"Måla med ljus - Les Grands Moments"

Frilansreporter, fotojournalist och rockfotograf. Det som står i min blogg är mina högst privata tankar och åsikter.

Swedbank fick en ny innebörd

Satt och googlade på ordet Swed och fick en ny förklaring på innebörden av förkortningen. SWED är även en förkortning för Smoke Weed EveryDay. I ljuset av detta så kanske det är dags för SWEDBANK att byta namn igen, för att kunder och samarbetspartners inte ska förlora förtroendet för dem...



Son of Slaves?

Dagens låt: Sons of Slaves - Junior Delgado



//Chasid
Postat 2008-10-23 21:49 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Ricoh GR-D eller att återvinna lekfullheten i fotograferandet

När man som jag har en rejäl uppsättning med riktigt fin högklassig optik och en digital fullformatskamera som levererar foton som nästan håller mellanformatsklass så är det lätt att glömma något som är mycket väsentligt i allt fotograferande - lekfullheten!

Mina foton började bli allt för välkomponerade, med krispig mitt- och kantskärpa och perfekt teckning i hög- och lågdagrar. När bildkvaliteten bara blev bättre och bättre slog plötsligt det tråkigt perfektionistiska kompositionsspöket sina långa gula klor i mitt bildskapande. Jag var omedveten om vad som höll på att hända och hade med största sannolikhet inte kommit ut ur denna tomma bildtrista spiral om jag inte hade köpt mig en liten smidig Ricoh GR-D. Denna lilla fickvänliga kamera har hjälpt mig att återfinna lekfullheten i mitt fotograferande. Lekfullheten är något som driver fotograferandet vidare med sin utforskande experimensökande lust att förnya sig och sin ständiga jakt efter nya vägar och stigar att utforska.



Med min Ricoh GR-D kan jag bryta mot alla normer och regler för hur en bra bild ska se ut och trycka in kameran i de mest oväntade miljöer och situationer samt använda mig av de mest underliga perspektiven och bryta mot alla bildkompositions regler utan att jag för ett ögonblick skäms för det!





Står du och stampar i ditt fotograferande? Då är mitt råd till dig - Köp en liten smidig fickvänlig digitalkamera och kasta dig in i livligt lekfullt experimenterande! Jag valde Ricoh GR-D mycket för att den beter sig som jag förväntar mig att en kamera ska göra.

Dagens skiva: Rastaman Vibration - Bob Marley & The Wailers

//Chasid
Postat 2008-04-24 07:11 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Mitt favoritobjektiv har inte någon röd ring!

Ni som har läst mina blogginlägg och tittat i min kameraväska har säkert förstått att jag har en viss fabless för knivskarpa Carl Zeiss och Leitz gluggar men min största favorit bland alla min olika ljuspenslar är inte något skarptecknande Summicron, Planar eller Sonnar utan ett ploppande plaströr med en dåligt slipad plastlins i:

Sima SF 100 mm f/2 soft focus + macro
Efter en lång tids experimenterande med olika softningsmetoder, hittade jag en kartong innehållande ett avlångt plaströr med en plastlins i en fyndlåda. Jag köpte den märkliga tingesten för 10 kronor, tog hem den och monterade en T2-adapter på den och fotade en rulle med objektivet monterat på kameran, cyklade ned till fotolabbet och lät framkalla rullen. När rullen sedan kom på posten dagen efter så insåg jag att jag äntligen hittat det jag sökte när jag experimenterade med olika softningsmetoder. Fotona blev precis så dåliga som jag eftersträvat! Sima objektivet har varit ett stort hjälpmedel för mig i jakten efter mitt eget fotografiska uttryck. Jag vet inte riktigt om jag vill kalla mina Sima foton för fotokonst, fastän andra har gett dem det epitetet, min strävan har istället varit att få till ett bildpoetiskt uttryck snarare än ett konstnärligt.



