"Måla med ljus - Les Grands Moments"

Frilansreporter, fotojournalist och rockfotograf. Det som står i min blogg är mina högst privata tankar och åsikter.

Rockfoto - Switchfoot



I början av juli 2012 var jag på Gullbrannafestivalen för att göra reportage. Jag fick ackreditering till Switchfoots presskonferens och till deras konsert senare under kvällen. Bandet gav tillträde till fotodiket under de första tre låtarna. Kamerorna som jag hade med mig var inte idealiska för rockfoto och jag fick kämpa en hel del med min Panasonic G3 för att få den att ställa skärpan rätt i dunklet. Kameran trilskades såpass mycket med skärpeinställningen att jag var ytterst nära att slänga den i golvet. Efter konserten la kameran av på grund av överhettning, batteriet var stekhett när jag plockade ut det för att svalna.



Men trots att jag var kraftigt begränsad av kameran så lyckades jag ändå att få med mig ett varierat urval av bilder från konserter och några av dem kom i tryck. Men jag var mycket irriterad på den usla kameran som hade berövat mig på ett par bra bilder och ett par veckor efter konserten sålde jag hela min Panasonicutrustning och köpte en Canonutrustning istället. Bilderna på Switchfoot ledde till att jag blev anlitad som festivalfotograf för Gullbrannafestivalen och det har jag varit sedan 2013.



Bilderna på Switchfoot tog jag med en Lumix G3 med ett 14-140mm och en Leica M8 med ett 40mm.

Text och foto: Mikael Good

    

Postat 2017-03-18 17:24 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Det lilla huset som inte finns på kartan



Trots att människor har bott i byarna i Pauleascaområdet sedan 1940-talet räknas det ändå som en illegal bosättning och finns inte med på officiella kartor. Enligt rumänsk lagstiftning har man rätt att bli laglig ägare om man har bott på en och samma plats i minst 30 år.



I Pauleascaområdet i länet Arges i Rumänien finns de tre små byarna Troislav, Tinca och Tufanu. De flesta av de drygt 4000 invånarna tillhör minoritetsgruppen Rudari*. Många av husen byggdes i slutet av 1940-talet på mark som de blev tilldelade av den gamla kommunistregimen. I samband med att Rumänien blev fritt från kommunismen genomfördes en stor jordreform där de gamla ägarna fick tillbaka marken som de berövats på under kommunismen samtidigt som de flesta av landets 22 miljoner invånare fick en bit mark och äganderätt till sina bostäder. Tyvärr exkluderades många romer och rudari från denna jordreform och den besittningsrätt de haft under kommunistregimen är nu ifrågasatt.



De tidigare markägarna, som fått tillbaka sina egendomar, vill inte ha otillåten bebyggelse på sin mark. Tyvärr är det inte ovanligt att människor i byarna vräks från hus som har varit i deras familjers ägo i 25 år eller mer. Husen demoleras sedan av grävskopor och schaktmaskiner. Familjerna blir hemlösa. När en av kvinnorna I byn förstod att min kollega Rickard talar flytande rumänska skyndade hon snabbt iväg till sitt hus för att hämta ett dokument som hon ville att han skulle titta på. Kvinnan presenterade sig som Florina, hon är 24 år gammal och bor i ett nybyggt litet hus som är något mindre än en friggebod tillsammans med sin man Nicolae och deras dotter.
– Jag kan varken läsa eller skriva. Snälla, läs och förklara för mig vad det står i det här dokumentet som min man och jag har fått från skogsbolaget, säger Florina med mycket vädjan och oro i rösten när hon räcker det till Rickard.



Rickard tog god tid på sig att läsa och berätta vad som står i dokumentet. På krånglig byråkratrumänska stod det att det statliga skogsbolaget som äger marken där huset står vill att Florina och hennes man infinner sig i rätten. Om det inte gör det kommer huset att demoleras. Rickard ser att datumet för rättegången är passerat. När Florina får höra det blir hon genast orolig för att de ska bli vräkta från sitt hus och att skogsbolaget ska komma och demolera det precis som de gjorde med grannhuset förra vintern.



