Det ena utesluter inte det andra som jag ser det. Klart man fotar det man vill, finns inget annat. Men att läsa om en fotogenre man gillar är bara naturligt. Vore snarast märkligt att vara intresserad av något och sedan inte vilja förkovra sig. / Anders

Det jag menar är att man kanske styrs för mycket av vad andra tidigare har gjort och glömmer sina egna idéer.. så kallat gatufoto blir väldigt likriktat då och det kan bli rätt tråkigt, har jag upptäckt! Men vad som är tråkigt är ju subjektivt så klart.. Att 'bilda' sig är så klart alltid bra..
Hälsn!

En sådan risk finns såklart. Det är nog precis som med musik eller vilken konstform som helst. En del bryter ny mark (Miles Davis, Pablo Picasso, osv) och de flesta andra förvaltar traditionen. Men självklart bör man försöka ha en egen upptäckarlusta intakt. /Anders

Att inte märkas/synas medför ju att du som fotograf inte påverkar scenen och det är många som tycker att frånvaro av påverkan är önskvärt i gatufoto. Rent praktiskt så undviker jag att slösa en massa tid på att förklara vad jag gör och kanske behöva argumentera med subjekten i mina bilder. Föredrar att ta fler foton istället.

Anledningen till något slags regelverk eller riktlinjer för gatufoto är att man vet vad som menas och att man kan föra en vettig diskussion kring bilder utifrån en gemensam förståelse för genren. Om termen gatufoto börjar att rymma typer av fotografi såsom exempelvis gatumode, poserande och arrangerade scener så förlorar själva ordet gatufoto sin beskrivande styrka. Man kanske då måste hitta på ett nytt ord för bilder som historiskt sett har varit utan påverkan, icke-poserade och tagna i det allmänna rummet. Det tycker jag vore synd.

Mvh
Fredrik

En gissning är att gatufotografin överlappar andra genrer som dokumentärfoto och porträttfoto. Man vill väl försöka definiera vad som är vad. Sedan tycker en del att detta är viktigt medan andra tycker det är oviktigt och diskussionerna är igång. Det positiva är att det kan vara kul med diskussioner bara man inte tar det så himla allvarligt. Man har inte nödvändigtvis "rätt" bara för att man råkar tycka någonting. /Anders

Så kan det nog vara.