Nytt spännande band - All For The King

Gitarristen, producenten och låtskrivaren Erik Tilling har startat bandet All For The King tillsammans med sångaren Ricard Hulteke, basisten Johan Tjernström och trummisen Olof Gardestrand. Musiken är mycket tyngre än den man vanligtvis brukar höra från Erik Tilling. Tidigare har han skrivit många kristna lovsånger och psalmer. Men vi som har sett honom live har förstått att han har rötter i betydligt tyngre musik. 



All For The King har precis släppt debutsingeln The Old Man som förutom titelspåret även innehåller låten Never Back Down. Rent musikaliskt låter det mycket bra och Eriks tunga riffande mot betonggolv för tankarna till gitarristen Tony Iommi. Men återigen blir jag förvånad över den erfarne lovsångsledaren och sångaren Ricard Hulteke. Trots att han bara sjungit hårdrock i två år imponerar han stort. Han har en av de mäktigaste rockrösterna i Sverige. Hans röst är soulig och sångstilen liknar legenden Glenn Hughes men han når inte lika högt som honom men har å andra sidan lite mer pondus och djup i rösten. 




Den första singeln ger mersmak och bandet håller på att skriva och spela in låtar till sin debutskiva. Om de nya låtarna håller samma höga klass som singeln kan det bli en riktigt bra fullängdare!


Här kan du lyssna på All For The Kings debutsingel som har producerats av Erik Tilling och mixats av Johannes Häger: https://open.spotify.com/album/3VlQwDog7C3o0nJOhU3tq7


Text och foto: Mikael Good

Mikael Good - Rockfotograf

Det är många som har läst mina texter och sett mina dokumentärbilder från Sverige och främmande länder i tidningar, på webben och på TV. Men det är inte så många som känner till att jag arbetar som rockfotograf lite då och då. Framförallt gör jag det för att jag älskar musik och tycker om att upptäcka nya band. De senaste åren har jag levererat en hel del bilder till tidningar och artister.


Corey Henry

Även om det är kul att leverera bilder till mindre kända artister är det lite extra kul när kända artister som sålt en hel del skivor vill använda mina bilder i sin marknadsföring, särskilt som de ofta har med sig egna fotografer på sina turneér!


Corey Henry

Så länge som jag har ett jobb och en fast inkomst har jag bestämt att låta bildarvodet gå till bättre behövande. Jag skulle bara lägga pengarna på kameror och objektiv och jag har redan mer grejer än vad jag behöver.


Capital Kings

Soul Glow Activatur

Disciple
Disciple
Disciple

Text och foto: Mikael Good 

Narnia - Lejonet ryter igen!

Jag har lyckats komma allra längst fram vid scenen och där står jag och kämpar mot den tryckande värmen och svettdropparna i panna. Men jag biter ihop, jag tänker inte ge upp den bästa platsen att bevista en rockkonsert på. Genom åren har jag fotograferat mängder av konserter och upplevt hur tusentals vilda och headbangande åskådare har tryckt mig mot kravallstaketet. Men med tanke på allt som jag fått se och uppleva har det varit värt mödan! 
 

Narnia ska snart ställa sig på scenen som har värmts upp av banden Cell 9 och Hellspray. Spelningarna som de gjorde runt om i Europa 2014 och 2015 gav mersmak och bandet beslutade sig för att göra ett sjunde studioalbum. Den 16 september släpptes deras självbetitlade studioalbum - Narnia. Ett album som fått mycket goda recensioner. Bland annat har albumet fått full pott i tyska Hardline samt i Dangerdog från USA, recensenten i Dangerdog skrev så här om albumet: ”It’s a killer with no filler”. Skivan fick 4,5 av 5 i Sweden Rock Magazine. Enligt många av deras fans som troget följt dem sedan starten 1996 är deras självbetitlade album Narnia deras jämnaste och bästa skiva hittills. 

När bandet kommer ut på scenen möts de av ett öronbedövande jubel och redan från första riffet är publiken med på noterna. De sjunger med och applåderar både de klassiska och nya låtarna som levereras med energi, tryck och glädje. Bandet bjuder på klassiker som Long Live the King och Living Water men även på ett par låtar från den senaste plattan som Messenger, Reaching for the Top och I Still Believe som med sina folkmusikvibbar för tankarna till Gary Moore's skiva Wild frontier. Den sistnämnda låten har stor hitpotential och kan mycket väl bidra till att Narnia hittar nya fans. 

