"Måla med ljus - Les Grands Moments"

Frilansreporter, fotojournalist och rockfotograf. Det som står i min blogg är mina högst privata tankar och åsikter.

Lettlands ekonomiska kris är inte över för alla



Den lettiska regeringen påstår att den ekonomiska krisen i landet är över, som för att befästa det påståendet ersattes den lettiska valutan Lat av Euro vid årsskiftet. Efter år av ekonomiskt stålbad har Lettland i dag den starkaste tillväxten i EU och landet beskrivs som den snabbast stigande stjärnan i öst. De glädjande nyheterna kablas ut i de nationella nyheterna till människor i både slott och koja. Men är egentligen den ekonomiska krisen över för alla letter?

Trots alla positiva rapporter så lever många människor i Lettland fortfarande i djup fattigdom och misär. Den modiga lettiska tonårstjejen Evita som jag träffade i Lettland i höstas har gett ansikte till familjerna som drabbades hårdast av den ekonomiska krisen i Lettland genom sin medverkan i dokumentären Latvijas faili i den lettiska TV-kanalen LNT. Dokumentären handlar om hur den ekonomiska krisen i landet påverkar barn. Man får följa Evita och hennes tre småsystrar och deras mamma Vivita och pappa Modris och ta del av deras drömmar och förhoppningar om framtiden. Dokumentären är på lettiska men ni får ändå ett utmärkt tillfälle att själva följa med hem till en utsatt familj i vårt östra grannland Lettland som bara ligger 15 mil från Gotland. Du kan se dokumentären om Evita och hennes familj längs ned i denna artikeln.



Familjen bor i ett hus på 17 kvadratmeter som Modris byggde med spillvirke runt ett lastbilsflak sedan deras gamla hus blev utdömt på grund av rasrisk för ett par år sedan. De har en utomhustoalett bakom huset och vattnet får de hämta i brunnen. Tidigare blev Evita mobbad av några pojkar på grund av familjens fattigdom och de öste glåpord och nedsättande kommentarer över henne. Dokumentärfilmen och den uppmärksamheten som den rönte i Lettland förde det goda med sig att de flesta av Evitas klasskamrater fick sympati med henne och började att ryta till mot hennes mobbare. Även resten av familjen har fått det lite bättre tack vare den mediala uppmärksamheten och det är många som har hjälpt dem med mat och kläder. Familjen får även familjestöd genom hjälporganisationen Hjärta till Hjärta i Linköping som har arbetat i landet sedan 1991.



Här följer ett kort referat av dokumentärfilmen av Peteris Ininbergs som hjälpte till med tolkningen när vi besökte familjen i oktober 2013:

Jag var i Tukums hösten 2013 och besökte familjen i filmen tillsammans med medarbetare från den lettiska hjälporganisationen Misija Pakapieni och svenska Hjärta till Hjärta. Förutom att Misija Pakapieni driver hem för kvinnor i nöd ger man även direkt hjälp till familjer. Det framgår också i LNT:s film. Man blir väldigt berörd hur människor kan ha det så här illa ställt men ändå att vuxna såväl som barn kan behålla sin värdighet.



Efter en inledning om situationen i Lettland konstaterar filmen att det finns ett mycket stort antal barnfamiljer i landet som lever i enorm fattigdom och har det mycket svårt. Vi får följa Evitas familj, hemma och i skolan. De bor i en gammal, dragig och trång husvagn som “isolerasts” med brädor. De har mycket tankar och kommentarer om sitt liv men kan inte göra så mycket åt för att förändra sin situation. Mamma Vivita jobbar på nätterna som nattvakt och pappa Modris tar så många småjobb som han orkar. Han är sjukpensionär sedan några år tillbaka på grund av sitt hjärtfel. Modris har ett stort hjärta för sina döttrar och det är så fint att följa hans morgonrutiner med döttrarna när de ska iväg till skolan. Man får följa Evita i skolan där hon härdar ut men ofta är mobbad och kallad för öknamn som i bästa fall kan översättas med “du ditt fattighjon” och hon har desperata tankar om att fick de bara ytterligare ett rum till i vagnen där de bor så kanske skulle hon slippa mobbingen. Det finns andra i hennes klass som också är fattiga men de står tysta och ser på när hon mobbas.



