"Måla med ljus"
Reflektionen av Jungfru Maria och Jesusbarnet i Alvastra kloster
Ibland händer det att jag upptäcker saker i en bild som jag inte såg vid fotograferingsögonblicket. Bilden ovan tog jag vid Alvastra klosterruin sommaren 2010. Jag framkallade den och några andra bilder från platsen och placerade dem i mappen "Ruiner & fornminnen" i bildarkivet.
För ett par dagar sedan var jag på jakt efter en bild som skulle illustrera en artikel som handlade om att många litterära skatter gick förlorade när reformationen gjorde rent hus med konvent och kloster i landet. Till artikeln behövdes en bild från en klosterruin. Jag tyckte att en bild från Alvastra skulle passa, och lade in ett par passande bilder i redigeringsprogrammet.
När jag hade lagt in bilden på sidan såg jag något som jag inte observerat tidigare, solens strålar hade målat något som såg ut som en kvinna som höll ett litet barn på en av pelarna i klosterkyrkan. Alvastra kloster var ett Cistercienserkloster som grundades är 1143 av munkar från det franska klostret Clairvaux. I Cistercienserklostren hade jungfru Maria en viktig plats, och de flesta av deras kloster var uppkallade efter henne.
Var solkatten som såg ut som en kvinna med ett litet barn en slump, eller var det kanske en uppenbarelse av Jungfru Maria och Jesusbarnet?
Text och foto: Mikael Good
Svartvitt är fotografins sanna färg
Jag är en förespråkare av enkel rak fotografering, fri från specialeffekter och manipulationer. Kärnan i mitt fotograferande är att lyfta fram människorna på bilderna och bjuda in betraktaren till ett personligt möte, och för det ändamålet fungerar svartvitt bäst för mig.
I och med att jag ofta rör mig bland människor i utsatthet är jag noga med att det syns vad jag håller på med, och därför är jag öppen och tydlig med mitt fotograferande och söker aktivt kontakt med människor som jag möter. På sätt och vis umgås jag fram mina bilder. Jag har min egen stil och personlighet, men jag har låtit mig inspireras av fotografer vars arbetsmetod och bilder tilltalar mig. En av dem är Robert Frank, och hans arbetsmetod och sätt att närma sig människor har inspirerat mig. I följande citat berättar han kort om sin metod, och varför han valt att arbeta i svartvitt:
„Black and white are the colors of photography. To me, they symbolize the alternatives of hope and despair to which mankind is forever subjected. Most of my photographs are of people; they are seen simply, as through the eyes of the man in the street. There is one thing the photograph must contain, the humanity of the moment. This kind of photography is realism. But realism is not enough—there has to be vision and the two together can make a good photograph. It is difficult to describe this thin line where matter ends and mind begins.“ – Robert Frank
Mer än så behöver egentligen inte sägas. Förutom att det behövs ett verktyg som är en naturlig förlängning av vad ögat ser och upplever, ett verktyg som inte ställer sig mellan fotograf och motiv genom krångliga menyer och för många inställningsmöjligheter. Efter många års letande tror jag äntligen att jag har funnit det verktyget, men det tar vi nästa gång.



Text och foto: Mikael Good
Min flaggbild har fått stor spridning

Genom åren har tusentals av mina bilder publicerats i tidningar, magasin, på TV och på webben. Även om jag tycker att det är kul brukar jag inte höja så mycket på ögonbrynen längre när jag ser en av mina bilder. Men ibland händer det att jag reagerar lite mer.
En av mina mest publicerade bilder just nu är en bild på en romsk flagga som jag tog under romernas nationaldagsfirande i Linköping den 8 april 2016. I och med att jag är engagerad i arbetet för romernas rättigheter har jag valt att inte ta betalt för bilden, och har valt att dela den gratis via Pixabay för att den ska få så stor spridning som möjligt. Den senaste tiden har bilden spridits över världen, och den används allt som oftast som illustration för romers rättigheter.
O styago le romengo heter romerna flagga på Romani. Den gröna färgen i flaggan symboliserar jorden, den blå färgen representerar himlen, och hjulet symboliserar romernas historiska koppling till Indien.
Text och foto: Mikael Good
Förintelsens minnesdag 27 januari 2022

