OmTag. Grafik, politiker och media

Jag sa upp min morgontidning (SvD) för ett tag sedan, jag är så evinnerligt trött på att media i första hand tycks handla om polarisering där man bara gräver sina skyttegravar djupare och djupare i stället för att sakligt analysera och peka på konstruktiva lösningar.

Inom politiken är det likadant, man måste tycka tvärt om jämfört med sin motpart, om allt och hela tiden. Om vi tar Grekland som exempel så är det antingen Greker som levt över sina tillgångar och gladeligen förskingrat EU:s gemensamma medel, eller också är det EU med en skock bankirer i spetsen som av ren illvilja satt Grekland på obestånd helt utan Grekernas egen förskyllan.

Lika självklart som det är att man i längden inte kan låna till att betala av räntorna på sina skulder borde det vara att det inte går att svälta sig ur anorexi. Med andra ord skulle det behövas en saklig diskussion om orsak och verkan och kanske även om de samverkande skälen som lett fram till dagens soppa och vad man kan göra åt det.

När det gäller flyktingpolitiken finns ett likartat problem. Om någon yppar att det inte verkar fungera något vidare hamnar de per automatik i rasistfacket och skall bespottas. Man ägnar all tid från två håll att angripa symtom; antingen är allt invandringens fel och gränserna borde därmed mer eller mindre stängas, eller också är invandringen en förtjänst och de nuvarande nivåerna kanske till och med borde ökas.

Riktigt problematiskt blir det när olika utsatta grupper ställs emot varandra; gamla, sjuka och arbetslösa har blivit slagpåsar som skall jagas och där försämringarna varit påtagliga under många år. Samtidigt kostar flyktinghanteringen kolossala pengar, den ena gruppen skall konsekvent förföljas och deras kostnader minimeras till varje pris, den andra gruppen får man knappt ens tala om i etablerade media.

Men det våra politiker tillsammans med media gjort är just att ställa dessa grupper mot varandra. För så är det ju; om man kraftigt sänker statens inkomster från dem som har det hyfsat till bra och ännu bättre samtidigt som man ökar utgifterna för en grupp utsatta så skickas notan per automatik till andra utsatta grupper som är beroende av de offentliga pengarna, det behöver man inte vara någon Einstein för att förstå.

Frågan borde inte vara om man skall stänga eller öppna gränser, frågan borde i stället vara vilka resurser och åtgärder som krävs för att integrationen efter anländandet skall fungera. Dessutom borde man på allvar diskutera hur detta kan åstadkommas utan att notan skickas till dem som redan har det sämst.

I stället för att sänka skatterna med 120 miljarder vilket man gjort så kanske man skulle komma fram till att statens inkomster behövde ökas med minst lika mycket. Men förmodligen är man rädd för den debatten? Gamla, sjuka, arbetslösa och andra svaga grupper är betydligt enklare att sparka på än att försöka förklara för de bättre bemedlade att de kanske får skrinlägga planerna på Marbodalköket och/eller segelbåten.

Men en sak borde alla ha klart för sig oavsett vart man står i själva sakfrågan: Det är aldrig flyktingens fel att vi här hemma inte klarar av att hantera frågan, rikta er eventuella vrede åt det håll där den hör hemma! Och det är väl just detta, sorgligt nog, SD:s framgångar är ett kvitto på. Ett part vi för inte så länge sedan förfasade oss över att de försökte kuppa sig in i kyrkovalet har nu närmare 20% av väljarstödet och dessvärre ett betydligt större stöd i sin "hjärtefråga". SD har inte förändras sedan kyrkovalens tid, men det är de andra som sett till att ge dem deras maktposition.

OmTag. Sally

Såg att Peter bloggade om sin gamla hund, det är tufft när de inte kan hänga med längre och man måste fatta ett beslut, ett beslut man inte vill ta men måste för att inte våra hundar skall lida bara för att vi själva inte orkar släppa taget.

Min egen livskamrat Sally är ute på sin sista sommar, det går långsammare och långsammare på våra promenader. Men så länge hon själv vill och trivs med tillvaron får hon hänga med. Hon har väntat på husse oändliga timmar genom åren, ofta med kamera på stativ i natten, nu är det husses tur att vänta lite på henne när vi är ute.

Jag skrivit om det tidigare; det är otroligt tufft att se att det snart är slut, speciellt när man som mig lever ensam med sin hund. Men som sagt, så länge hon trivs med livet får hon hänga med, även om promenaderna inte blir så långa och tar lite längre tid.

OmTag. Dödsryckningar i världens största lekstuga?

Undrar vart EMU kommer att ta vägen, nu Grekland sedan Italien, Spanien,,,,. Funderar också över hur man kunde vara så korkad när man släppte in länder med helt olika ekonomier och funktionssätt i en monetär union?

Det ligger ju liksom i sakens natur att det krävs en homogenisering av ekonomier om man skall ingå i en ekonomisk union. Ekonomiskt sett har vi ett syd- och ett nord-Europa (inte ett strikt geografiskt syd och nord) som funkar på två helt olika sätt där Grekland utgör den ena extremen och Tyskland den andra och en massa länder utefter hela skalan.

