Det finns många sätt att blogga på, en del för dagbok över sitt liv, en del gör bloggen till ett stort offentligt fotoalbum. Det finns många fler sätt att blogga på men en svensk blogg är i mångt och mycket ett rop efter uppmärksamhet, ett stort se mig för här är jag! Men i andra länder förs en desperat kamp för frihet och demokrati i bloggarna.

Förutom att blogga om sig själva är det många som skriver om teknik. Det kanska beror på att det inte kräver något djupare engagemang att skriva om teknik, det är bara att ta några bilder på en kamera, ladda in ett par bilder i bloggen och skriva några lösryckta meningar och sedan trycka på publicera. I vart fall så gnuggar säkert marknadsavdelningarna på de stora kameratillverkarna händerna över all den gratisreklam som de får genom exempelvis bloggarna på Fotosidan. Det vore intressant att få reda på hur mycket Fotosidan har varit med och påverkat kameraförsäljningen i Sverige sedan starten 2001. I vilket fall som helst borde de som driver Fotosidan ha provision :)

I många länder fungerar bloggar som frihetens röster och de drivs av människor som drömmer om demokrati och frihet. De avslöjar envist korrupta politiker och maktens män. Det är inte allt för ovanligt att bloggare har fått vara med och avsätta maktens män och kvinnor efter att de har avslöjat dem med handen i kakburken. Media i de länderna ägs allt som oftast av makten och de ger bara sin rentvättade och politiskt korrekta bild av vad som händer. I bloggar kan läsarna få ta del av den otvättade sanningen av människor som för en envis kamp för demokrati och yttrandefrihet mot förtryck, censur och orättvisor. Bloggare som kämpar för sanningen får ofta betala ett högt pris genom trakasserier, misshandel, fängelse och till och med ond bråd död. Men så snart en bloggare har tystats av maktens män träder en annan fram. Det går inte att tysta frihetens röst.

Ni som har följt min blogg över tid vet att den kan handla om precis vad som helst men att tyngdpunkten allt som oftast har legat på mitt stora engagemang för människor i nöd. För min del har det varit ganska så framgångsrikt att föra det samtalet i min blogg. Det är många som har fått upp ögonen för de problem och orättvisor som finns i vår omedelbara närhet genom bloggen och förhoppningsvis eller rättare sagt vet jag att många människor som jag har skrivit om har fått hjälp och stöd genom personer som läst min blogg.

I december 2010 publicerade jag ett stort antal artiklar i min blogg om lettiska familjer som jag hade träffat och delat ut julpaket till. Ni kan läsa de artiklarna här om ni vill:  Ett kallt land med många varma människor. Som ni säkert såg har 5829 personer klickat in till det blogginlägget till dags dato. Det manliga givandet ökade i vart fall kraftigt den månaden och det kom in mycket pengar till lettiska familjer i nöd via mina läsare. En del gav en hundring eller två och andra tiotusentals kronor. Jag vet tyvärr inte riktigt hur mycket pengar det rörde sig om  men uppskattningsvis tror jag att det kom in en bit över 100.000 kronor.

Trots att biståndsorganisationen som jag arbetade för fick ordentlig valuta för sina pengar har jag inte fått åka tillbaka till Lettland och göra fler reportage för dem. Märk väl att jag inte är bitter. Jag är faktiskt glad och tacksam för att jag fick chansen att vara med och göra skillnad för människor som jag bryr mig om. Men jag erkänner att jag är frustrerad över att de inte samlar in så mycket pengar som behövs idag. Det betyder att färre personer får den hjälp som de behöver och samtidigt vet jag att jag lätt skulle kunna dra in de pengarna som behövs för att inte verksamheten ska behöva bli lidande…



Text och foto:  © Mikael Good, 2013