft.

Det här var de djärva entreprenörernas tidevarv. I Sverige hade vi bröderna Nobel som framstående representanter för den tidsandan.

De två ledande personerna vid uppstarten i Jena var Universitetsmechanicus Carl Zeiss som grundade själva företaget år 1846, och Privatdocenten i fysik Ernst Abbe som anslöt som fullvärdig partner år 1866. Titeln ”Mechanicus” skall inte förstås som dagens mekaniker, utan motsvaras närmast av teknologie doktor. Vår egen Christopher Polhem på 1600-talet exempelvis, ståtade med titeln Mechanicus.

Företaget Carl Zeiss var till att börja med helt inriktat på framsteg inom mikroskopin, som var själva nyckelverktyget i 1800-talets enorma framgångar inom naturvetenskapen. Annan optik - som kikare och fotoobjektiv, kommer in i bilden fram mot slutet av århundradet.

                                                                        *

Carl Zeiss partner den 20 år yngre Ernst Abbe, som Zeiss hade gått samman med på likvärdig status för att säkerställa företagets vetenskapliga standard, var ett universalgeni inom optiken - och det på ett i det närmaste förkrossande sätt. Efter att ha accepterat en professur, dominerade han strax Jenauniversitetets fysikprofil. Hans snabbt växande rykte ledde till många feta erbjudanden från berömda universitet - som han alla avvisade. Ernst Abbe var mycket hemkär i Jena, och absolut lojal gentemot sin partner Carl Zeiss och deras samarbete.

Under den senare delen av 1800-talet, satte Abbe  optisk beräkning på en solid vetenskaplig grund, och han utformade mer eller mindre ensam de teorier som ligger till grund för modern optik. Carl Zeiss å sin sida utformade - efter hand i storindustriella former, en produktion styrd av tillämpad vetenskap. Nästan alla dom stora och avgörande framstegen som lade grunden för framtiden, bär signaturen Carl Zeiss och Ernst Abbe.

Det här betydde att man kunde tillverka exempelvis fotoobjektiv med hög kvalitet och med ett uniformt resultat i stora serier - när man i England satt ohjälpligt fast i det oändliga ”pröveriet”.  Den gamla traditionella metoden gick nämligen ut på att man handslipade enskilda linser i stor mängd efter erfarenhet, och sedan satt man och prövade dem mot varandra i en tidsödande process - fram till det att man hade ett objektiv med acceptabla prestanda. Så gick man vidare till nästa objektiv. Det blev ju inte någon mera omfattande produktion av det precis, och det ena objektivet blev inte det andra likt.

Den engelska optiska industrin hade naturligtvis inte en chans, och det blev till en övertydlig demonstration av företaget Carl Zeiss agenda: Först vetenskap, därefter en kvalitetsproduktion grundad på tillämpad vetenskap. Ett koncept som nu har hållit i uppåt 180 år.

                                                                  *

När Carl Zeiss avled år 1888, testamenterade han sin del av företaget till Ernst Abbe, som därmed blev ensam ägare av Zeissföretagen.

Det sena 1800-talet var filantropins tidsålder. Hade man haft framgång i livet och gjort sig en förmögenhet, kände man den moraliska plikten att dela med sig och tänka på andra. Alfred Nobel här i Sverige med sitt kända vetenskapspris var en sådan representant för sin tid - Ernst Abbe en annan.

Efter en tids funderande, skrev den gamle professorn in sig som student vid universitetet, och genomförde snabbt ganska avancerade studier i juridik och sociologi. Med dessa kunskaper i bagaget, lade han året 1889 hela företaget i en stiftelse som han döpte efter sin bortgångne och mycket avhållne partner: 

     Carl Zeiss-Stiftelse.

Ernst Abbes utgångstankar med stiftelsen var att skydda företag och medarbetare från den ganska råa och otyglade kapitalism som var rådande vid den här tiden. Stora ansedda företag kunde plötslig visa sig vara bankrutt, och tvingas i konkurs omedelbart. Dom anställda fick ge sig av direkt. Morgondagen var högst osäker för väldigt många människor.

I stiftelsens stadgar slår Ernst Abbe fast att företagets vinster skall läggas i fonder, och att dessa medel sedan skall vara företagets löpande rörelsekapital - och att genererade överskott skall utgöra grunden för medarbetarnas pensioner, och andra av stiftelsestadgarna angivna sociala åtaganden.

Statuterna slår explicit fast att man inte får vända sig till banker eller till andra kreditorer, och att börsintroduktion är uteslutet. Ingen utomstående skall kunna få ekonomiskt inflytande över Zeissföretagen.