Nu har jag använt mig av Simat i 13 år och rätt använt så är objektivet fantastiskt! Jag har modifierat mitt Sima till att ge mer mättade färger och lite större överstrålning, men jag kommer inte att berätta hur jag har gått tillväga med modifieringen, det är faktiskt rätt så skönt att ha ett alldeles unikt objektiv vars effekt ingen kan kopiera!



Här följer en subjektiv recension av Sima SF 100 mm f/2 soft focus + macro, ni som inte är intresserade av teknik kan scrolla förbi texten det kommer fler bilder på slutet:

En stor fördelen är att objektivet går ned till skala 1:1, det har också en skön softning som tar bort besvärande skärpeintryck. Det har total avsaknad av skön mekanik, objektivet påminner om två ihopsatta plaströr som försetts med en lins från ett förstoringsglas i mitten. När man fokuserar objektivet så hör ett ljudligt "plopp" då plaströren slår ihop. Objektivet tål att köras i diskmaskin, men jag brukar diska det för hand. Objektivet är även bra som barnleksak när andra sådana saknas, min lilla dotter älskar att leka med Simat. Skulle du sakna en kaffekopp när du är ute och fotar så fungerar även Simat enligt uppgift utmärkt som en sådan!

Det går att använda objektivet på digitala systemkameror med 1.5 eller 1.6 i förlängningsfaktor men fullformat eller filmbaserade fotoapparater är helt klart att föredra. Om du vill förvandla din fina dyra systemkamera till en enkel Diana kamera och alla dess negativa fördelar så har du hittat helt rätt!

Sima objektivet är rent ut sagt uruselt, men för mig är det precis det drömobjektiv som jag har letat efter med ljus och lykta i många år. Jag har använt ett modifierat Sima till mängder av bilder under årens lopp och har lyckats få fram just den poetiska känslan i mina bilder som jag vill ha.

Vill du ha skarpa fina bilder så är Sima inget för dig, men strävar du efter drömlika abstrakta bilder där du får leta efter eventuell skärpa då är det helt rätt! Som grädde på moset kan jag förtälja att Sima objektivet blev totalsågat av en svensk fototidning på 80-talet - det är respekt, fet sådan!

Det har ibland felaktigt påståtts att Sima objektivet tillverkades i Sovjetunionen eller Kina i början av 80-talet det påståendet är fel. Sima SF 100 mm f/2 soft focus + macro tillverkades av det amerikanska företaget Sima Products Corporation Chicago, Illinois U.S.A. i början av 80-talet och det blev väl inte riktigt den succé som företaget hade hoppats på utan försvann från marknaden efter ett par år. Men Sima objektiv går att få tag på begagnatbörserna och det är störst chans att hitta det på eBay.

Nu blev det teknik igen i min blogg igen men när det handlar om Sima så tror jag att även den gode Kenneth har överseende! Men jag lägger ändå in lite foton så att även ni som inte är teknikintresserade kan få ert lystmäte, alla bilderna är tagna med ett Sima SF 100 mm f/2 soft focus + macro och ljusbildsfilm..













Fler foton som är tagna med mitt Simaobjektiv kan ni hitta på min hemsida: http://hem.passagen.se/chasid tryck på Photo Portfolio och under flikarna Dance, Nature och Paint with the light finns det många bilder som är tagna med Simaobjektivet!

Do you want to read this articel about the Sima SF 100 mm f/2 soft focus + macro in English? Copy the browser adress and paste it into: http://translate.google.com/translate_t?hl=en

Wollen Sie dieses Artikels über Sima SF 100 mm f/2 soft focus + macro in Deutsch lesen? Hier können Sie diese Atrikel zu Deutsch Übersetzen: http://translate.google.com/translate_t?hl=de

Dagens låt: Assouf - Tinariwen

//Chasid
Postat 2008-04-15 07:13 | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera

Foto är inte konst!