Modris tänker mycket på hur man skulle få det bättre i en större husvagn men han orkar inte göra något åt situationen på grund av sitt hjärtfel. På sin fritid jobbar Evita en hel del extra på en gård i närheten och tar hand om djuren. Vivita säger i en kommentar att hon känner sig skyldig över att ha så många barn men inte kunna ge dem allt som de behöver. Personal från den lettiska hjälporganisationen Misija Pakapieni intervjuas också i filmen och de berättar om de hundratals familjer som deras organisation är med och stödjer tillsamman med bland annat Hjärta till Hjärta. Modris säger att de som lever bra kan inte föreställa sig hur det är att leva så här enkelt. Mot slutet av filmen tittar familjen tillsammans på TV i sitt lilla hus de lyssnar på den lettiska presidentens tal på Lettlands självständighetsdag den 18:e november då han förklarar “hur kloka vi i Lettland ska vara och hur detta land är heligt”.

Dievs sveti Latviju sjunger man... Gud välsigne Lettland.



Klicka på den följande länken så kommer du till dokumentärfilmen Latvijas Faili som handlar om Evita och hennes familj: http://www.tvplay.lv/parraides/latvijas-faili/339261

Jag hoppas att SVT köper in den lettiska dokumentären och översätter den till svenska och visar den för svenska barn- och ungdomar på UR.

Text och foto: Mikael Good
Postat 2014-04-11 09:40 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

A Vampire On The Streets Of Husqvarna



My son and I took a long walk in Husqvarna earlier this day. He brought his vampire fangs that his sister gave him in Christmas gift and he tried to scare the people that we met.

If your phone can't read flash use the following link to come to the slide-show: http://www.flickr.com/photos/chasid68/sets/72157639345673856/show/with/11729694434/

Text and Photo © Mikael Good, All Rights Reserved 

Postat 2014-01-03 15:28 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Sådan far, sådan son



Igår var jag bjuden på vernissage på Matheos dagis. Matheo och hans dagiskompisar hade arrangerat en fotoutställning för föräldrar och syskon. Förutom bilderna bjöds det även på hemlagade muffins och jordgubbssaft. Även om jag inte kan visa Matheos egna bilder i bloggen så måste jag ändå säga att han har blick för fotografering och då speciellt för dokumentärfoto. Men det kanske inte är så konstigt med tanke på att han började foto med en Leica och har en pappa som är dokumentärfotograf :)



Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved. 

Postat 2013-04-18 08:34 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Vad är du mest rädd att förlora i ditt liv?



"Om du vill se vad någon är rädd att förlora, titta då på vad de fotograferar". - Okänd



Det ovanstående citatet är riktigt tankeväckande och det manar till en hel del eftertanke. Personligen tar jag mest bilder på mina barn och det är faktiskt min familj som jag är mest rädd att förlora. Att få se sina barn växa upp på nära håll och kunna ta del av och fotografera deras lek är en självklarhet för många av oss men det är tyvärr inte en självklarhet för alla.

Jag tänker på Lisa som är en ung rysk tonårsmamma som fick kämpa hårt mot myndigheterna för att få rätten till vårdnaden om sina barn. Barn som hon älskar mest av allt och hon skulle gå under om hon förlorade dem. Du kan läsa mer om hennes kamp för sina barn i årets julreportage - En trygg famn för Lisa



 

Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.

Postat 2012-12-27 10:35 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Canon EOS 1Ds Mark II är fortfarande en riktigt bra kamera












Den sista bilden är nyligen tagen med den i rubriken nämnda kameran. Trots att kameran har åtta år på nacken är det fortfarande en kamera som kan leverera riktigt bra bilder och det är ju det som är det väsentligaste. Man behöver inte ha den senaste och dyraste kameran för att ta bra bilder.

De flesta kamerorna som har tillverkats från 2004 är fullt användbara och begagnade Canonkameror som EOS 20D, 30D, 5D, 1D Mark IIn och 1Ds Mark II är mycket prisvärda idag. Men det är allt för lätt att sugas in i prylhetsen och statusjakten och därför byter många ut sina kameror mot nya modeller trots att de gamla egentligen fyller deras behov med råge. Kameran som ska fungera som en förlängning av det ögat ser och hjärtat känner kan lätt skymma sikten för motiven och bli viktigare än bilden.

"I am constantly amused by the notion that some people have about photographic technique" - Henri Cartier-Bresson


Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.

Postat 2012-11-25 16:53 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera
1 2 Nästa 
  • Intresse - Reportage / Situation
  • Intresse - Svart-vitt