på en digital analognörd

Gammal oframkallad Kodachrome.

"You give us those nice bright colours, you give us the greens of summers..."

För tjugo år sedan körde jag mest Kodachrome. 

Som det står på min profilsida så avtog mitt filmfotande efter köpet av den första digitalkompakten succesivt till i praktiken inget alls. Fotande överhuvudtaget övergick gradvis i ett registrerande knäppande. När jag i somras återfick medvetandet köpte jag först en modernare kompakt. På Kameraexperten, faktiskt, men det var då det...

Jag tog också återigen systemkameran med ut ibland. Det var då jag insåg att den film som satt i (Kodachrome 64) nog hade suttit där ett bra tag. Jag tänkte att jag tar väl färdigt de sista rutorna först, så skickar jag in den sen...

Kanske en månad senare köpte jag min första digitala systemkamera. Det hjälpte väl inte filmen direkt, men nu var jag i alla fall igång.

Runt jul skickade jag så äntligen in filmen för framkallning via Kodak i Schweiz, som man numera får göra. Info här . Häromdagen fick jag bilderna. Precis som förr med pappramar i en ask. Min egen handstil på den fasttejpade adresslappen från påsen.

Jag kunde konstatera att jag hade satt i filmen hösten 2003. Den fortsatte över till sommaren 2004. Sen hade inget hänt förrän hösten -08. De äldsta bilderna var alltså 5 år. Filmen kan ha varit färsk när jag satte i den.

Nedan är några exempel. Några från 2003 och ett par från i höstas. De är skannade rakt av för att visa hur de blev. De är lite matta och inte utan färgstick, men de skulle säkert vara användbara efter lite bearbetning. Jag hittade också digitala bilder tagna samtidigt. Jag visar dem också som jämförelse.

Lustigt nog skiljer det, sånär som på en dag, exakt fem år mellan tillfällena.

Oktober 2003 (031011)

De här bilderna har alltså suttit i drygt fem år efter exponering.


Nära  Torcal de Antequera, Spanien. Kodachrome 64.


Samma plats åt andra hållet. Digital IXUS.


Det var gråväder, men inte grått. Kodachrome 64.


Digital IXUS.


Antequera. Kodachrome 64.


Digital IXUS.

Oktober 2008 (081012)

Fem år och en dag senare togs de här på samma filmrulle.


Kodachrome 64.


Nikon D80.


Kodachrome 64.


Samma bild, men med justerad vitbalans.


Med lite mer jobb blev resultatet så här.


Nikon D80.

Kodachrome är ju på sätt och vis egentligen en svartvit film, eller rättare sagt tre sv/v i en. Färgen tillsätts först under framkallningsprocessen. Det är väl tack vare det som det inte blir värre än så här.

Jag har nu köpt en ny Kodachrome 64 som skall sättas i så snart jag har tagit färdigt en riktigt gammal Tri-X. Den har legat i kylskåp sådär tjugo år... Den satte jag dock i i vintras. Det blir ett rent experiment.

Jag kanske får anledning att återkomma. :-)

PS. Nu har jag lagt till ett kortare, men liknande, inlägg om en nästan lika gammal Ektachrome.

Inlagt 2009-01-22 01:38 | Läst 5483 ggr. | Permalink
Ja fotade precis upp en rulle t-max 100 som gick ut för över 7 år sedan. Pressade den till 400asa. Märk väl min förvåning när ja fick i närmaste lika bra resultat som med en pinfärsk Tri-X 400 =)
Du hade mer tur än jag. En gammal Elitechrome jag körde på semestern blev helt röd. När man projicerar bilderna har det ändå en viss karaktär.
Svar från ojanson 2009-01-22 08:49
"Turen" i mitt fall var att det var just Kodachrome. Se näst sista stycket.
E6-filmer, som t ex ELITE Chrome, klarar sig inte lika bra. Jag hade en rulle Ektachrome kvar i kameran från 2001 till, sannolikt, 2003 eller 2004. Den var sämre än de här bilderna, framför allt blekare.
Jag kanske skall lägga upp någon av de bilderna också.
Svar från ojanson 2009-01-23 00:43
Nu har jag lagt upp några gamla Ektachrome-bilder också.
Se http://www.fotosidan.se/blogs/olles/27261.htm
Mycket intressant, Olle. Ditt lilla experiment visar ju att det går att få fram hyfsade "färska" bildresultat med gamla filmer. Fast de gamla obearbetade har sin charmiga patina också =)
Spännande att läsa det här! Din "fotohistoria" liknar min egen i mångt om mycket. Det var ju lite häftigt att se att du kunde plocka fram så pass mycket färg genom manuellt arbete.
Jag, har en gammal Tri-X liggandes. Exponerad, men oframkallad. Pressad till 3200 ASA. Och svartvitt håller ju längre och bättre än färg så.... Den är från 1975, och en Frank Zappa konsert som jag plåtade... Borde kanske ta mig i kragen och låta den bli framkallad av någon kunnig!! Tips?? //Peter-L
Svar från ojanson 2009-01-22 11:30
En film från ett sånt tillfälle måste man väl framkalla?
Hör med Crimson.
Svar från ojanson 2009-01-22 13:52
De här verkar ha specialiserat sig på gammal film:
http://www.processc22.co.uk/
Det här var ju jättespännande. Visar ju bara att jag inte hade behövt vara så nervös när jag laddade min tri-x som hade passerat utgångsdatumet med ett år (känner mig som värsta rookien i sammanhanget), förvarad i kylskåp och allt :).
Det kan ju bli effektfullt med gamla filmer. Men är man inte efter någon överraskande effekt gäller frysförvaring.

Din 20 år gamla Tri-X kommer nog ha en extrem slöja och blir kornig. Kanske bättre att ha kvar den i sitt lilla museum.

Jag har tagit bilder med Kodakchrome som gått ut 1981 med utmärkt resultat. Men filmer med högre känslighet är mycker känslighet.

Filmer som Kodak P3200 och Fuji Superia 1600 blir snabbt dåliga även i frysen.
Svar från ojanson 2009-01-22 11:33
Det är en 30 m rulle i laddare med hälften kvar, så det är inte mycket till museiföremål.
Jag laddade den här i julas, på skoj.
Jag har en gammal Kodachrome till (2004) i oöppnad förpackning. Den kanske hamnar på museihyllan, däremot. :-)
Tack skall ni ha, alla som har läst och kommit med egna erfarenheter och synpunkter!

Jag skrev det här för att jag själv sökte information nyligen. Jag hittade inte mycket då, så då delar jag med mig nu i stället.
Jag antog att fler var i samma sits, med glömda filmer, i dessa digitala tidevarv.