I dag är det 77 år sedan förintelselägret Auschwitz-Birkenau befriades av sovjetiska trupper. År 2005 deklarerade FN dagen som en internationell minnesdag för förintelsens offer. Tyvärr handlar inte dagen enbart om det som varit. För judar och romer runt om i världen är antisemitism och antiromanism ständigt närvarande existentiella hot.
Drygt 6 miljoner judar, och uppskattningsvis 1 miljon romer mördades av nazisterna och deras kollaboratörer under förintelsen. Med preussisk disciplin förde nazisterna noggrann bok över antalet judar som mördades. Men varken de eller deras kollaboratörer var så noga med att föra bok över hur många romer som mördades. Därför kan man bara grovt uppskatta antalet romska offer, en del källor nämner 500.000 medan andra nämner 2 miljoner. Även forskningen kring folkmordet på romer är bristfällig. Men man vet att en stor del av Europas romer mördades under andra världskriget.
I de östra delarna av Europa ekar slagord som hetsar mot romer på gatorna, bland annat anklagas de för att medvetet sprida coronasmittan. Både romer och judar görs som grupp till syndabockar för majoritetssamhällets motgångar särskilt så här i coronatider. Därför är det än mer viktigt att vi inte glömmer vår historia, och därför är förintelsens minnesdag extra viktig för oss, låt oss aldrig glömma det fruktansvärda som hände i Auschwitz-Birkenau!
Barnen på den översta bilden överlevde Auschwitz. Den 27 januari 1945 befriades de av sovjetiska soldater. Bilden har plockats ur en film som visar befrielsen av Auschwitz som gjordes av filmenheten från 1:a ukrainska fronten. Barnen på bilden heter Tomasz Szwarz, Alicja Gruenbaum, Solomon Rozalin, Gita Sztrauss, Wiera Sadler, Marta Wiess, Boro Eksztein, Josef Rozenwaser, Rafael Szlezinger, Gabriel Nejman, Adek Apfelbaum, Hillik Apfelbaum, Mark Berkowitz, Pesa Balter, Rut Muszkies, Miriam Friedman samt tvillingarna Miriam Mozes och Eva Mozes som bär stickade mössor.
Text: Mikael Good. Foto: Alexander Voronzow/SUB/Wikimedia
Skulle Cartier Bresson valt en Leica idag?

Den 13 januari presenteras den nya Leica M11 med pompa och ståt. Av de läckta förhandsrapporterna och bilderna verkar det vara en riktigt bra mätsökarkamera, som trots ett relativt högt pris mycket väl kan bli en storsäljare med Leica mått mätt. Hur många som letar sig ned i professionella fotografers kameraväskor återstår dock att se.
Med anledningen av lanseringen var det någon i en Leicagrupp på Facebook som ställde frågan om vilken Leica Cartier Bresson skulle valt om han börjat fotografera idag? När Cartier började fotografera ville han ha en fickvänlig kamera med bra bildkvalitet, på den tiden fanns det i princip bara en kamera att välja på som svarade upp till hans önskemål nämligen Leica. Även om det snart dök upp värdiga konkurrenter till Leica var han kameramärket trogen fram till sin död 2 augusti 2004.
Det är svårt att spekulera i vilken kamera han skulle valt idag. Men med utgångspunkten att Cartier föredrog att se omvärlden genom ett normalobjektiv, och ville ha en fickvänlig kamera som inte gjorde avkall på bildkvaliteten tror jag inte att han skulle valt en Leica eller någon annan större digitalkamera. Jag tror att han skulle valt en liten fickvänlig och diskret Ricoh GR IIIx som har ett 40mm objektiv och som tillbehör en 40mm sökare.
Den översta bilden är ett självporträtt av artikelförfattaren och den nedre bilden kommer från Wikimedia och föreställer Cartier Bressons första Leica.
Text och foto: Mikael Good


