Lunch Box Special
En Contax utsmugglad från Zeiss bit för bit, och sammansatt hemma i köket - allt för familjens överlevnad. Det kunde vara den bistra realiteten för många Zeissmedarbetare under den hårda tiden strax efter krigsslutet 1945.
För att leda in på den saken anknyter vi till den tidigare berättelsen om Kievkameran i förra bloggen (här). Vi startar i staden Jena under Sovjetisk ockupation året 1946 - och vi stiftar bekantskap med "Carl Zeiss Jena-Contax".
Det handlar om den rekonstruktion av Contax produktionsanläggning med följande provproduktion, som sattes upp i Jena åren 1946-47 för att gå ryssarna tillhande i den kommande tillverkningen av Contax - den kamera som nu skulle bli Kiev. En sådan Contax från Jena är lätt att känna igen, den har Carl Zeiss Jena linslogotyp i tillbehörsskon, det har ingen annan Contax.
Carl Zeiss Jena-Contax med logotyp och nummer i tillbehösskon.
Det är nog lite svårt att föreställa sig hur det var att leva i Tyskland strax efter kriget. Nöden stod för dörren, och man hade inte tillräckligt med mat att ställa fram på bordet. Familjen fick svälta - barnen svalt. Det gällde även för ingenjörer och högre tjänstemän hos Zeiss.
Zeiss var mycket måna om sin personal. Just året 1946 firade man sitt 100-årsjubileum, mitt i allt elände. Man hade stolta traditioner att se tillbaka på, och lojaliteten mellan anställda och företagsledning var stark. Hade man en gång blivit "Zeissian", satsade man på att vara företaget trogen hela livet, och man rönte samma uppskattning tillbaka.
Nu försökte man i ledningen klura ut hur man skulle kunna hjälpa medarbetarna - och det utan att Ryssarna kom saken på spåren.
Alla som hade med Contaxproduktionen att göra tilläts nu att, med ledningens goda minne, ta några kameradelar då och då - för att sedan smuggla hem dem i lunchlådan. Efter en tid hade man delar till en hel kamera hemma - och man kunde följaktligen montera ihop en komplett Contax.
Det blev en kamera utan nummer och ursprungsbeteckning, eftersom den var helt vid sidan av de normala produktionsrutinerna. Amerikanska fotohistoriker har senare döpt den här kamera till: Lunch Box Spcial.
Lunch Box Special - en Carl Zeiss Jena-Contax utan Zeisslogotyp och nummer i tillbehörsskon. Ingen identifierande gravyr står att finna någonstans i kameran.
I Tyskland och i hela Europa rådde det en enorm brist på finare kameror. En ny Contax kunde säljas för fantasibelopp i hårdvaluta, medel som kunde hålla en vanlig familj gående under flera månader - men hanteringen var farlig. Den ryska kontrollkommission vid Zeiss hade falkblick och långa öron, och chefen major Turygin var inte att leka med.
Ett speciellt problem var objektivet - som ju var nödvändigt för en framgångsrik försäljning på svarta börsen. Det var en sak att plocka lite delar då och då, men en helt annan sak att ta ett objektiv ur den löpande produktionen. Det var omöjligt.
Jag vet faktiskt inte hur man löste den saken. Det jag kan konstatera är att den Lunch Box Special som jag visar i bild här, har ett objektiv ur den första antireflexbehandlade serien år 1940 (Nr 2 6xx xxx-serien). På något vis, helt säkert med företagsledningens hjälp och goda minne, fick man fram objektiv som hade blivit liggande någonstans, och som ryssarna inte kände till.
Det här hemliga projektet, svindeln med kameror förbi ryssarnas näsa, för att hjälpa medarbetarna att få mat på bordet, var något som ledningen hade planerat skulle fortgå under en rätt lång tid. Man hade på kort tid byggt upp hela tre produktionsband för Contax, varav ryssarna hade lovat att Zeiss skulle få behålla ett för en egen framtida produktion. Det var lockande och sporrade till ansträngningar - men det här är vad som hände:
I mitten av augusti 1947 sändes hela personalen i Contaxprojektet, och det ner ner till den yngsta springpojken, på en efter förhållandena påkostad semester. Ryssarna menade att det var en gratifikation för väl utfört arbete. När man kom tillbaka, var det till tomma hallar. Ryssarna hade till och med snott med sig den elektriska armaturen och sanitetsporslinet.
