Är Sony A7 en kamera för återvinnare?

Som varm förespråkare av återanvändning är jag glad i dag. Jag är glad för att den nya Sony A7 säkerligen kommer att leda till att fler köper begagnad optik. Som återvinnare ler jag stort över utvecklingen och jag skulle tro att det kommer att bli en lättare rush efter godbitarna på begagnatbörserna framgent. 

Trevlig Carl Zeiss optik för Contax och Leica R-optik tillsammans med lite finare glas från Nikon, Minolta, Konica, Canon, Fujica med flera kommer säkert att stiga i pris framöver. Möjligheten att kunna använda gammalt fint glas på en fullformatare är lockande för många entusiaster. Jag tror inte att Sony har kalkylerat med att sälja så mycket optik till A7:an och dess systermodell A7r. Men de räknar säkert med att få en ordentlig snurr på försäljningen av kamerahus. I vart fall verkar A7 vara en kamera som vi återvinnare har väntat på i flera år. 

Om det visar sig att det går att använda vidvinklig M-optik med gott resultat på A7:an, kommer A7:an att bli ett högintressant alternativ till en bättre begagnad Leica M9:a för mig. Jag har en hel del fin M-optik från Voigtländer som det skulle vara trevligt att köra på en rimligt prissatt fullformatare. Just nu väntar jag med spänning på en rapport av en bekant som håller på att testa en A7:a med vidvinkliga Voigtländer, Zeiss och Leicagluggar! Enligt förhandsrapporten presterar A7:an mycket bra resultat tillsammans med Zeiss ZM 50/2,0 och Leica M 50/2,0!

Text och foto: © Mikael Good, All Rights Reserved

Mötet med mig själv i Linköping

Det var nästan så att jag trodde att jag sprang på mig själv i Linköping igår. Mannen som mina ögon mötte såg nästan ut som jag själv gjorde för tio år sedan. Förutom att jag var tio år äldre och tio kilo tyngre kunde han ha varit min tvillingbroder. Mannen blev lika förvånad som mig när han fick se sitt några år äldre jag i spegeln. Förvåningen gjorde att vi inte växlade några ord och vi stegade vidare mot olika mål i den grå vardagen.



Så här ser jag ut utan en stor eller liten kamera mitt i plytet. Jag passar även på att utmana alla andra fotobloggare på Fotosidan att lägga upp en bild på sig själva utan "kameramaskering" i ansiktet.

Text: Mikael Good, Foto: © Marita Good, All Rights Reserved.

Tvära kast mellan scen och fattigdom

Igår gick jag igenom mitt bildmaterial från min senaste reportageresa till Lettland och idag håller jag på att redigera mina bilder från en musikfestival som ska användas i PR-syfte för festivalen. Jag ska även plocka fram några högupplösta bilder till en spirande engelsk sångerska som eventuellt vill använda mina bilder till sitt kommande livealbum!

Det är tvära kast mellan olika genres. De flesta känner mig säkert som dokumentärfotograf och har säkert sett mina bilder från Kina, Lettland och Ryssland, men jag har även ett stort musikintresse och fotar gärna konserter när tillfälle ges. Bandet på bilden heter Royal Tailor och tack vare deras stora scennärvaro var det riktigt kul att fota dem.

Text och foto: © Mikael Good, All Rights Reserved

Leica kan konsten att röra upp känslor

Finns det egentligen någon annan kameratillverkare som är lika bra på att röra upp känslor som Leica? Så snart som någon nämner Leica har i vart fall fotografer bestämda åsikter åt än det ena eller åt det andra hållet.

För min del är en Leica inget annat än ett bra verktyg för bildskapande. Visst jag kan oftast göra ett lika bra jobb med min lilla kompakta Olympus för en 1000-lapp som med min något lite dyrare Leica. Men trivselfaktorn att kunna fota analogt med en digitalkamera är värd de extra tusenlapparna för mig. Det kanske låter lite konstigt att fota analogt med en digitalkamera. Men det är egentligen inte konstigare än att fota digitalt med en analog kamera, som så många gör när de använder sig av sina silverbaserade minneskort som de framkallar och scannar in i datorn. Scannern är inbyggd i min Leica och det är faktiskt rätt skönt att slippa böket med att framkalla och scanna. På sätt och vis har jag kvar kakan samtidigt som jag kan äta den!



Bilderna i inlägget är tagna i befintligt ljus med en Leica Camera AG M8:a och ett Voigtländer 15/4,5. Gitarrlegenden på den första bilden är Leroy Emmanuel som började sin karriär som gitarrist till Sonny Boy Williamsson som 12 åring. Den andra bilden föreställer den likaledes legendariska kanadensiske basisten "Big Bad" John Irvine.

Text och foto: © Mikael Good, All Rights Reserved.

Avfolkningen går med racerfart

I det här lilla huset mitt ute på den lettiska landsbygden bor en lettisk gumma i 90 års åldern. För lite mer än tjugo år sedan bodde ett par tusen personer i området och de flesta av dem jobbade på det stora statliga jordbruket i byn. När jag besökte byn för ett par år sedan var gumman i stort sett ensam kvar. All de som kunde hade flyttat till större städer inom landet eller utomlands för att kunna få tag på ett arbete för att kunna försörja sig själva och sina familjer.

Avfolkningen av den lettiska landsbygden går med racerfart och de som blir kvar är de gamla, de sjuka och alla andra som inte kan flytta på sig av olika orsaker. De behöver vår hjälp och vårt stöd för att kunna hålla sina näsor ovanför vattenytan. 

Text och foto © Mikael Good, All Rights Reserved.