Stiftelsestadgarna är en diger läsning, men de bärande allmänna idéerna är lättförståeliga och raka:

*   Produktutvecklingen skall vara av hög kvalitet, och ha tillämpad forskning som bas.

*   Man skall uppfylla omfattande sociala förpliktelser mot alla medarbetar över lång tid.

*   Vidare skall man stödja vetenskap och teknik, även utanför företaget.

*   Stiftelsestadgarna ger även mycket bjudande anvisningar rörande företagets allmänna policy. Grundtanken är att vetenskap, teknik, och ekonomi skall betjäna människorna - inte tvärt om.

*   Arbetsledning och medarbetare är i första hand sociala partners - i andra hand över och underordnade.

Statuterna för Carl Zeiss-Stiftelse anses vara en milstolpe i socialhistorien, och dom är i full kraft fortfarande. Zeissföretagen ägs än i dag av Carl Zeiss-Siftelse som har sitt säte i Heidenheim/Jena.

Texten är en kompletterande uppdatering av en artikel som jag publicerade i tidningen FOTOGRAFI  Nr 9 1996

Bilporträtt

Inspirerad av andra här på Fotosidan, visar jag ett par bilporträtt.

En terränggående SUV inköpt ny 2008 - men med det senare 1900-talets hela formspråk. En kommentar i bild till dagens fula bildesign.

Bilddata:  Olympus OM-1n  Kodak Portra 160 NC

Sommarfröjder i svartvitt

Att åka ut och bada var bland det bästa grabben visste när han var i 10-årsåldern. Här är vi ute på Mälaröarna sommaren 1996. Jag har tidigare visat liknande bilder i färg. Här kommer nu utfallet från en annan dag, då med svartvit film i kameran - vilket jag tycker gör sig bättre för motivtypen.

Brunbrända sommargestalter får den rätta skulpturala framtoningen när färgen inte är med och stör.

Den numera medelålders farbrorn drar lätt på mun när han tittar på bilderna. Då inflikar jag att entusiasm nog har ett egenvärde - den är i hög grad livskvalitetshöjande. Det lilla leendet förvandlas då till ett brett flin - han kommer ihåg hur det var!

Bilddata:  Filmen är Ilford FP 4 efter ISO 64 i Perceptol. Kameran är Contax II och objektivet är ett Zeiss Sonnar 1,5/5 cm T  (från 1940)

Storhögar och stora män

Ett av dom riktigt roliga inslagen i att vara doktorand i Kulturgeografi, är att vara med på exkursioner ute i kulturlandskapet när sommaren är som vackrast. Det är som en jättepicknick, där man förenar nytta med nöje.

Här skriver vi maj 1988, och jag skall på egen hand ta mig ut till exkursionsområdet i Roslagen - då jag hade hakat på saken lite väl sent. Till detta ändamål tog jag mig till Östra station och dom hiskeligt fula gamla tågen på Roslagsbanan.

Men vänta nu - något ljusare skymtar fram lite längre bort på perrongen:

En gammal elegant vagn i fernissad träpanel!!

Tänk att sådana fortfarande rullade så långt fram i tiden. Lyckan var gjord. Jag kunde på ett högst nobelt sätt förflytta mig ut till mina kolleger.

En underbar resa blev det, sittande på röd Plysch genom den så vackra roslagsnaturen i sköna maj.

                                 _______________________________

Nu följde sålunda den stora forskarpickniken.

Man studerar kulturlandskapet ur alla dess aspekter, stöter och blöter kunskaper och erfarenheter. Lyssnar på sin kunnige professor - och äter lunch och tar fikapauser ute i det gröna. Det här skall jag inte trötta läsaren med, det kan nämligen bli för mycket bilder - även på en fotosida.

Jag går direkt på det där med storhögar, och börjar med riktigt mystiska sådana:

Mannen i gul jacka är vår exkursionsledare professor Ulf Sporrong. Han hade tidigare blivit varse en nyligen gjord skogsavverkning, som gav fri sikt över ett gammalt mysterium. 

I Roslagens skogar, långt från bebyggda trakter och utanför både odlingar och betesmark - detta i både gamla tider såväl som nu, ligger det jättestora stenhögar, många sådana. Det verkar finnas vissa distansmässiga samband mellan högarna - men det är högst oklart. Analys av material under en sådan hög har gjorts. Ett förslag är att dom kan vara så gamla som från järnåldern. Man har stött och blött den här saken under stora delar av 1900-talet, men ingen har kommit med någon rimlig förklaring.

