"Måla med ljus - Les Grands Moments"

Frilansreporter, fotojournalist och rockfotograf. Det som står i min blogg är mina högst privata tankar och åsikter.

Nakenbilder på svenska kändisar



Att bilder på nakna kändisar säljer lösnummer och ger många inklick i tidningarnas nätupplagor är säkert ingen överraskning. För många tidningar handlar den typen av rubriksättning för glättiga nonsensartiklar om ren och skär överlevnad. Utan läsare inga annonser och utan annonser ingen tidning.

Bara ett fåtal av Sveriges dags- och kvällstidningar håller journalistikens fana högt. De andra har i sina desperata försök att överleva i en föränderlig värld förvandlats till annonsblad och extratidningar med fokus på artiklar om kändisar, sportnyheter och skvaller samt glättiga företagsreportage som stryker medhårs med hopp om att öka annonsförsäljningen. Drivna journalister har tröttnat eller fått sparken på grund av nedskärningar och jobbar idag som kommunikatörer, webbredaktörer, pressekreterare, hemtjänstassistenter, lagerarbetare med mera.

I tidningarnas värld härskar det kortsiktiga tänkandet och jakten på de snabba klicken fortsätter i takt med att vinstkraven höjs. För att rymma fler annonser minskar platsen för genomarbetade artiklar och reportage. För småslantar köps bilder in av privatpersoner som är glada över att få med en bild i tidningen. På så vis kan tidningarna spara in på dyra fotografer. Låter de journalisterna sköta redigeringen kan de spara en slant till och ersätter de erfarna journalister med nyutexaminerade som jobbar nästintill gratis bara för att få synas kan de spara en slant till och på så vis kan skutan flyta ett tag till innan det är dags för nästa sparpaket.

Men mörka moln sprider sig på horisonten. Enligt undersökningen svenskarna och internet som gjordes 2014 använder 22% appar som blockerar annonser i sina mobiler. Ju mer annonsblockerarna sprider sig desto större hot kommer de bli mot dags- och kvällstidningarna i landet. Tidningarna är i många fall beroende av annonsintäkterna från nätupplagorna för att överleva. Det är lätt att vara efterklok men jag tror inte att de snabba klickens väg var rätt väg att gå för att försöka vinna läsare.

Jag tror fortfarande att kvalitet lönar sig och jag vet att många svenskar längtar efter att sätta tänderna i genomarbetade reportage som är kryddade med många bilder. Även om jag nästan helt har slutat köpa dagstidningar av miljöskäl skulle jag kunna tänka mig att betala en slant för en genomarbetad tidning i PDF-format. 

Text och foto: Mikael Good

Ps: Den nakna handen på bilden tillhör en svensk kändis.

Postat 2015-09-23 13:55 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Nu skapas nya arbetstillfällen för utsatta EU-medborgare i Rumänien



Hjälp till självhjälp är ett effektivt sätt att stödja människor att ta sig ut ur fattigdom. Samtidigt är det mycket viktigt att stödet anpassas till de förhållanden och förutsättningar som råder i landet och för människorna där. Det hantverkskunnande och den entreprenörsanda som finns ska tas tillvara och utvecklas. 



Människorna i Pauleasca är skickliga på att fläta korgar av sälg och hassel samt att göra björkriskvastar. Materialet har man hämtat från de närliggande skogarna. De senaste åren har skogsvårdsmyndigheten förbjudit hantverkarna att hämta grenar och kvistar i skogen. Den som blir ertappad riskerar böter eller till och med fängelse. Hitintills har korgarna transporterats till försäljning med häst och vagn till en marknad i utkanten av staden Pitesti. Enligt nya regler får dessa ekipage inte längre färdas på motorvägar. Polisen har fått ökade befogenheter att beslagta de hästar och vagnar man upptäcker. Vilket gjort att försörjningsmöjligheterna minskat.



Tillsammans med den rumänske entreprenören och affärsmannen Valentin Preda har den svenska biståndsorganisationen Hjärta till Hjärta från Linköping startat ett socialt företag i Pauleasca. Genom stora inköp från plantager har priserna på materialet hållits nere, en lagerlokal har byggts där korgarna kan förvaras innan vidare transport. Valentin Predas organisation har skrivit kontrakt med tillverkarna och kommer att administrera inbetalningarna av skatt och sociala avgifter. Nettolönen per tillverkare kommer att vara 3600 kronor under förutsättning att de gör det antal korgar som vi kommit överens om per månad. Det är drygt 2400 kronor mer än vad de tidigare tjänade på sitt hantverk.

  

Två av korgtillverkarna som fått jobb i det sociala företaget har tidigare försörjt sig genom att samla tomburkar och tigga på gatorna i Linköping och Stockholm. Så här säger en av dem:
– Jag är tacksam för att ni har gett mig ett arbete. Nu behöver jag inte åka iväg för att försöka få tag på pengar. Ni svenskar är så vänliga och jag åker gärna tillbaka till Sverige som turist! Korgtillverkarna betalar skatt på sin inkomst och på så sätt får de del av de sociala förmånerna som följer av att ha en officiell inkomst: sjukförsäkring, pensionsrättigheter med mera. Vi räknar med att en stor del av korgproduktionen ska kunna gå på export bland annat till Sverige.



Så här säger Hjärta till Hjärtas samarbetspartner Valentin Preda om korgtillverkningen:
– Det finns en stor entreprenörsanda bland människorna i Pauleasca. De har tillverkat och sålt hantverksföremål i generationer. Men om de ska kunna arbeta effektivt måste livet runt omkring dem också fungera bra. Att hjälpa dem på fler olika områden precis som Hjärta till Hjärta gör är bra. Så borde man jobba i hela Rumänien. Vägen ut ur fattigdom stavas arbete och försörjningsmöjligheter! Vi måste agera med värdighet gentemot de medmänniskor som i desperation söker sig till Sverige men samtidigt ha ett starkt fokus på att skapa värdiga förutsättningar för dem i deras hemländer.



