Papparazi...

...eller hur man gör en kändis glad!

En ovanligt varm januarivecka 1996 så besökte jag London. Det blev en hel del gatufotograferande och spring på olika pubar och klubbar (det var några år innan jag blev nykterist). En kväll så vandrade en kamrat och jag tillbaka till hotellet efter en  dags fotograferande för att lägga av oss våra fotoapparater och svida om för uteliv, vi tog en genväg genom de finare kvarteren.

Utanför en dörr så stannade vi för att diskutera en sak, vi hade stått där ett par minuter när plötsligt dörren öppnades och en relativt vacker rödhårig kvinna klädd i Versace skred ut genom dörren, hon tog några steg ut, stannade lätt till och observerade min kamrat och mig som var belarmade med fotoapparater och annan fotoutrustning, jag såg en lätt skrämd blick i hennes ögon, som hos ett jagat villebråd, hela hennes varelse tycktes utstråla "Att jag aldrig får vara i fred", men till hennes stora förvåning så lyfte vi inte våra fotoapparater för att föreviga ögonblicket, hon tog några steg till, vände ryggen mot oss och gick ett par meter, sedan vände hon sig om och gav mig ett brett leende och sa "Thank you" jag log och nickade mot henne, hon vände sig åter om och gick vidare nedåt gatan, varpå jag vände mig till min kamrat och sa att vi just hade mött den f.d. prinsessan Fergi. Han hade inte kännt igen henne direkt, men när jag påtalade det så insåg han att det var hon.

Prolog
För mig som gatufotograf så kan gränsen mellan seriös fotografering och Papparazi ibland vara hårfin, men jag skulle aldrig gå in för att fotografera kändisar oavsett hur stor betalning jag skulle få. Trots att de är offentliga personer så har även kändisar rätt till ett privatliv! Papparazis hyena metoder är i mitt tycke en smutsig bransch som de senaste åren har ställt till det en hel del för seriösa gatufotografer som vill fånga de snabbt flyende ögonblicken.

 Veckans skiva: The Slider - T. Rex

//Chasid

Att se men inte synas del 2

Jag skrev i min blogg tidigare i veckan om hur svårt det är att se men inte synas när man är på en plats där det inte har varit några vita män tidigare. Jag hänvisade bl.a. till några länkar med bilder som jag har i min portfolio och till ett utställningsalbum här på Fotosidan. Nu är det så att jag har uppdaterat dessa sidor med en hel del ej tidigare visade bilder från byarna Damu, De Yaku och Waxi. Den som är intresserad av reportage/gatufoto i från fjärran länder är välkommen in på ett besök!

http://www.chasid.fotosidan.se/viewpf.htm?pfID=155515

http://www.fotosidan.se/gallery/view.htm?ID=66783 

Det kommer en utställning med ett urval av bilderna från Mittens Rike, förhoppningsvis så kommer den att visas på Fotomässan i Jönköping i slutet av månaden.

Veckans skiva: The Queen is Dead - The Smiths 

/Chasid 

Att se men inte synas...

...är en devis som ofta används inom både gatufoto och reportagefoto, tanken med "att se men inte synas" är att man så gott som osynligt ska kunna sträva omkring med sin fotoapparat i en folkmassa och fånga de snabbt flyende ögonblicken utan att någon tar notis, genom åren har jag blivit ganska så bra på detta men det finns tillfällen då även jag har stött på patrull.

Ett sådant tillfälle var när jag var på reportageresa i den lilla Tibetanska byn Damu som ligger i mitten av Mittens Rike (Kina) i december 2004. Jag var förmodligen den första vita mannen som någonsin satt sin fot i den lilla byn och då hjälpte det inte att vara slipad gatufotograf, folk följde efter mig och deras nyfiket vänliga blickar var på mig hela tiden vart jag mig än vände, jag fick ändra min ursprungstanke från att osynligt försöka fånga de snabbt flyende ögonblicken, till att fotografera mer dokumentärt.

http://www.chasid.fotosidan.se/viewpf.htm?pfID=155515

http://www.fotosidan.se/gallery/view.htm?ID=66783

Veckans skiva: The Queen is Dead - The Smiths

/Chasid