OmTag. Empati och de sociala medierna, funderingar i midsommarkvällen.

Jonathan Safran Foer har en intressant essä i dagen SvD. "Varje steg "framåt" - mobiltelefon, mejl, sms - har gjort det lite lättare att förmedla information snarare än medmänsklighet... Människor som vänjer sig vid att säga mindre vänjer sig vid att känna mindre." Han visar på att vi ofta använder de nya sätten att kommunicera som verktyg för att slippa kontakt snarare än just som verktyg för att skapa kontakt.

Genom att i stället för det personliga samtalet skicka ett mejl eller sms så värjer vi oss ofta från "risken" för det personliga mötet. Han menar att detta även gör att vi får svårare att överhuvudtaget engagera oss för våra medmänniskor. Han avslutar med: "Att vara lyhörd för andras behov är måhända inte meningen med livet, men det är vår uppgift i livet. Det kan vara jobbigt och plågsamt och nästan oöverstigligt svårt. Men det är inte något vi ger. Det är vad vi får som kompensation för att vi måste dö."

Annars har jag just läst ut Göran Rosenbergs starka bok om sin far, en man märkt av nazismens illdåd som i sitt sökande efter någon form av upprättelse i en Värld som helst ville glömma och där allt färre fanns att dela sina erfarenheter med sjönk djupare och djupare ned i depressionen som slutligen tog hans liv.

Nazismens vedervärdigheter fortsätter att skörda sina offer långt efter att (den ursprungliga) nazismen själv dött, många orkade i längden inte leva med de upplevelser och den förnedring de fått utstå och valde liksom Göran Rosenbergs far att ta sina liv. Detta påverkar givetvis i grunden även de nära. När jag googlar lite i går upptäckte jag att det fortfarande finns de som torgför den typ av djupt kränkande tankegods som nazismen stod för, och det riktigt tragiska är att de verkar ha en hel del anhängare även i dag, främst bland desillusionerade unga män. Vad är det med människan egentligen? Varar inte historiens lärdomar mer än en generation, om ens det?

Jag hoppas att alla intellektuella medel används för att bekämpa den intolerans och brist på empati som vi ser växa fram även idag, oavsett vilka som är avsändare och vilka hatet vänds mot.

Midsommar, en av dessa högtider som firas i gemenskap med nära och kära. Skänk en tanke åt alla dem som ingen frågar efter, där inga telefoner ringer och ingen längre bjuder på fest eller ens undrar vad de skall göra. Aldrig blir ensamheten så uppenbar för den ensamme som vid dessa storhelger.

Ha en fin midsommar alla kära läsare!

2013-06-22 00:14   Johan Svensson

Det ligger nog en hel del i det resonemanget.Jag kan bara se hur våra småttingar,som vi försett med surfplattor,liksom dras in i mediet och det upptar nästan hela deras uppmärksamhet.Vi tycker även det påverkar deras humör.Något som jag och min sambo måste ta tag i känns det som.

Du avslutar med ett par väldigt tänkvärda meningar Alf,som liksom är essensen i empatin.

//Johan

Besvara

2013-06-22 07:19   bassa

Fint skrivet Affe Ha det bra.
/ Bengt

Besvara

2013-06-22 09:49   N Thomas Meldert

Riktiga möten, ansikte mot ansikte, kräver mer men ger också mer.

Besvara

2013-06-22 11:05   Jon Anders Klockar

En bra blogg med innehåll. Rosenbergs bok om sin far skall jag läsa i sommar.
Hälsningar
Jon Anders

Besvara

2013-06-23 00:06   alf109

Tack ska ni ha för era kommentarer.
-affe

Besvara