Den sista bilden visar Rickard Klerfors som stolt håller upp en korg ur den första leveransen som kom med lastbil till Linköping i förra veckan. På lördag kommer korgarna att börja säljas i Hjärta till Hjärtas Second Hand-butik i Linköping.



Text: Mikael Good och Rickard Klerfors.  Foto: Mikael Good och Razvan Popescu

Postat 2015-09-11 12:51 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Duck Walk med en ny kamera

Gitarristen och sångaren Chuck Berry lär ha skapat "Duck Walk" 1956 som sedan blev en del av hans scenshow. Angus Young som är gitarrist i AC/DC är ett stort fan av Chuck Berry och han har kopierat och förfinat "Duck Walken".



Även om det är en hel del vandrande ankor på bilderna är det inte "Duck Walk" som det här inlägget skulle handla om. Det ska handla om att jag nyligen var ute och vädrade en ny kamera som gifter sig mycket bra med mitt Voigtländer 15mm och som därigenom blivit ett bra komplement till min Leica.



Även om jag också har en stor kamera med ett stort objektiv som kan sätta skräck i de flesta, föredrar jag att jobba med små smidiga kameror som inte väcker så mycket uppmärksamhet och som tillåter mig att vara mitt i händelsernas centrum utan att väcka anstöt.



När jag fotograferar gör jag det helst med sökaren mot ögat. Jag vill att de som finns i min omgivning ska se vad jag håller på med och kunna opponera sig om de så vill. Det senare händer dock sällan och i de få fallen har jag inte använt mig av bilderna.



Jag kommer att fortsätta att testa den nya kameran med fler M-objektiv och det ska bli intressant att se hur väl den gifter sig med mitt 90mm. Gör den det har jag en perfekt utrustning för diskret reportagefoto.

Text och foto: Mikael Good

Postat 2015-09-08 19:27 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Avfolkningen går med racerfart på den lettiska landsbygden



I ett hus i ett samhälle på den lettiska landsbygden bodde en lettisk gumma i 90-årsåldern som hette Maija. När Maija växte upp under frihetstiden på 20- och 30-talet bodde ett par tusen personer i det välmående samhället där de flesta arbetade på små familjejordbruk eller livnärde sig på skogsbruk.



När Sovjetunionen ockuperade Lettland 1945 krävdes marken in till staten och ett stort kollektivjordbruk anlades och fler människor flyttade in. Maija och hennes föräldrar blev av med sitt familjejordbruk och tvingades att arbeta för staten. Om de hade vägrat hade de deporterats till Gulag, ett öde som drabbade många av deras grannar, släktingar och vänner. Den personliga frihet var kraftigt begränsad under den sovjetiska ockupationen och de kunde inte lita på någon, angivare kunde finnas precis varsomhelst. Det enda positiva som hände var att den kommunala servicen förbättrades och byggdes ut. 



Lettland blev fritt från Sovjetunionen 1991 och på de 25 år som har gått sedan dess har antalet invånare i samhället krympt rejält. Det stora bostadområdet mitt i samhället som byggdes under sovjettiden ekar tomt och håller på att återerövras av naturen. Butikerna har slagit igen och det kommunala centret med apotek, post, vårdcentral och dagis flyttades till en grannkommun för ett par år sedan.



Trots att samhället inte ligger mer än 80 km från huvudstaden Riga har avfolkningen gått med racerfart. Arbetslöshet och fattigdom tvingade många att bryta upp och flytta till jobben i Riga eller utomlands. Här och där kunde man se en rökstrimma som steg upp från skorstenarna och att det lyste i ett och annat fönster men de flesta husen gapade tomma. Ett drygt hundratal pensionärer och några ensamstående småbarnsföräldrar som inte kunde flytta stannade kvar i samhället. 

   

När Lettland blev fritt fick Maija tillbaka sin personliga frihet och sitt familjejordbruk som de sovjetiska ockupanterna berövat henne på. Hon skötte sedan gården själv i många år. När krafterna slutligen tröt och ögonen förlorade sin skärpa på grund av starr orkade hon inte driva den längre. Nu sitter hon oftast på en stol i närheten av den värmande kaminen i köket, medan hon väntar på att Inese från hemtjänsten ska komma på besök och ge henne lite ljus i den grå vardagen. 



Där vid kaminens livgivande värme drömde Maija sig tillbaka till sin ungdomstid och hon längtade efter att få somna in och återförenas med sina föräldrar och vänner på den eviga festen i himlen.
- Jag är så ensam, alla mina syskon, släktingar och vänner är döda. Nu är det bara jag kvar, jag önskar att jag också fick dö, säger Maija och hennes ögon fylls av tårar. Inese ger Maija en varm kram och säger:

- Du har mig kvar Maija, du vet att jag bryr mig om dig och kommer att se efter dig.



Det har gått snart 10 år sedan jag besökte Maija. Nu har hon fått somna in och har vandrat vidare till den eviga festen i himlen där hon säkerligen har återförenats med sina föräldrar och vänner. Hennes hus står tomt och naturen håller sakta men säkert på att återerövra hennes mark.

Klicka på den följande länken om du vill vara med och ge ditt stöd till utsatta medmänniskor i Lettland: http://hjartatillhjarta.se/lettland/

Text och foto © Mikael Good

*Maija och Inese heter egentligen något annat

Postat 2015-09-07 14:33 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera
  • Intresse - Reportage / Situation
  • Intresse - Svart-vitt