DKW

Virserum är en liten ort i Småland inte så långt från Hultsfred. Fastän samhället numer har mindre än 2000 invånare så finns där det mesta, tom en välkänd konsthall som brukar ha intressanta utställningar varje sommar. Så om man har vägarna förbi tar man givetvis en avstickare dit och kollar läget. Konsthallen fokuserar på "antropologisk konst", dvs konst som vill att få betraktaren att reflektera över sin egen vardag.

Denna gång råkade vårt besök sammanfalla med ett DKW-rally. Många fina bilar passerade och tog en paus på konsthallens parkering. Givetvis fanns kameran med i fickan.

Som "folklig konst" tycker jag nog att de som renoverar och håller liv i dessa gamla 2-taktare är lika intressanta som det som visas inne på konsthallen.

Fina och välskötta exemplar:

Alla möjliga färger och varianter:

Sobert beige...

eller sportigt rött:

Om inte skicket är perfekt kan man kompensera med roliga dekorationer:

En lite äldre variant, kanske med träram?

Det var mycket att titta på så den här lille stackarn fick vänta länge på husse...

 Mer om vad som erbjöds inne på själva konsthallen vid ett senare tillfälle.

Zapp!

I bland vet man inte vad som sker bakom ens rygg.

Och om man känner sig lite vilsen i fenomenologin kommer Clas Svahn snart med en ny bok. Roande läsning om (o)förklarliga fenomen.

Små små vita moln...

Veckans tjänsteresa gav möjlighet till en liten studie av moln.

Tidig höst och fint väder när vi lättar från Arlanda.

Upp genom molnen.

Uppland täcks av små marängliknande molntussar.

Längre västerut är det mer jämnmulet. De stackarna bakom kanten ser ingen sol alls.

Norrut är det lite disigare, molnen speglar sig i vattnet.

Molnskuggor, små sjöar och snöiga toppar i fjärran.

Och sen var det jobb för hela slanten.

Betongblommor

I bland blir man glatt överraskad. En morgon när jag cyklade till jobbet möttes jag av den här flickan. Undrar vad hon sår där inne bland nässlorna? Kanske får vi se i vår. Eller tömmer hon bara sin askkopp?

Lite senare i veckan passerade jag en annan tös.

Hon kontemplerar små solar utanför soprummet.

Mycket fina och väl utförda båda två. Jag hoppas att de får vara kvar länge! Och håller ögonen öppna ifall det skulle dyka upp fler flickebarn längs min cykelväg.

Strålande tider? Nej inte läng(r)e?

Vi hade turen att bli bjudna på ett väldigt trevligt kalas på Alebo Pensionat i Småland. Jag hade aldrig hört talas om Alebo tidigare, men det visade sig ha varit en populär brunnsort runt sekelskiftet. I en broschyr som fanns i receptionen hittade jag en bild av reklamen från 20-talet:

Hälsokällan fanns fortfarande kvar i ett litet lusthus på gårdsplanen och vattnet smakade utmärkt. Däremot hade "pitchen" Stark Radiumhalt (som nämns tom två gånger!) en något annorlunda klang i dagens läge. Detta måste givetvis undersökas! Så vid avresan passade jag på att fylla en flaska med "Hälsovatten" och ta hem.

Åter på jobbet ställde jag upp ett jämförande test: Hälsovatten, vanlig oöppnad Ramlösa samt en flaska kranvatten direkt från diskbänken. Och så fram med mätinstrumentet.

Resultat? Ingen mätbar strålning från någon av flaskorna. Möjligen tickade det något mer från kranvattnet, men inget mätbart. Om det nu fanns radium i hälsovattnet så hade det förflyktigats under hemresan.

Det kom lite hälsovatten från ovan också, men det varade inte länge. Det var rätt behagligt efter all värme. Riktigt svenskt sommarväder till sist!

Och födelsedagsbarnet som fyllde 25 för 2:a gången lyste som en sol!