Vet inte Ulf vad det handlar om - då vet ingen.

Här kommer vi in på en stor svaghet med ämnet Historia:

Vi kan inte dra dom döda ur gravarna för att fråga hur det förhåller sig, och om vi inte hittar förklaringar med hjälp av vår rätt avancerade vetenskapliga metodik - då står vi där vi står. Vi tvingas medge att vi inte vet vad det handlar om, vi förstår inte vad det är vi ser. I det läget duger det inte alls med svävande snack om "kultplatser" - vi vet helt enkelt inte.

I det här fallet förhåller det sig just så. 

                               _______________________________

Efter att ha studerat många landskapsvarianter och sett många kulturlämningar, och åkt kors och tvärs genom bygden i vår inhyrda buss - stötte vi på arkeologerna. Då blev det högst intressant. Dom höll nämligen på med att gräva ut en storhög;  Björns hög.

Det finns många Björns högar, det var ett vanligt namn under järnåldern. Den här Björn var en lokal storman, och han fick en storståtlig sista viloplats.

Redan högens imposanta mått förmedlar budskapet genom årtusendena:  

Här vilar stor man.

Att Björns närmaste, och säkert många runtomkring, ville hedra honom så mycket som möjligt, det är en sak som står helt klart. Högen är uppkastad av de omgivna åkrarnas jord. Man tog alltså av sin egen försörjningsbas till sin döde hövdings ära. Än i dag har åkrarna runt Björns hög mycket klen bördighet.

Den tuffa arkeologiprofessorn (vars namn jag skam till sägandes har glömt), hade alls inget emot att det ramlade in en grupp människor av en anständig utbildningsnivå. Hon berättade fullödigt och intressant om utgrävningen. Vi stod alla som "tända ljus" - det är kanske en gång i livet som man får uppleva utgrävningen av en storhög från järnåldern.

I en ring runt högens topp, på runt en meters djup, har man lagt en krans av noga utvalda och buntade vidjor. Detta trämaterial har man sedan täckt med olika uppbyggda skikt - och sedan har man bringat materialet i syrefattig glöd. Under lång tid - kanske flera år, har det stigit en svag rökplym ur högen, symboliserande Björns ande och till Björns heder och minne.

Alla kulturer har sina seder och sina egna bruk. Det här tyckte vi var riktigt raffinerat.

Här har vi en stark sida i historisk forskning. Vi får ibland veta sådant som annars för länge sedan hade varit borta i forntidens dimmor. Plötsligt går det att göra sig en riktigt bra föreställning om hur det såg ut vid Björns hög vid tiden när hans efterlevande hyllade hans minne. I andanom ser jag Björn i blå hövdingamantel hopfäst på bröstet med en prakt-fibula.

Det var bra jobbat - och framgångsrikt! Hur många av oss i dag kommer att blir ihågkomna, funderade över, undersökta och kommenterade, efter mera än 1000 år?

Att vara doktorand i Kulturgeografi i undersköna maj månad, i Roslagen, i Sverige - det är precis som det sägs vara i Saltkråkan:  Roligt nästan jämt!

                        __________________

Bilddata:  Contax RTS II och Kodachrome 25

Att bomba civila - kvinnor, barn och andra

Nutidshistoria:

I dag talar man om folkmord, när ett ett litet land, omgivet av bittra fiender, blir överfallet med brutala krigshandlingar - och slår tillbaka med krig mot angriparen. 

För 80 år sedan jämnades Tysklands storstäder med marken och över en halv miljon människor kremerades i stadskärnorna när våldsamma eldstormar uppstod. Hur den saken gick till, berättar en fotoprofil här i Stockholm om:

https://www.fotosidan.se/blogs/syntax/werner-rotter.htm

Man var  på den allierade sidan inte omedvetna om det enorma lidandet och det massiva dödandet av många gånger helt oskyldiga civila man gjorde sig skyldig till - men man ansåg att det ändå var en legitim kostnad för att bli av med Hitler och nazisterna.

Frågan man måste ställa sig i dag är vad som är legitimt för att bli av med den barbariska och brutala våldssekten Hamas? Mitt givna svar är att massivt våld är motiverat och legitimt, även mot civila anhängare och medlöpare eller sådana som oturligt råkar finnas på plats - för att man måste bli av med ett sådant ondsint, omänskligt, och fredsförstörande gäng. 

Precis som när det gällde att bli av med Hitler och nazisterna.