Något som slår mig när jag tittar runt bland fotografierna i konstfotopoolen och konstfotografier i allmänhet på fotosidan är att jag känner igen dem, jag har sett många av fotografierna tidigare. Det är gamla välutforskade vägar som har dammats av och återanvänts och stämplats med ordet konst, jag har inget emot återanvändning i vanliga fall utan brukar uppmuntra till återvinning. Nu ser jag 1800-talets seriösa landskaps, arkitektur och naturfoto förvandlas till "konst". De flesta av 1800-talets fotografer tänkte inte konst om sina fotografier utan hängav sig helt enkelt åt avbildning och pekade retfullt finger åt impressionistiska landskaps och naturmålare som de ansåg förvanska verkligheten. Men nu har deras vinjetterade, drömska, repiga, och kantoskarpa landskaps, arkitektur och naturfoton bildat skola för många s.k. Diana- eller photoshoputrustade konstfotografer som ger bilderna en lämplig poetisk titel och stämplar ordet "konst" på dem, trots att de i ordets rätta mening inte är det. 1800-talets fotografer strävade många gånger efter realism men utrustningen satte krokben för dem. Det finns även en piktorialismfalang bland konstfotograferna som genom photoshoppande försöker imitera olika måleritekniker. Piktorialismen var stor bland de första konstfotograferna och har åter vunnit mycket mark genom digitalfotots och det manipulations vänliga photoshops intåg. Jag förstår inte varför man ska manipulera sina fotografier för att imitera olika måleritekniker, då är det väl bättre att ta steget fullt ut och börja måla på duk istället?

Jag anser att all konst ska söka sig nya vägar, konst som upprepar sig och kopierar ger jag inte mycket för även om det kan vara vackert att se på, konst ska engagera, ifrågasätta, utmana och ställa frågor, annars så är det ren avbildning eller illustration det handar om. Konst ska inte vara något som alla förstår sig på utan konst handlar snarare om att vända ut och in på sig själv och förmedla detta till betraktaren. Konst är egoistisk, det går tyvärr inte att komma ifrån. Många av de stora konstnärerna på 1800- och 1900-talet fick sina genombrott efter sin död, men deras konst var banbrytande och djärv. Vart finns fotograferna som vågar söka nya vägar, vart finns nyskapandet, vart finns det banbrytande, vart finns djärvheten, jag har inte funnit speciellt mycket på Fotosidan av den varan eller på andra fotosidor heller. Själv har jag inte hittat dit och det är inte säkert att jag gör det under min livstid...



Rökelse.
Akryl

Missförstå mig nu bara inte, jag klankar inte ned på fotografierna i konstfotopoolen eller fotografier som klacifieras som konst i allmänhet på fotosidan, många av dem är mycket vackra och tilltalande och ger mig ögats njutning - men att klassificera dem som konst det tycker jag är fel när det snarare handlar om upprepningar av tidigare väl upptrampade vägar och stigar. Tycker ni att mina tankar och funderingar är helt uppåt väggarna så ber jag er studera fotografiets historia några gånger till innan ny ryter till och när ni ändå håller på studera gärna måleriets utveckling under 1900-talet, mycket av det går också igen bland de "nya" konstfotobilderna särskilt de manipulerade.



Inifrån en plastpåse (foto), konst eller inte?


Kanske är jag helt ute och cyklar i mitt letande efter fotografisk konst. Om man leker med tanken så kanske det helt enkelt är så att foto inte är konst? Om foto skulle vara konst, då måste man kunna definiera vad som gör det attraktivt eller vackert för åskådaren - kan man det? Många konstnärer och konstkritiker anser inte att en mekanisk reproduktion av en bild som foto är inte riktigt passar in i definitionen om vad som är konst, märk väl jag gör en skillnad på konst och konstfoto. Målad konst går ej att mekaniskt reproducera. Medan Konstfoto, Konstdatorgrafik och Konstgrafik går att mekaniskt reproducera så att det ena originalet är det andra likt. "-Men det går ju att göra reproduktioner på målad konst tycker säkert någon". Svaret är enkelt det blir aldrig som orginalet, de flesta av mina målade tavlor går inte ens att reproducera då de ändrar karraktär i olika ljussituationer. En möjlig väg att ändå få foto klassificerat som konst i de finare kulturkretsarna är kanske att göra endast ett pappers original och destruera originalmediat.



