XT – När livemusiken kom tillbaka till Moholm

Coronapandemin gjorde att stora delar av samhället fick ställa om. Innan pandemin var det vanligt med livemusik men i och med smittrisken blev det inte längre möjligt att gå på konsert. I juli luckrades äntligen restriktionerna upp vilket gjort att spelsugna band har kunnat möta sin publik igen. Ett av de banden är hårdrocksbandet XT som bjöd in till konsert i Moholm i helgen.




När en vän frågade mig om jag ville följa med och se hårdrocksbandet XT:s spelning i parken utanför Salemförsamlingen i Moholm tackade jag snabbt ja, vi fyllde en bil och gav oss upp genom landet. Jag hängde med för att få se ett bra liveband och även för möjligheten att få fota en konsert. Innan pandemin fotade jag ett 50-tal konserter per år. Förra året var jag bara på en konsert och hittills i år har det varit ganska så sparsmakat med konserter på grund av pandemin. Men i juli ändrades reglerna och upp till 600 personer får nu samlas på utomhusarrangemang utan sittplatser, och 3000 personer sittande publik får samlas om det finns stolar med minst 1 meters avstånd.




I parken utanför Salemförsamlingen hade funktionärer ställt upp ett antal stolar och tänt en brasa där man kunde värma sig. Trots hård konkurrens från det lokala division 6 laget Moholms SK som spelade derby mot Tidans IF på den närliggande Mogårdsvallen, och en väderprognos från SMHI som lovade ösregn, samlades ett 100-tal personer i parken. Några hade precis som mina vänner och jag rest långväga för att få se bandet, ett par hade rest ända från Varberg, vilket är en sträcka på 450 km tur och retur! I publiken syntes även en del kända ansikten från band som var stora i hårdrockssvängen när det begav sig på 80- och 90-talet. Det var egentligen inte så märkligt med tanke på att medlemmarna i XT tidigare har spelat i band såsom Leviticus, Jerusalem, Veni Domine, Motherlode, Saviour Machine med flera.




Tillsammans har bandmedlemmarna mängder av rutin. Men framförallt spelar de för att de tycker att det är kul och för att få möta sin publik. I Moholm var de rejält spelsugna efter det ofrivilliga coronauppehållet och bjöd publiken på en riktigt bra konsert kryddad med många låtar ur deras breda repertoar. Det märktes att grabbarna i XT hade kul på scenen. Björn Stigsson, riffade blytungt och bjöd på klassiska gitarrsolon, Danne Tibell vävde sköna ljudmattor på sin keyboard och bjöd på ett solo som tog andan ur publiken, Peter Carlsohn bjöd på härliga rullande basgångar, Thomas Weinesjö trummade kraftfullt och taktfast och Sonny Larsson bjöd på förstklassig sång. Trots att bandets medelålder är hög spelar de fortfarande skjortan av många yngre band.




Sångaren Sonny Larsson försökte vid ett flertal tillfällen få igång publiken. Men det kan vara lite svårt att få fart på svenskar som passerat både 40 och 50 år. Förmodligen var det bättre fart på dem för 20–30 år sedan men nu var de lite försiktigare. De flesta stod eller satt på sin plats, njöt av musiken och diggade lite försiktigt, eller passade på att filma konserten med sina mobiltelefoner. Men på eftersnacket efter konserten var alla jag pratade med lyriska över vad de fått uppleva.




När ett band bjuder på sig själva brukar jag få feeling och det gör att bilderna blir bättre och tätare. Precis det hände i Moholm, och trots att jag precis som bandet först var lite ringrostig och trevande efter två års bortavaro från konsertscenen kickade snabbt rutinen och känslan in, och sedan gick det av bara farten. Tyvärr blev det ganska så mörkt varför brusnivån steg under konsertens gång. Men å andra sidan är bruset mindre störande än kornet från Tri-X pressad till 1600 ASA eller T-Max 3200 som jag brukade använda på den analoga tiden.

Till bilderna på XT har jag använt två kameror, en med småbilsformat och en med Aps-C format. När jag fotar konserter föredrar jag att jobba med kameror som har snabb autofokus och framförallt effektiv ögonfokusering, det senare är guld värt för en rockfotograf. I början av konserten var det skymningsljus och då hade jag god användning av mitt telezoom, men i takt med att mörkret sänkte sig gick jag helt över till ljusstarkare objektiv. Så här i efterhand hade jag nog låtit telezoomen legat kvar hemma och kompletterat 24:an och 135:an med ett kort ljusstarkt tele och kanske en 35mm.




