I Commorans kvarter...

...Min nyblivna hustru och jag åkte till Sorrento i Italien på bröllopsresa i april 2004. Vi bestämde oss en dag för att ta tåget in till Napoli för att besöka gamla stan. Italienare är inte så vidare värst bra på engelska och jag är inte så vidare värst bra på italienska så jag köpte "dos billettas zu Napoli por favor" på blandspråk och avslutade med ett "gratciee" när jag fått biljetterna av försäljaren.

Vi hoppade på tåget och åkte in mot Napoli, när vi åkt 45 minuter ropade de ut den station som jag trodde var avstigningsplatsen. Min hustru och jag hoppade av tåget och begav oss per fot ned mot det vi trodde var gamla stan. Efter att vi promenerat i en kvart genom nästintill folktomma bostadsområden så insåg vi att vi nog gått av tåget för tidigt, men istället för att vända om till tågstationen så kom vi fram till att det kunde vara trevligt med en promenad, det var nog inte längre än en halvtimma till gamla stan resonerade vi. Men det kändes lite märkligt att det inte var så mycket liv och rörelse på gatorna i bostadsområdena som vi passerade. Jag tog lite bilder men plockade ned fotoapparaten i ryggsäcken igen då det var lite väl folktomt i min smak. Men vi gav inte upp utan fortsatte att envist promenera, efter ytterligare en halvtimmas promenad mot gamla stan så såg vi mer och mer folk på gatorna i bostadsområdena och efter ytterligare 45 minuter så kom vi äntligen fram till gamla stan i Napoli.

Jag tyckte att det var märkligt att det var så folktomt i de första bostadsområdena som vi passerade, men jag tänkte inte så mycket mer på det, tills jag i slutet av förra året såg en TV-dokumentär om Comorran (den Napolitanska maffian) som handlade om Comorrans nyrekrytering bland unga arbettslösa män, arbetslösheten i Napoli är 20-25%, samt de blodiga gänguppgörelserna för att få kontroll över den luckrativa narkotikahandeln i Napoli och södra Italien. De visade då bilder som jag kände igen. Jag såg klart på programmet gick upp till garderoben och plockade fram bilderna från Italienresan, jag tittade igenom dem och när jag kom till Napolibilderna upptäckte jag att min nyblivna hustru och jag hade promenerat rakt genom Comorrans kärnområde, ett område som TV-programmet strängt varnade turister att uppsöka pga riskerna för rån och överfall och absolut inte ett område för romantiska promenader för nygifta...



Comorrans kvarter, Napoli, Italien.

Tryck här om du vill se bilden i större format!

Dagens skiva: White Album  - The Beatles (deras bästa skiva enligt mig)

//Chasid

Morgondagens blogg:  Leitz Summicron 35/2.0 - normaloptik för gatufoto

Gatufota på lunchen...

...En del utnyttjar lunchrasten för att ta en välgörande promenad, insupa lite frisk luft och rensa tankarna inför eftermiddagens arbetspass. Jag gjorde så tills för ett par veckor sedan. Men som den gatufotograf jag är så började jag snart att allt mer tänka på alla fina bildtillfällen som jag missade. Jag bestämde mig då för att ta med fotoapparaten till jobbet och gatufota minst en gång under arbetsveckan.

Dagen efter att jag bestämt mig plockade jag med mig min fotoapparat och ett lämpligt vidvinkligt objektiv. Nu har jag hållit på med lunchgatufoto i ett par veckor och jag brukar växla fotoapparat mellan min bastanta fullformatare & Leitz 35'a och min lilla fotoapparat med 1.6 crop & fisheye. Det är roligast att fota med fisheyet, man kommer verkligen nära människor med det objektivet men bildkvaliteten blir desto bättre med 35'an och fullformataren, lite som Mamiya 6 faktiskt.

Känner du att du har lite tid över på lunchen så passa på att utnyttja den tiden till lite gatufoto!


















Veckans skiva: Brothers & Sisters - The Alman Brothers

//Chasid

Ps: Inlägget Normalobjektiv för gatufoto som av misstag låg ute i en kvart idag, kommer att publiceras imorgon igen!