Florina och Nicolae förlorade striden om sitt hem. Sedan några månader står huset öde och väntar på att bli grävskopornas rov. Familjen har flyttat in hos Nicolaes föräldrar som har ett större hus, ett hus som inte är lika utsatt för väder och vind. Det bör påpekas att skogsbolaget oftast ser genom fingrarna på illegala bosättningar i området. Men enligt skogsbolaget hade familjen byggt sitt hus på en olämplig plats och därför fick de ett rivningsföreläggande. På nationell nivå i Rumänien förs det samtal om att alla fastigheter bör registreras och att tydliga direktiv för bostäder ska tas fram. Förhoppningsvis kommer även frågan om bostadssituationen för nationella minoriteter att tas upp och förbättras.



Genom åren har Hjärta till Hjärta som både Rickard och jag arbetar för varit med och hjälpt många romska familjer att få äganderätt till sina bostäder. I år har Hjärta till Hjärta tillsammans med kommunen i Gradinari och en rumänsk hjälporganisation sett till så att 115 familjer fått äganderätt till sina bostäder. Nästa steg blir att försöka få till ett liknande projekt i Pauleasca-området.  

Text och foto: Mikael Good

*Rudarernas ursprung är höjt i dunkel. En del tror att de är romer som har förlorat sitt språk och sina traditioner. En del tror att de är en rest av Dakerna som som bodde i Rumänien innan Rumänerna kom till landet. En del tror att de är en blandning mellan olika folkslag som tagits som krigsfångar i krig med det Ottomanska riket och som sedan förslavats. En del tror att rudarerna kan vara en av Israels förlorade stammar.

Artikeln har tidigare publicerats i gatutidningen Dik Manusch nummer 3/2015. 

Postat 2015-08-24 11:11 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Pressrealese - Folk är Folk nr 3 fotospecial


Omslagsbild: Mikael Good

Välkommen på releasen av gatutidningen Folk är Folk. Det nya numret som har rubriken "Syns det att de fejkar" innehåller dokumentärfoton från både Sverige och Rumänien av de etablerade fotograferna Roger Turesson, Cato Lein, Carlos Zaya, Mikael Good och Andreé Bodén, en artikel av kulturgeograf Erik Hansson. Journalisten Artur Kowalski har även intervjuat de fem fotograferna om deras syn på utsatta EU-medborgare.

Tid: Fredag kl 11:00
Plats: Sergels torg Stockholm

Detta händer:
Releasen av det nya numret av Folk är Folk inleds med dragspelsmusik av bandet Gipsy Muto från Uppsala/Gävle. Talare är författaren och sångaren Hans Caldaras som även är ansvarig för den Folk är Folk-stödda Fonden för utsatta familjer samt fotografen Cato Lein och Folk är Folks redaktör Bjønnulv Evenrud.

Också på plats:
Gatusäljare! Sveriges hårdast arbetande vardagshjältar?
Ionut Marc: Distributionsansvarig för Folk är Folk
Stein Blegen: Säljsystemansvarig för Folk är Folk
Samt några av fotograferna som finns representerade i tidningen.

Tidningen kommer precis som tidigare att säljas av utsatta EU-medborgare. Citat, Folk är Folk Nr 3: ”Alla våra säljare blir registrerade i Folk är Folks säljsystem med id-kontroll. De förbinder sig att följa regler kring en bra säljkultur. Säljarens verksamhet dokumenteras löpande av systemet och därmed stärks också dennes lagliga rättigheter som gatuförsäljare. Regler och system skapar även trygghet för köpare och allmänhet – har du frågor eller klagomål kring en säljare så kan du uppge dennes säljar-ID från säljarkortet, som alltid ska bäras synligt och uppvisas vid anmodan.”

Folk är Folks redaktionsråd:

  • Leif Eriksson, doktor, arbetar på Institutionen för globala studier, Göteborgs
  • universitet
  • Anna K Morin, journalist, arbetar med kultur och kommunikation på
  • Folkbildningsförbundet
  • Mikael Al Safardi Olsson, journalist, tidigare programledare för Konflikt i P1
  • Anne Smitt, journalist, arbetar på Spoon Publishing
  • Tone Knibesöl, formgivare, arbetar på Spoon Publishing

Välkommen!

Kontaktperson:

Redaktör Bjønnulv Evenrud, tel +4745201617 / post@folkarfolk.se

Postat 2015-05-21 09:11 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Leica 100 år



Trots att kameratypen har 100 år på nacken är en gammal hederlig mätsökarkamera fortfarande ett mycket bra alternativ för dokumentärfotografer som vill smälta in i omgivningen och inte dra på sig allt för mycket uppmärksamhet.