Hur gick det då i derbyt mellan Moholms SK och Tidans IF? Moholms SK vann med övertygande 5–0 och avancerade till en fjärdeplats i tabellen. Kanske gav den tunga musiken från den närliggande parken dem lite extra vind i seglet som de behövde i det heta derbyt. Det av SMHI utlovade ösregnet lyste också med sin frånvaro, och det kom bara några spridda droppar under konsertens gång. Men i närliggande byar och samhällen hade himlens portar öppnats och dränkt dem i ett ymnigt skyfall. Om du undrar hur XT låter kan du lyssna på deras låtar här.












Text och foto: Mikael Good

Varulven stal all uppmärksamhet

Du har säkert råkat ut för en bildtjuv någongång. Precis när du ska ta en bild hoppar linslusen in i bilden, smajlar upp sig och stjäl uppmärksamheten.

Detta hände när jag tog den ovanstånde bilden på den legendariske Heavy metal-trummisen Ted Kirkpatrick och ett av hans svenska fan. Från ingenstans dök den lilla vovven upp och stal all uppmärksamhet.  Jag hittade bilden när jag var på jakt efter konsertbilder på bandet Tourniquet som Ted spelar i. Även om den inte är riktigt perfekt tyckte jag att den blev lite rolig.

Text och foto: Mikael Good

Ny musiktidning - Metallord

Det var ett par år sedan jag senast var involverad i att göra en tidning. Men nu har jag bestämt mig för att göra åtminstone ett nummer av tidningen Metallord som primärt kommer att handla om tyngre kristen musik med en del intressanta gästspel.

De senaste åren har jag jobbat en del som konsertfotograf. Jag har ett stort antal bilder i bagaget och har odlat bra kontakter med både band och arrangörer. Det stora fokuset i Metallord kommer att ligga på bild men tidningen kommer även att innehålla ett par exklusiva intervjuer. Det internationella intresset är redan stort och det lutar åt att jag kommer att göra tidningen på engelska. Tanken är att tidningen ska publiceras på nätet och eventuellt tryckas upp i bokform. Det kommer att finnas plats för ett par annonser i tidningen och behållningen från dem kommer att gå till välgörande ändamål. 

Text och foto: Mikael Good 

Jerusalem spelade på gayklubb i Smålands Jerusalem

I lördags spelade det kristna hårdrockbandet Jerusalem på strip-/gayklubben Ringbaren i Jönköping. För många var säkerligen valet av lokal mycket oväntat. Men sångaren Ulf Christiansson var helt övertygad om att Ringbaren är en sådan plats som Jesus själv skulle ha besökt om han kom till Jönköping. Jesus är kärlek och han klev rakt över allt det där som vi människor gärna sorterar in under rätt och fel och gick istället rakt in i deras hjärtan.

I den fullsatta och bastuvarma lokalen hamrade Jerusalem in ett stenhårt kärleksbudskap mot det hårda betonggolvet. När man blundade lät Ulf som en ung och hungrig sångare som precis har gett sig ut på sin första turné med målet att ta världen med storm. Det är svårt att förstå att Ulf Christiansson blir folkpensionär i år. Han har en enorm pondus och en scennärvaro som är kryddad med en röst som bara har växt i kraft och styrka genom åren. Ulf Christiansson har helt klart en av de bästa rockrösterna i det här landet. Ulfs son Philip skötte sången på en del låtar och han har också en röst som är som klippt och skuren för  djupast Rock'n Roll.

Bandet var enormt tajt och välspelat. Mick Nordström och Anders Mossberg skötte rytmsektionen, Ulf och Philip Christiansson skötte kompet och Calle Grimmark la ut ljudmattor med sin keyboard! Det var väldigt oväntat att se en av världens bästa rockgitarrister spela keyboard i Jerusalem men det var en historisk kväll då mycket oväntat hände. Calle spelade i vart fall gitarr på några spår och då höjdes den höga temperaturen med ytterligare några grader.

I mitten av 80-talet var jag på min första Jerusalemkonsert och då tyckte jag att de spelade oinspirerad gubbrock. Hade de spelat med den glädje, tyngd och intensitet som de gör idag hade det inte behövt ta 30 år innan jag slutligen kapitulerade för deras musik. Jag är glad att jag bandet en extra chans och därmed fick en riktigt bra konsertupplevelse på köpet.

Jag har varit på mängder av konserter från 1980-talet och framåt och jag har lyssnat på både kända och okända band. Men trots det måste jag ändå säga att konserten med Jerusalem på Ringbaren den 17 maj lätt kvalar in på min topp 5-lista över bra konserter. Om du har chansen att se Jerusalem tycker jag att du ska göra det. De har några spelningar kvar på turnén och på deras hemsida kan du se var : http://www.jerusalem.se/about-us/

Jag passade även på att göra en intervju med Jerusalems frontman Ulf Christiansson. Det är inte omöjligt att den dyker upp i min blogg framigenom.

Länk till flickr  för alla er med smarta telefoner och pekdon osm inte kan se flash: https://www.flickr.com/photos/chasid68/sets/72157644392790048/

Text och foto: Mikael Good