Hur ekonomin funkar i Tyskland vet de flesta Svenskar eftersom det funkar ganska snarlikt här, de sydliga delarna med Grekland i spetsen funkar helt annorlunda. I Tyskland liksom i Sverige har vi ett ganska stort förtroende (trots allt) för politiker och institutioner och litar på att skattepengar går till ungefär rätt saker. Vi tvistar om nivåer och vad som skall betalas via skattsedeln, men i stort sett accepterar vi de parlamentariska besluten, missnöje visas främst på valdagen.

I Grekland som exempel finns ett djupt misstroende mot skatter och andra offentliga avgifter då de av tradition ofta gått rakt ner i fickan på korrumperade politiker och andra som kunnat sko sig, då saknas givetvis såväl viljan som förtroendet för offentliga system och ytterst vill man inte betala skatt som man ser som mer eller mindre stöld av sina egna medel.

Ekonomier där det mesta sköts av skattefinansierad offentlig verksamhet ställs mot ekonomier där det mesta sköts om inte i förtroende mellan gemene man, så åtminstone privat ansikte mot ansikte. Europa är inget optimalt valutaområde (för att uttrycka det snällt) som ekonomer brukar säga.

Till detta kommer att ekonomierna i sig är väldigt olika och olika stora, de forna öststaterna till exempel har knappt några ekonomier alls många av dem och Europa innefattar allt från high tech samhällen till mer eller mindre självhushållande agrara samhällen. Allt detta är ju knappast någon nyhet, speciellt inte för dem som har betalt för att kunna just detta.

Det sista man normalt gör i ett nations-/unions-bygge är att införa en gemensam valuta och penningpolitik. Det finns flera skäl till detta, men ett ganska tungt vägande är att alla inom en union måste se det som självklart att lyfta varandra till jämförbara nivåer och att leva efter samma ekonomiska spelregler. Eller med andra ord, de rika länderna måste vara beredda att ge upp tillräckligt mycket av sitt välstånd så att de fattigare lyfts till liknande nivå som de själva och de ekonomiskt svagare länderna måste inordna sig efter samma ekonomiska spelregler som de rikare.

Finns det någon som någonsin trott och tror att Europa av idag fungerar på det sättet, eller att det kommer att göra det under överskådlig framtid? Lycka till i så fall!

OmTag. Terror och pinnar i skogen

Några pinnar i skogen, undrar om det är Lars Vilks som varit framme?

Såg Tyskland-Frankrike i dam-VM med ett halvt öga, synd om Fransyskorna men två riktigt bra lag var det.

Annars blir jag smått bekymrad över alla dessa terrordåd som utförs mot oskyldiga, dags att reagera snart kanske? Terrorismens vansinne, oavsett statsunderstödd eller inte, finns inbyggt i alla särskiljande religioner och ideologier vilket visat sig genom historien, dags att mumla ur skägget och erkänna detta; åtminstone om man vill komma åt grundproblemet och inte bara attackera symptomen någon gång? För så är det ju i de flesta religioner och andra extrema ideologier, humanismen är en intern företeelse som bara gäller den egna gruppen som delar den rätta tron.

Utbildning och fattigdomsbekämpning är den enda vägen framåt, sedan borde man kanske tänka sig för vilka man allierar sig med, det finns en ganska tydlig tendens att man skjuter sig själv i foten gång på gång. Jag är också övertygad om att moralen måste stå över penningen när det gäller ställningstagande för eller emot olika despoter.

OmTag. Det unika och det spontana

Det unika med fotografi jämfört med andra visuella uttryck är att ett fotografi fångar något som är (enligt Barthes), ljusets avtryck direkt i upptagningsmediet utan att först ta omvägen via våra sinnen. Varje fotografi blir på detta sätt ett helt unikt avtryck av tiden i sig, den tid och utsnitt vi väljer givetvis men icke desto mindre.

Bilden ovan till exempel är unik, den har aldrig och kommer aldrig att kunna tas igen. Det har och kommer att tas en massa snarlika, men just exakt denna kommer aldrig att tas igen. Det är just detta som fascinerar mig med fotografi, för mig är det också detta som ger fotografin sin särställning.

Att ta bra fotografier som berör är svårt just därför att det kräver en extrem närvaro och känsla i nuet. Det finns givetvis andra former av fotograferande som bygger mer på planering som när man riggar sina bilder eller väntar in bilder där man redan förberett sig osv.

När det kommer till den dokumentära fotografin föreställande människor handlar det dessutom om så mycket mer för att det skall bli bra bilder. Intuitionen och formkänslan givetvis, man skall aldrig behöva tänka på ljus och komposition detta måste ske automatiskt.

Något som är minst lika viktigt som det sällan snackas om är förmågan att samspela med de man fotograferar så att de känner sig trygga och inte obekväma. Detta blir uppenbart när man tittar på olika fotografers bilder av människor; det kan till och med vara samma personer som fotograferas vid samma tillfälle och de olika fotograferna kan känna de avfotograferade lika lite eller mycket, ändå upplever man den enes bilder som spontana och äkta och den andres som spända och tillgjorda. Detta är ett ämne värt att borra i tycker jag.