Alla tre produktionsbanden var transporterade till Zavod Arsenal i Kiev.
Sonnar 2/5 cm T från 1940 på en Lunch Box Special
_____________________________________
Om vi nu fortsätter på temat om kameror utan identifierande gravyr, så saknas det varken underlag eller källor till roande berättelser. Fram på 1960-talet kunde det nämligen hända sig att man stötte på en Contax helt utan namn.
Men var det verkligen en Contax? Det var frågan som många nog hade anledning att ställa.
År 1961 beslutade sig Zeiss Ikon AG i Stuttgart, Västtyskland, för att lägga ner dom sista modellerna av Contaxkameran - nämligen Contax IIa och Contax IIIa. Beslutet genomdrevs lite kuppartat av de kretsar inom företaget som ville satsa på den enögda spegelreflexen.
Hos objektivtillverkaren Carl Zeiss i Oberkochen blev det hastiga och forcerade beslutet en överraskning, och man blev sittande med stora mängder nytillverkade Sonnar 1,5/50 mm och Sonnar 2/50 mm. Det handlade om objektiv som var klara för leverans som normalobjektiv till de serier av Contax som nu aldrig blev tillverkade - objektiv som i ett slag blev i det närmaste osäljbara.
Ryktet om dom strandsatta objektiven hos Zeiss sipprade ut, och ett kreativt företag som bedrev diverseverksamhet i USA uppmärksammade den saken, och vädrade genast en god affär. I hemlighet senhösten 1962 tog amerikanerna en ytterst diskret kontakt med Zavod Arsenal i Sovjetunionen och undrade om man inte kunde tillverka en serie Kiev 4A utan namn?
Här har ju fräckheten inga gränser. Kubakrisen var just avslutad. Saken borde inte ha genererat annat än tystnad, eller ett frostigt "Njet" - men till allas inblandades förvåning accepterade rysarna genast (mot sköna dollar kontant vill säga), och lovade att leverera en serie i önskad storlek av en sådan kamera.
Zeiss i Västtyskland visste inget om saken - så när det kom ett skambud från USA på alla de mycket svårsäljbara Sonnarobjektiven, så accepterade man.
Den namnlösa kameran med det fina objektivet sålde jättebra. Marknadsföringen var lömsk med halvkvävda antydningar åt Zeisshållet - objektivet var ju otvetydig ett äkta Zeissobjektiv.
Så här såg det ut i den namnlösa kamerans bruksanvisning. Det var med skohorn man höll sig innanför lagens råmärken.
En bred ryktesflora om den här kamerans ursprung uppstod naturligtvis genast, och i USA gick den allmänt under namnet No-name Contax. Det låg ju i marknadsföringens intresse att uppmuntra alla rykten om ett Zeissursprung. Det talades om Östtyskland, eller rent av om det ockuperade Tyskland.
Falsk gravyr gjord för hand med en elektrisk märkpenna. Förekommer på ett större antal kameror - någon försökte alltså att ytterligare hotta upp konceptet.
För att nu punktera den här bubblan en gång för alla, och för att ersätta rykten med klara fakta, har jag haft en "No-name Contax" från 1963 på arbetsbordet, jämsides med en Kiev 4A ur den ordinarie produktionen 1963. Kamerorna visade sig vara identiska inuti, och det ner till minsta skruv och bricka - liksom färgen på plasten till kablarna i blixtsynkroniseringen.
Det får alltså anses fullt ut bevisat att detta är en Kiev 4A från 1963, och ingenting annat.
Den som köpte en sådan No-name Kiev i USA i mitten av 1960-talet gjorde nog hur som helst en bra affär - om inte annat för det exklusiva objektivets skull. Även kamerahuset har alltid varit intressant - då på grund av de udda och lite fantasieggande omständigheterna.
Dom som fattade galoppen, såg till att köpa genast. Vår ordförande i Zeiss Historica Society, Lawrence Gubas, köpte två... :-)
Året efter, 1964 tillverkades det ytterligare en serie namnlösa Kiev 4A.