Välskötta kåkstäder!

Jag fick berättat för mig en sann men smårolig historia om en brasiliansk biståndsarbetare som skulle besöka huvudkontoret i Sverige för första gången. När brasilianaren i bil färdades från flygplatsen till huvudkontoret tillsammans med den svenska insamlingschefen, så utbrast han efter att de åkt förbi ett kolonistugeområde:
- I Sverige är t.o.m. kåkstäderna välskötta!



En välskött kåkstad eller ett kolonistugeområde?

Dagens skiva: The Keyboard King at Studio One - Jackie Mittoo

//Chasid

Gatufoto

Förra torsdagen när var jag ute och testade mitt nya klassiska gatufotoobjektiv på fältet, så råkade jag ut för något som jag bara har upplevt en gång tidigare.

Jag stod och tittade genom sökaren ut över en gata när jag kom på att jag glömt något , jag vinklade ned fotoapparaten för att ställa in exponeringskompensationen som stod i ordentligt + läge.  Då kom en välklädd man i 60-års åldern upprört fram och bad mig att radera den bild jag enligt honom nyss hade tagit på honom.
- Jag hörde minsann slutarljudet sa han småilsket.
Jag bedyrade att jag inte hade tagit någon bild och att han måste ha hört i syne.
- Får jag se sa han syrligt och pekade envist på displayen.
Jag tryckte igång fotoapparaten och visade honom den senaste bilden.
- Är det likt dig sa jag leende när jag visade upp en bild på en asfaltsläggare (se bilden nedan).
Han tittade noga på bilden, snörpte ihop munnen, vände på klacken och gick sin väg.

Edit: Om jag hade tagit en bild på mannen ifråga så hade jag aldrig raderat den, utan sagt till honom att han kan gå in på Fotosidan och se den i min blogg!

Att någon har lagt sig i mitt gatufotande har nu hänt mig två gånger.

One way Street. Leitz Summicron-R 35/2.0, Canon 

Bilden i större format:
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/1118023.htm

Veckans skiva: The Turning Point  - John Mayall

//Chasid

Fattigdom

I en av de stora kvällstidningarna kunde man tidigare i veckan läsa om Riga. Staden beskrevs som en nyrik partymetropol, en stad i kraftig expantion där lyxbilarna står på varandra, vidare stod det att landet Lettland har den kraftigaste växande ekonomin inom EU. Men även den här medaljen har sin mörka baksida enligt mig...

Undrar just vart reportern har varit, det Riga som jag känner är förvisso vänligt och gästfritt men samtidigt oerhört fattigt. Faktum är att Riga påminner en hel del om det Sverige med sina stora klassklyftor som min mormor som växte upp på 20- och 30-talet har berättat om.
Jag har varit på ett par reportageresor i Riga och har mött en hopplös fattigdom och missär som jag inte trodde existerade i denna del av Europa längre. Det är svårt att tänka sig att många människor som bara bor en timmas flygväg från oss har det så mycket sämre än oss. Men rör man sig bara i Rigas gamla stad med skygglapparna på så framstår Riga som en expansiv och välmående huvudstad full av framtidsanda.

Många pensionärer och familjer i Rigas utkanter lever på en eller ett par tusenlappar per månad vilket gör det svårt för dem att överleva utan utomstående hjälp då matpriserna är lika höga som i Sverige, den lettiska staten har knappt några pengar att ge i bidrag till de behövande och de som kan skor sig på de andras bekostnad och hänger sig åt ett liv i lyx. Hyrorna i Riga är låga i ytterområdena men många hyreslägenheter är kraftigt förfallna, jag har besökt familjer som bott i rena rama rivningskåkar som i princip kan falla ihop i vilken minut som helst, några av dem finns avbildade nedan. Av respekt för dem som bor i husen har jag valt att antingen maskera eller inte ha med dem på bilderna.

I det här kraftigt slitna huset bor en mamma med sina två små barn...

En rivningskåk? Nej i det här delvis eldhärjade huset bor två ensamstående mammor med sina små barn...

Veckans skiva (singel): Going Underground - The Jam

//Chasid