Det är ett privilegium att få dö bredvid den man älskar

För tio år sedan var jag både nyförälskad och nyförlovad. Min fästmö och jag åkte till Nyköping med hennes bil för att besöka hennes syster, svåger och deras barn. Som vanligt på den tiden hade jag gjort ett “blandband” som skulle följa med oss som en musikalisk reskamrat och tonsätta vår resa.

Vädret log inte mot oss på vår resa upp genom landet och efter Gränna visade det sig från sin allra värsta sida. Himmelens portar var vidöppna och vindrutetorkarna fick arbeta frenetiskt för att hålla bort alla små envisa regndroppar från rutan. Speglingarna från mötande bussar, lastbilars och personbilars lyktor formade en mosaik av många små ilsket lysande ljuspunkter som gjorde det svårt att koncentrera sig på körningen. Vi var tvungna att sakta ned farten för att kunna hålla koll på vägen. Då började en låt av The Smiths som följt mig på min livsresa från 80-talet att sakta fylla kupén från bilens små högtalare.

När låten väl kom till refrängen så jag den i ett helt nytt ljus:
“And if a double-decker bus crashes into us, to die by your side is such a heavenly way to die, and if a 10 ton truck kills the both of us, too die by your side, well the pleasure the privilege is mine. There is a light that never goes out.”
Även om vi skulle ha blivit mosade av en stor lastbil eller buss visste jag att jag skulle få dö bredvid den kvinnan som jag älskar mest. Insikten fick mig att le och krama om min älskades hand lite extra. Kärleken är det ljus som aldrig kommer att slockna.

Idag är det tio år sedan vi förlovade oss och jag älskar dig mer än någonsin Marita ❤

Text och foto © Mikael Good. All Rights Reserved.

Latvijas dzimšanas diena - Lettlands födelsedag

När jag satt och redigerade bilder till mitt nästa reportage om Lettland tidigare idag, hittade jag en bild som jag tog på en minnestallrik när jag gjorde ett hemma hos reportage om en lettisk familj i mitten av oktober i år. Bredvid tallriken hängde en almanacka och på den almanackan stod det "Latvijas dzimšanas diena" som betyder Lettlands födelsedag. Födelsedagen eller rättare sagt nationaldagen firas till minne av att Lettland förklarade sig självständigt från Ryssland den 18 november 1918.

Reportaget om den lettiska familjen kommer ni att kunna ta del av i den här bloggen den 24 december. Men innan dess kommer jag att bjuda på ett färskt reportage i serien om de glömda barnen  i Ryssland.

Text och foto: © Mikael Good, All Rights Reserved. 

Kapten Zoom

Galaxer i mina braxer utbrast Kapten Zoom och det kanske en och annan läsare gör efter att de har läst denna artikeln. På tal om zoomar så har de en tendens att skapa lata fotografer som helst inte rör på sig för att fånga de snabbt flyende ögonblicken. Men trots allt finns det faktiskt ögonblick då en zoom kan vara oumbärlig. 

Ett zoomobjektiv är som den där blyge killen på skoldansen som står med ryggen tryggt förankrad mot väggen och inte vågar bjuda upp tjejen som han har spanat in under kvällen och som han på avstånd zoomat in med blicken. På engelska kallar man sådan killar för wallflower (väggblomma) och på svenska händer det att vi säger vi panelhöna. Fasta objektiv är däremot som den coole killen som äger festen och ständigt rör sig mitt i händelsernas centrum.

Trots att det i mitt tycke är mycket coolare att fota med fasta objektiv så finns det faktiskt tillfällen då ett zoomobjektiv kan vara ett utmärkt redskap även för mig. Vid konserter kan det ibland vara bra att ha sällskap av Kapten Zoom. Särskilt då man på grund av avspärrningar inte kan röra sig fritt i händelsens mitt och då måste man vara som den blyge killen på skoldansen och zooma in händelserna eller som det heter på fotospråk; att vara som en fluga på väggen. 

Alla bilderna i inlägget är tagna med ett zoomobjektiv.

Text och foto: © Mikael Good, All Rights Reserved.

Leica M 240 är min drömkamera

Det finns nästan lika många tankar och funderingar på hur en drömkamera ska se ut och bete sig som det finns fotografer. De som har följt min blogg vet att jag sedan ett par år tillbaka är torsk på mätsökarkameror och det finns egentligen bara en kamera som lever upp till mina önskemål.

Leica M 240 är en perfekt kompromiss som skulle passa mig som hand i handske och som skulle fungera perfekt för mig både privat och i arbetet. Jag skulle förvisso ha råd med en M 240 om jag grävde tillräckligt djupt i plånboken. Men i ärlighetens namn kan jag inte betala 50.000-60.000 kronor för ett bildverktyg oavsett om det står Leica, Nikon eller Canon på den. Hade dokumentärfoto varit min huvudsakliga inkomstkälla hade jag nog inte tvekat att köpa en Leica M 240. Med idag kan jag inte rättfärdiga en "investering" i den storleksordningen. Särskilt inte som de kamerorna och objektiven som jag redan har räcker gott och väl för mina behov.

I Aftonbladet kör de en spännande och läsvärd reportageserie med rubriken Putins rike. För några år sedan var jag i Ryssland och gjorde reportage i samma anda. Klicka på den följande länken och låt mig ta er med på en resa till en plats i Ryssland som inte många reportrar eller turister har rört sig på: http://chasid68.blogspot.se/2013/05/jayer-dodens-hus.html

Text och foto © Mikael Good, All Rights reserved.

Efter stormen