Dokumentärbilder utan bäst före datum

De flesta fotograferna delar säkert samma dilemma. Vi har alltid med oss en kamera och vi tar alldeles för många bilder och många av dem blir liggande i arkiven då vi inte hinner med att göra något vettigt med dem.

Nu tillhör jag förvisso de som tycker att det kan vara bra att en del bilder får ligga och mogna över tid. Det första intrycket är tyvärr inte så kritiskt som när man skärskådar bilderna ett par år senare. Det går givetvis inte att göra så med pressbilder som behöver levereras till kund så fort som möjligt, i det fallet vore det ett kommersiellt självmål att hålla på bilderna. Men det är ett utmärkt förfarande för dokumentärbilder utan bäst före datum, som mår bra av att utsättas för tidens tand innan de publiceras.

I början av juni 2017 var jag nere i Jönköping för att göra ett ärende vid lunchtid. Då hörde jag trummor, trumpeter och stojande, och det väckte min nyfikenhet. Jag plockade fram kameran och var beredd när drygt 100 glada maskeradklädda gymnasielever marscherade fram på Östra torget med siktet inställt på Erik Dahlbergsgymnasiet någon kilometer bort. Jag hade hört talas om maskeradtåget tidigare, men inte haft möjlighet att dokumentera det.

I juni strax innan examen arrangerar avgångsklasserna från Per Brahegymnasiet ett maskeradtåg som går från deras skola på väster genom centrala Jönköping till Erik Dahlbergsgymnasiet på den östra sidan av staden. Det är en tradition med anor, men man vet inte hur det kommer att se ut i framtiden, kanske kommer traditionen att ebba ut? Om den skulle göra det finns den dokumenterad för framtiden.

Egentligen är det Huskvarna som jag har riktat in mig på i mitt dokumentära långtidsprojekt. Men jag har även en hel del bilder från Jönköping i mitt arkiv. Gemensamt för de äldre bilderna är att de rönt ett stort intresse när jag delat dem i olika "Du vet om att du är från" grupper på Facebook. Vad gäller nya bilder som innehåller människor blir det ofta GDPR-tjafs i grupperna, men bilder som jag lagt upp i grupperna som över tid blivit historiska dokument har ingen skrikit "GDPR" åt.



Tyvärr hade jag en eländig kamera vid fotograferingstillfället. Kameran led av bakfokus med objektiv med skruvmotor vilket gjorde att några av de bästa bilderna blev felfokuserade. Ilskan över det är en anledning till att bilderna blev liggande. Läxan jag lärde mig var att inte kompromissa med utrustningen, tekniken får aldrig stå i vägen för bilden och bra grejer kostar lite mer men i det långa loppet lönar det sig.

Text och foto: Mikael Good

Jag ligger inte på någon fotografisk latsida

Anledningen till att jag har "återanvänt" en del äldre bilder i de senaste artiklarna beror inte på att jag har brist på bilder. Problemet är helt enkelt att jag har haft lite för mycket att göra under vintern, våren och sommaren.

När jag räknade mellan tummen och pekfingret kom jag fram till att jag levererat uppemot 2000 bilder under den perioden, och ett par hundra (kan vara fler) av dem har publicerats på webben, i tidningar och magasin i och utanför landets gränser. Igår hade jag lite tid över för att gå igenom bilder och idag delar jag med mig några bilder från den senaste veckans bildskörd, den pågående valrörelsen präglar mitt fotograferande och bildval till artikeln. 



Det finns en del politiskt laddade bilder i artikeln, men jag vill noga påpeka att jag inte stödjer något parti. Mina åsikter lutar år vänster, i och med att jag inte är socialist eller liberal och har en del konservativa värderingar finns det tyvärr inget parti som passar mig och därför röstar jag blankt! I all vänlighet ber jag också dig som läsare att inte starta någon politisk diskussion i kommentarsfältet, det finns många andra forum som är bättre lämpade för politiska samtal.

Text och foto: Mikael Good

Tältmötenas och bildreportagens tid är inte över

Ibland händer det att något av mina bildreportage hittar in i en dagstidning. I torsdags var mitt bildreportage från Noas Arks pågående tältmöteskampanj i Knektaparken i Jönköping med i tidningen Världen idag.

På 60-, 70- och 80-talet var det vanligt med tältmöten där det bjöds på sång, musik och stark förkunnelse eller predikan som det även kallas. Tältmöten har dokumenterats av både kända och okända fotografer. Om jag inte missminner mig gjorde Lennart Nilsson och Sune Jonsson med flera fotografer bildreportage från tältmöteskampanjer som hamnade i olika dags- och bildtidningar i slutet av 1950- och början av 1960-talet.

I måndags var jag på plats för att dokumentera mötet i Knektaparken där den före detta kåkfararen och Kartellen medlemmen Betsegaw “Betz” Assefa (översta bilder) berättade om hur han bestämde sig för att lämna droger, kriminalitet och alkohol bakom sig och följa Jesus. Betz som blivit skjuten två gånger och knivhuggen fem, berättade bland annat att han under förra veckan räknat till att han förlorat 41 av sina nära vänner.

Bilderna från mötet blev såpass bra att redaktören tyckte att materialet skulle gå över tre sidor istället för en. Tältmöteskampanjen anordnas av den ekumeniska missionsorganisationen Noas Ark. Jag kommer att fortsätta dokumentera tältkampanjen som pågår i lite mer än en vecka till. Du kan läsa mer om mötet i Knektaparken och ta del av fler bilder här.

Text och foto: Mikael Good

Analoga bilder lever fortfarande

Det hör inte till vanligheterna att jag får leverera bilder som jag tagit med film, men ibland händer det! Bilden på Läckö slott som illustrerar detta inlägg är ett sådan bild. Den har tidigare varit med i en Sverigekalender i början av 2000-talet, och nu kom den att användas i en kulturartikel om Magnus Gabriel de la Gardie med rubriken ”Förlorade Sveriges högsta ämbete – blev psalmförfattare”. Om jag inte missminner mig tog jag bilden i slutet av 1990-talet med en Minolta 9xi, 35mm och Kodachrome 64 (kan även ha varit Fujifilm Velvia 50).



Text och foto: Mikael Good

Yrkesfotografens kameraval

För en yrkesfotograf är kameravalet viktigt, det är bra att ha en kamera som är som en förläggning av det man ser och upplever, och som inte ställer sig i vägen i fotograferingsögonblicket. För mig är Leica M10 en sådan kamera. 

Jag föredrar att jobba med M10:an för att den är lätthanterlig, överskådlig, och inte har en massa inställningsmöjligheter som jag drunknar i. Sökaren som är föredömligt stor har bara information om exponeringskompensation och inget mer. Slutaren är tyst och diskret, och framförallt väcker inte kameran lika mycket uppmärksamhet som när jag jobbar med min japanare med teleobjektiv. Det kan hända att en och annan lite äldre fotograf hajar till och reagerar på kameran, men i det stora hela är det färre som reagerar när jag jobbar med Leican. Bilderna i inlägget har tidigare publicerats i färg i olika tidningar. Men här har jag valt att göra dem i svartvitt som i mitt tycke är fotografins sanna färg.




Text och foto: Mikael Good