Blue Curtain
(
foto), konst eller inte?

Men till syvende och sist så är det ändå den som står bakom verket som bestämmer vad som är konst eller inte! Det är inte säkert att det som är konst för mig är det för någon annan. Jag tror ändå att det är viktigt att träna upp sitt seende och ett bra sätt är att läsa konstlitteratur och gå på utställningar, jag har förmånen att bo nära galleri Smedbyn i Husqvarna och min lilla dotter och jag brukar gå ditt och titta på konst. Allt är konst - men allt är inte konst!



Konstdatorgrafik, konst eller inte?
Teknik yoghurt, akrylfärg, sprayfärg, scanner, Fractal Design Painter & Photoshop

Trots alla djupa funderingar, tankar, mot och för argument tycker jag att det är fantastiskt kul att fota och titta på foton - konst eller inte jag älskar det, trots att jag ofta saknar banbrytande, nyskapande och djärva fotografier som inte är manipulerade och jag hoppas att jag med mina enkla tankar har lyckats med att skapa en debatt, som förhoppningsvis kan föra fotografiet en liten, liten bit framåt mot ett erkännande i de "finare" kulturkretsarna!



Painting on the Wall, konstfoto i den bemärkelsen att det är ett foto på ett konstverk!

Med det här mastiga inlägget så firar jag mitt hundrade blogginlägg här på Fotosidan!

Dagens låt:  Big Mouth strikes again - The Smiths

//Chasid

Ps: Jag önskar mer foton i bloggarna, en blogg utan bilder är som en fastlagsbulle utan grädde och mandelmassa!

Postat 2008-03-17 08:13 | Permalink | Kommentarer (17) | Kommentera

Vad hjälper det om man vinner världen men förlorar sin själ?

Både som konstnär och som fotograf så har jag de senaste åren gjort en del val som kan tyckas märkliga i andras ögon. Jag har fått en hel del förfrågningar och inbjudningar om att ställa ut min konst, men jag har hitills tackat nej till dem alla mycket p.g.a. av att jag känner att jag inte riktigt har tid att slå igenom som konstnär i den fas av livet som jag står i nu. Jag har valt att sätta familjen före karriären och det valet är kommer jag inte att ångra när jag blir gammal.

Som fotograf har jag också gjort en del märkliga val det senaste åren, jag tackade jag till att vara med i den Kanadensiska bildbyrån/bildgalleriet Irisf64 då jag där såg en potential att sälja den typ av bilder som jag vill sälja. Trots att jag har fått en del tips om och rekommendationer till olika bildbyråer så har jag hitills valt att stå utanför mycket främst för att jag reserverar mig för att det skulle äta för mycket av min dyrbara fritid och risken för att mina bilder skulle kunna användas i reklam för företag som jag bojkottar p.g.a. deras roffarbehandling och tidigare roffarbehandlingar av människor i tredje världen. Kalla mig gärna idealist, för det är jag. Blodspengar befattar jag mig inte med.

Vän av ordningen kanske undrar hur i hela friden jag kan tacka nej till möjlighet efter möjlighet att göra karriär som konstnär och fotograf? Mitt svar är: " -Vad hjälper det om man vinner världen men förlorar sin själ?" 


Delutsnitt av en av mina målningar

Veckans skiva: The Complete Stax-Volt Soul Singles, Vol. 2: 1968-1971

//Chasid
Postat 2008-01-21 07:57 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera
1 2 Nästa 
  • Intresse - Reportage / Situation
  • Intresse - Svart-vitt