OmTag. Underskatta inte det lokala fikets möjligheter.

Att sitta på ett fik och observera det som händer runt omkring är något jag pysslade med mycket förr. Nu för tiden blir det mest fika tillsammans med någon polare, annars är jag som regel hemma eller ute och går med hunden.

Fördelen med att sitta på ett fik är att ganska få lägger märke till om man plåtar, och just detta att sitta stilla och invänta i stället för att jaga runt och leta kan vara ganska givande ibland. Ofta behöver man nog inte jaga land och rike runt, ett lokalt fik kanske en tidning eller bok räcker ganska långt skulle jag tro.

Nu är ju inte dessa bilder några mästerverk, jag tog dem när jag fikade med Claes här på ”hörnet” vid Hornstull här om dagen. Men ofta blir det inte så mycket bättre fast jag jagar runt halva stan. Visst är det nyttigt att röra på sig, men om det blir bättre bilder av det är jag tveksam till. Skulle jag sitta samma tid på ett fik lite centralt placerat så skulle jag nog fånga minst lika intressanta bilder på samma tid. Kanske det man skall börja med, bli en fikafotograf i stället för en gatufotograf. :)

Poliserna fångade jag inte från fiket utan när jag gick för att kolla vad det var för pådrag här nere vid stranden. Det var Debaser som tagit eld, inte så dramatiskt brann visst i köket, men det var ett fasligt pådrag med brandbilar, polis och ambulans.

OmTag. Vi fotograferar på olika sätt

Närhet, deltagande, frånvarande, observerande några ord som ofta förekommer när man snackar om fotografi. Närhet vid fotografering kan betyda lite olika saker, dels det uppenbara att bilderna är tagna med en rent fysisk närhet. Men kanske vanligare att man anser sig se att bilderna är tagna med en psykisk närhet där det blir uppenbart att fotografen känt med och för de avbildade. Både McCullin och Salgado har ganska mycket av denna närhet i sina bilder tycker jag.

En fotograf som jag tycker har en mer frånvarande eller distanserad närvaro är Nachtwey, han plåtar ofta mycket nära rent fysiskt, så nära att han varit nära att stryka med flera gånger. Men för mig känns bilderna ofta distanserade som om de är tagna genom ett mentalt filter. Genom att fotografera analytiskt som om fotografen jobbade med stilleben av döda ting byggs det ofta upp en distans mot de avbildade tycker jag. För mig ger det intrycket av en fysisk närvaro men en psykisk frånvaro, givetvis är detta ett sätt att över huvud taget orka möta det han gör i sina bilder och orka med den anspänning som hans utsatthet medför.

De fotografer som jag gillar mest tar ofta bilder som är nära men objektivt observerande. Att fotografen mer konstaterar än tycker med sin kamera kan bli mycket starkt. Koudelka är kanske den nu verksamme fotograf som kommit längst med detta, i hans bilder finns sällan hjältar och skurkar men ofta förtvivlan där kanske alla är offer. Han visar genom sina bilder hur det är att vara människa tycker jag, vi drivs ofta omkring av händelser utanför vår kontroll. I Koudelkas bilder ser vi ofta meningslöshet, ibland i form av förtryck och diskriminering andra gånger i samhällsupplösning eller alienation. Men det finns sällan enkla lösningar, Koudelka sätter i stället fingret på något så fundamentalt som hur det är att vara människa. Och just detta gör honom ganska unik och kanske till en av de största humanisterna i fotografins historia.

OmTag. GNESTA-PLANKET 2013

I lördag var det dags, årets stora sörmländska fotoevent: GNESTA-PLANKET 2013. För året var jag passiv åskådare och ställde alltså inte ut själv, och för dem som undrar: Nejdå, Bengan hade inte varit elak och slängt ut mig utan jag valde själv att ta det lugnt i år.

Jag fick sällskap till Gnesta med J-O som plockade upp mig här på söder vid 9-tiden så att vi kom fram i god tid innan det hela drog igång. Alltid kul att vara med under hängning och snacka lite i lugn och ro.

Många bra bilder bjöds det på, och jag tycker att det var speciellt kul att träffa Ronald Robertsson som hade tagit sig till Gnesta ända från Arvika för att visa några av sina fina berörande bilder. En annan som det var kul att träffa och se hans bilder i verkligheten var gatufotomästaren Nils-Erik Larson, som utvecklat ett fint eget gatufotospråk tycker jag.

Sedan var det genomgående bra bilder som man kan förvänta sig givetvis, Bengans nya boxningsbilder, Kristers ungdomar från plattan, Malin & Cathrines bilder från Istanbul för att bara nämna några.

Varmt var det också, det brukar det traditionsenligt vara så också i år. Jag gillar inte värme något vidare, slutar fungera helt enkelt så det är därför det inte blivit något inlägg tidigare. Hur som helst, här kommer lite bilder från GNESTA-PLANKET 2013.

OmTag. Missa inte Gnesta i morgon 27/7

Om ni har möjlighet så passa på att komma förbi Gnesta och titta på den fina planket-utställningen där i morgon. Utställningen startar 11.00 och håller på en bit in på eftermiddagen. Många intressanta fotografer deltar med sina bilder och så blir det en kameraloppis, ett populärt inslag för de som letar prylar. Utställningen och loppisen sker på huvudgatan så om ni bara tar er till Gnesta går det inte att missa.

Ett annat event som går av stapeln samtidigt är utställningen i Säterdalen som pågår i dagarna två, så för er i närheten av Dalarna finns också att titta på. Lite synd att de lyckades pricka samma helg i år, ganska många ville nog se bägge eller kanske delta. Hur som helst så ses vi i Gnesta, och för er som väljer Säterdalen får ni hälsa till Peter och de andra.

OmTag. Lite bunkring och en genuin Hornstullsbo

Nu har man bunkrat så man skall klara sig några månader hoppas jag. Passade på att köpa lite Neopan 400 om den nu kommer att försvinna igen. Annars har det inte hänt så mycket mer än att jag sprang på den äldre mannen i den lilla parken nedanför där jag bor.

Han har funnits i området så länge jag bott här (1987) och förmodligen fanns han här långt innan jag flyttade hit. Han börjar bli lite skröplig och promenaderna går numera långsamt. Vi brukar byta några ord när vi träffas, och det känns fint att se att han fortfarande tar sig ut. Han sitter ofta där med ett par öl när det är fint väder.

Tidigare var han ofta hos René som drev kvartersbion i 34 år, men sedan René tvingats lämna har det fått bli parken i stället. En av dessa få som finns kvar i området efter alla ombildningar och föryngringen av områdets innevånare. Som sagt kul att se att han fortfarande hänger med.