OmTag. Med sökaren till ögat

Såg att Bengan propagerade för höftskott, han gör ju det ibland. Personligen gillar jag inte någon form av smygfotografering av människor, det kan vara tele eller höftskott. Argumenten för brukar vara att man inte vill påverka situationen och därmed bilden. En misstanke jag har är att det oftare handlar om att man smyger med sitt plåtande därför att man inte riktigt vågar stå för det.

Allt smygande gör folk misstänksamma och ibland även upprörda, man stjäl en bild och alla gillar inte det. Man sänder också ut signaler att man pysslar med något lite skumt, för så är det; ingen ser skummare ut än den som försöker dölja det hen håller på med.

Det finns situationer där smygbilder kan vara berättigade och det är till exempel om bilden har ett stort nyhetsvärde och fotografen utsätter sig för risk att ta den, eller att den inte skulle kunna tas på ett annat sätt.

Annars tror jag att hemligheten med att plåta folk handlar mer om att göra det öppet, smidigt och avspänt så att människor inte känner sig hotade eller uttittade och därmed naturligt slappnar av. Om jag plåtar öppet visar jag andra samma respekt som jag själv förväntar mig och det är förvånansvärt sällan någon har några synpunkter om man själv har en positiv attityd. Andra får göra och tycka som de vill om detta, men så ser jag på det.

Bilder kan även ljuga ibland, som den ovan på spärrvakten. Man kan kanske få intrycket av att jag slängde upp kameran mot personens vilja? Så var det inte, jag snackade med honom en god stund och det är en mycket sympatisk herre. Han fick en kopia senare som han blev glad över, han hade dock inte reflekterat över att jag tog bilden.

OmTag. Brytningstid

Sommaren går mot höst, kvällarna blir mörka och grönskan börjar bli trött. Jag tycker om den här tiden, det lite dämpade känsloläget passar mig.

En man sitter och mediterat på badbryggan i kanalen, en annan flyter i sakta mak fram i sin kajak.

En böjd gatlykta vakar över ett par tomma bänkar, en segelbåt stävar förbi nedanför Cementa. Det finns en stämning i kvällsmörkret, när sommaren går mot höst.

OmTag. Cirkus

En fin morgon och cirkus i stan, de kommer varje år till gräsmattan här i Tantolunden, Brazil Jack. Cirkuslivet måste vara något mycket speciell, tydligen något man ofta får i blodet rent bokstavligt. Många artister och andra har levt cirkusliv i flera generationer. Ett hårt, men samtidigt fritt liv föreställer jag mig.

Kameran (Fujifilm X100T) fick bekänna färg i motljuset, solen rakt in i ena hörnet på cirkusbilden, och även detta klarade den galant. Jag upplever upplösningen som högre än vad den faktiskt är (16,3 megapixlar), det är så hög kvalitet på optik och pixlar så att det går att göra utsnitt 100% utan att man behöver skärpa bilden. Det svartvita är inte heller några problem att få som jag vill ha det.

OmTag. Fin morgon, friidrott och Stieg Larsson

Det var en fantastisk morgon, vi knallade ut på Långholmen och njöt en stund jag och Sally. När vi kom hem fick jag kyla ned henne lite med duschen så nu ligger hon och slappar.

Förutom de ständiga mikrokonflikterna i bloggar och forumtrådar har det inte hänt så mycket. Bolt tog hem guldet även på 200 meter, skön snubbe. Dom unga svenska stavhoppartjejerna imponerar både med sina personligheter och sina prestationer.

Såg lite av damernas gångtävling, en sport jag inte blir riktigt klok på? Några av mina gamla polare är gamla friidrottare så jag antar att de sitter naglade framför TV-apparaterna på nätterna, friidrott är suveräna evenemang just för att det hela tiden händer något.

Cirkus Stieg Larsson drar på turné, att göra stålar på någon annans framgångsrika författarskap?! Jag tycker att det är osmakligt, alla inblandade framstår som första klassens krämare i mina ögon. Kan man inte låta Stieg Larsson vila i frid?

OmTag. Om man sticker ut hakan...

Jag för ganska många år sedan. Bilden har inget med texten att göra. Fotograf: T. Kullberg

Sticker man ut hakan får man vara beredd på att ta emot en och annan snyting, är man inte det så är det bäst att att låta bli. Blir lite konfunderar över detta ibland på nätet, de som är snabbast att ge sig på andra är ofta också de som har svårast att själva ta kritik.

Om någon surnar till på deras egna påhopp ser de sig som missförstådda och om någon kritiserar dem själva är de mobbade. Att alltid se sig själv som ett offer tycks ingå i rollen. Att det finns, framför allt på nätet där det är riskfritt, sådana som gillar att provocera borde väl knappast vara någon överraskning. Det enklaste är väl att inte låta sig provoceras, man måste ju inte läsa och reagera på precis allt?

Det tråkiga tycker jag är ”tröstarna” som alltid tar parti för den som ger uttryck för det hen anser är en begången oförrätt, ofta tar en massa människor ställning i en konflikt de själva inte ens bemödat sig att ta reda på bakgrunden till. En stor anledning till näthatandet och allt förtal som snurrar runt, detta kan ställa till med stora problem.

Så snälla, innan ni sprider er sympati och tar ställning så ta åtminstone reda på grunden till konflikten, mycket obefogat elände skulle undvikas i så fall. För att förtydliga mig handlar inte detta om mig, jag anser mig inte blivit påhoppad av någon och jag tror inte att jag hoppat på någon annan heller.