____________________________
Omständigheterna runt det amerikanska företaget och den oväntade acceptansen för den djärva idén hos Zavod Arsenal i Kiev, bygger på rykten och obekräftade uppgifter. Jag har gjort en rimlig tolkning och avvägning. Sannolikheten är rätt hög för att det som jag har landat i överensstämmer bra med vad som verkligen hände. Jag har även pratat med mina kontakter hos Zeiss, men där är det locket på - officiellt. Vad som sedan har sagts mellan skål och vägg, ingår i den tolkning och avvägning jag nämnde här ovanför.
Skriver om
Innehållskategorier
Arkiv
- Maj 2026
- April 2026
- Mars 2026
- Februari 2026
- Januari 2026
- December 2025
- November 2025
- Oktober 2025
- September 2025
- Augusti 2025
- Juni 2025
- Maj 2025
- April 2025
- Mars 2025
- Februari 2025
- Januari 2025
- December 2024
- November 2024
- Oktober 2024
- September 2024
- Augusti 2024
- Maj 2024
- April 2024
- Mars 2024
- Februari 2024
- Januari 2024
- December 2023
- November 2023
- Oktober 2023
- September 2023
- Augusti 2023
- Maj 2023
- April 2023
- Mars 2023
- Februari 2023
- Januari 2023
- December 2022
- November 2022
- Oktober 2022
- September 2022
- Augusti 2022
Det tackar jag för! Tanken var ju att det skulle roa så här på morgonkvisten - för sådana som känner till lite om ämnesområdet.
HaD/Gunte..
Roligt att du fann saken underhållande Gunte!
Tack för kommentaren.
Historiens dramatik samlad i en kamera.
Tack för det Peter.
/per-erik
Kul at du gillade Per-Erik!
Jag började intressera mig för företaget Zeiss på allvar för sådär 45 år sedan. Den långa historien från grundandet år 1846 gör att man blir inblandade i nästan allt inom foto - och man tangerar så mycket annat än bara foto i sig.
Detta är ännu en bra och välskriven text från dig.
Spännande rapport.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
Tack för berömmet Erik! Kul att du fann det spännande.
Hej igen Peter H.
Jag har haft flera invändningar mot att jag överväger att skriva på danska. Det är därför jag svarade Gunte så här idag:
"Nej, nu vågar jag inte skriva på danska :-)😊 – åtminstone inte långa texter med danska ord som jag i förväg misstänker att man inte kan förstå.
Jag kommer att fortsätta som jag alltid har gjort. Däremot måste JAG använda min svensk-danska ordbok när jag är osäker på de korrekta ändelserna på vissa ord eller om ett ord kan ha flera betydelser – så att jag kan välja vad jag har i åtanke"
Så oroa dig inte Peter :-)
Mvh. Erik.
OK Erik.
Nej, jag oroar mig inte. Har man lite språklig fantasi så går det nog att klara av både danska och norska. Jag tycker bara att det vore synd om du inte fick användning för den utmärkta svenska som du behärskar.
Sedan har vi ju det där med minskande antal kommentarer (helt i onödan), och att jag nog tror att antalet in-klick minskar en del, eftersom man utan att öppna bloggen ser att den är skriven på ett främmande språk.
Hej igen. Egentligen borde det vara "puffbilden" som ska locka tittare och sedan texten. Jag vet att det står "Läs mer" och om du klickar på den så registreras det som till exempel "Läst 147 gånger" som här på ditt inlägg. Det betyder inte nödvändigtvis att alla 147 har läst hela din text - oavsett vilket språk den är skriven på :-)😊 Jag har läst allt.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
Visst är det spännande inom foto - det händer dom mest underliga saker!
Tack för den fina kommentaren Wolfgang.
/B
När jag tar ut någon kamera ur mitt vitrinskåp, blir det ofta en speciell känsla - när jag nu vet vad kameror kan vara inblandade i.
Tack för kommentaren Bengan!
Mvh
Fredrik
Tack för det fina omdömet Fredrik!
Jag misstänker att ämnet inte riktigt är din "piece of cake" - men det är ju kul om saken hade lite underhållningsvärde även utanför de riktiga nördarnas krets... :-)
Ha det gott/Stig
Tack för berömmet Stig - och det var riktigt roligt att ta del av din välillustrerade historia. Din selfie med mammas kamera tycker jag är underbar.
Jag är ju några år yngre än du - men så här såg jag ut vid tiden:
https://www.fotosidan.se/blogs/syntax/fotograf-filateli-en-vanda-till.htm