Christians röst har blivit djupare och taggigare med åren och han ömsom morrar, väser och smeker fram orden. I mitt tycke är han bättre än någonsin. Christian far fram som en dunderladdad Samuel Ljungbladh på scenen och trots en krånglande röst levererar han som den showman han är. Han bjuder stort på sig själv och gör allt för att få med publiken på noterna. Mot slutet av spelningen kör han en improviserad kosackdans till publikens stora glädje. Scenen på Sofiehof är liten och det är kanske en anledning till att de andra i bandet inte kan ta ut svängarna.

Med sina gitarriff väver bandets härförare Carl-Johan Grimmark ihop en blytung ljudmatta mot det stenhårda betonggolvet. Ibland kliver han fram och levererade gitarrsolon av allra högsta klass till publikens stora glädje. Carl-Johan är en av de bästa gitarristerna i Sverige och han kvalar lätt in i det internationella toppskicket. Han spelar med lätthet och självklar pondus som bara riktigt stora gitarrister har, men till skillnad från många av de stora hårdrocksgitarristerna är han ingen självupptagen diva utan står tryggt med bägge fötterna på jorden.

Martin Härenstam och Andreas "Habo" Johansson gör som vanligt ett mycket bra jobb och är en självklar del av Narnias patenterade ljudbild, Jonatan Samuelsson som vikarierar för Andreas Passmark stod för ett stabilt basspelande och hjälpte även till med sången. Även om lejonet har tappat sin man så ryter det igen och visar med all önskvärd tydlighet att Narnia fortfarande är en kung att räkna med på den melodiösa hårdrockstronen. På det hela taget levererar Narnia en riktigt bra konsert och med sitt digra låtmaterial och några fler uppträdanden i bagaget som tajtar ihop bandet är de snart redo att erövra världen och de större scenerna.

Har du chansen tycker jag definitivt att du ska passa på och se Narnia under deras turné som kan komma att ta dem till Brasilien, Mexico och USA. På sin hemsida kommer de att lägga upp information om kommande spelningar: http://narniatheband.com/ I den följande länken kan du se bilderna från Narnias spelning på Sofiehof i Jönköping i större format: https://www.flickr.com/photos/chasid68/albums/72157673105462792 



Text och foto: Mikael Good

The colors of photography

"Black and white are the colors of photography. To me they symbolize the alternatives of hope and despair to which mankind is forever subjected". - Robert Frank

Photo: Mikael Good

The Village that doesn't exist

Follow me to three small Romanian villages in the Pauleasca area from where many of the EU migrants that begs on the streets in the Swedish towns Jönköping, Linköping and Stockholm come from. Pauleasca consists of the villages, Troislav, Tinca and Tufanu and about 4000 persons live in the area.



The people in Pauleasca were given land to live on by the communist regime in the late 1940s. But after the Romanian revolution in late 1989 most of the old documents from the communist era wasn't valid anymore and the vast majority of the houses in the area was considered to be illegal settlements. Today Pauleasca doesn't even exist on official Romanian maps. They are not longer allowed to travel on main roads with horse and carriage due to governmental restrictions. They are not longer allowed to pick branches of willow and birch In their nearby woods to make traditional handicraft like baskets and broom that they can sell on the local market. Since 2012 is begging illegal in Romania.



All those new restrictions paired with a unemployment rate of nearly 80 percent has created a desperate job migration to richer countries in the northern parts of the European Union. Most of the rudari and romani that migrate don't find a work and end up begging for money on the streets in their new countries to be able to support their families back home. The migration from areas like Pauleasca is not a cosmopolitan aspiration towards new horizons, it springs from a desperate struggle for survival for a minority that has been subjected for indifference, discrimination, hostility and racism from the state and ethnic romanians for years and years.



The people in the pictures belong to the rudari minority. Even if they live in Europe their living conditions are down to the same poverty level as people living in third world countries. They have substandard housing. Their life expectancy is 13 years shorter than the average Romanian. They lack running water, proper kitchen, bathroom and toilet. Many of the adults are illiterate but most kids are now in school from grades 1-4. Their food is deficient and many children suffer from malnutrition. Even if the future for the people in the area seems to be painted in dark colours I believe a change is gonna come.



Click the following link if you cant see the Slide-Show on your phone or tablet: www.flickr.com/photos/chasid68/sets/72157649562924582/

Text and Photo: Mikael Good