Death and Hate


En del fotografer anser att Leica blivit en otidsenlig lyxpryl som bara de som är riktigt välbeställda har råd med. Det roliga är att de fotograferna som gapar högst om Leica brukar ha ganska så dyra Canikon system! Jag bryr mig inte om vad de tycker och även om jag långtifrån tillhör de bättre bemedlade i samhället har jag lärt mig att uppskatta digitala M Leica.

The District Constable Bängan Lagerblad

Det senaste året har jag använt min Leica på en hel del uppdrag och den har fungerat helt perfekt vid alla tillfällena. Vid andra tillfällen har jag ovisligt nog tagit med mig en annan kamera och då har jag alltid saknat min Leica. Jag känner mig handikappad med en spegelreflex eller en kamera med digital sökare. Jag föredrar att se mina motiv genom en mätsökare och med hjälp av den kan jag sätta bilden i precis rätt ögonblick. 

Peaceful Protesters singing hymns

Jag har sålt en del bilder från svenskarnas partis demonstration i Jönköping 1 maj till olika tidningar och magasin. En av bilderna har till och med hamnat på T-shirt! Pengarna från bildförsäljningen har gått till välgörenhet. Bland annat har 5 rumänska romer fått sin läkarvård betald och flyktingar från IS terror i Irak och Kurdistan har fått matpaket. Så länge som jag har ett heltidsjobb och en försörjning har jag råd att göra på det viset.

Clearing the Street from Peaceful Protesters

Jag har tagit bilderna i inlägget med min Leica M8. Även om kameran har en hel del år på nacken och egentligen är väldigt omodern är det en speciell känsla över bilderna som CCDn levererar. När jag slår över dem till svartvitt får de nästan samma karaktär som gamla hederliga Tri-X, det är en film som jag har lärt mig att uppskatta och föredra.

The District Constable Bängan Lagerblad Rallying the troops

Även om Leica har marknadsfört sig hårt mot köpstarka grupper. Finns det en hel del dokumentärfotografer runt om i världen som jobbar med Leica och som föredrar att fånga de flyende ögonblicken med hjälp av en mätsökarkamera, många av dem kör fortfarande med film men fler och fler skaffar en digital Leica i takt med att begagnatpriset går ned. För den typen av dokumentära reportagejobb som jag främst gör funkar Leican perfekt och om ljuset räcker till använder jag den gärna på konserter.

The District Constable Bängan Lagerblad in action

Nu har Leica fyllt 100 år, jag tror att de kommer att tillverka kameror och objektiv i många år till. För oss som föredrar digitala mätsökarkameror kommer Leica fortsätta att vara det enda riktiga digitala alternativet. Hade jag tillräckligt med pengar skulle jag gärna köpa en Leica M Monochrom men fram till dess håller jag till godo med min gamla M8:a. Trots att M8:an har många år på nacken fungerar den perfekt och bilderna blir precis så krispigt härliga med bra tryck i svärtan som jag vill ha dem.

The Sofia Church i Jönköping

Glöm inte bort att vädra era bildmaskiner i mellandagarna!

Text och foto: Mikael Good

Postat 2014-12-26 09:42 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

För tio år sedan i Kina

För tio år sedan var min fru och jag på reportageresa i Kina. Det var en fantastisk resa där vi fick möta många spännande människor och miljöer runt om i landet. Många av platserna som vi besökte hade tidigare varit helt stängda för västerlänningar och även för de flesta kineserna. Och det är fortfarande mycket svårt för västerlänningar att få resetillstånd till de områdena.

18. Schoolclass in De Yaqu village © Mikael Good, 2004

Julen firade vi tillsammans med föräldralösa barn i stadshuset i Joping där det firades jul för första gången sedan slutet av 1940-talet.

Här kan du ta del av bildspelen om du har smart-phone eller surfplatta: https://www.flickr.com/photos/chasid68/sets/72157633287790404/
https://www.flickr.com/photos/chasid68/sets/72157632675243937/ 

Text och foto: Mikael Good

Postat 2014-12-25 10:08 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera
1 2 3 ... 4 Nästa 
  • Intresse - Reportage / Situation
  • Intresse - Svart-vitt