Ännu en blogg: Hur mycket bakgrundsinformation bör det finnas till bilderna i en fotoutställning?

Det enkla svaret är: Inte för lite och inte för mycket.

Men det enkla verkar vara svårt ibland.

Idag gjorde min sambo och jag en utflykt till konstskolan Gerlesborg. När vi kom in såg jag med glädje att det var en fotoutställning på gång. Men fikat prioriterades och eftersom vi tog svängen genom caféet råkade vi missa bunten med informationsblad om utställningen, utan att märka det. Vi började vandra längs vänstra väggen av korridoren med de upphängda verken. Några bilder tyckte jag var fängslande, andra sa mig inte så mycket.

Från tídigare utställningar på Gerlesborg är vi vana vid att det finns skyltar vid varje bild. Här fanns det inga så att vi efter ett tag började klura på frågan var och när bilderna var tagna. "Gammal öststat" gissade min sambo. "Landsbygd eller kanske småstad lite var som helst i världen", trodde jag. Längst ner i korridoren låg det blädderex på två fotoböcker. Åtminstone en polett trillade ner: Jaha, Hannah Modigh! Böckerna hette "Hillbilly Heroin" och "Sunday mornin´ comin´ down". Ett hastigt skumbläddrande genom böckerna gav dock inte något snabbt svar på i vilket sammanhang fotona var tagna så vi vandrade tillbaka längs andra sidan av korridoren.

Väl tillbaka vid ingången upptäckte vi informationen.

"Jag vill med mina bilder lämna den känsla av..."
"Jag vill att betraktaren efter ett tag skall..."
"Jag vill att man skall bli...."
"Min avsikt är att..."
skriver Hannah Modigh.

Tack, men det här är en typ av information som jag hellre klarar mig utan. Tur att jag inte såg den i början. Har man någonsin sett en bok där författaren skriver på omslaget: "Jag vill att min bok lämnar känslan av..." eller "Jag vill att läsaren skall...."? Nej, och det finns nog skäl till att det är så. Om bara alla konstnärer kunde fatta det också.

Men så fick man i alla fall information om vad som var bakgrunden till bilderna: Befolkningen i en kolstad i USA år 2006 och unga manliga prostituerade i San Francisco är 2009. Två helt olika projekt alltså. När vi hade gått upp- och nerför utställningen i korridoren hade vi inte sett en enda fingervink om vilka bilder som hörde ihop. Kan det ha varit så att den främre delen av korridoren var det ena och den nedre delen det andra? Tyckte den person som hängde utställningen att det var ett extra konstnärligt grepp att båda fotoprojekten smälte ihop eller hade han/hon inte tänkt efter alls?

Dagens erfarenhet: Information på fel sätt, i fel mängd och på fel ställe kan verkligen förstöra upplevelsen av en i och för sig intressant fotoutställning.

I övrigt så är Gerlesborg alltid värt ett besök. Inte minst är caféet trevligt.

2015-12-13 21:07   froderberg

Jag håller med om att man inte ska skriva betraktaren på näsan med vad man hoppas/vill att bilden som ska förmedla. Men finns det ett grundläggande koncept bakom utställningen så kan man behöva få veta det för att komma in i fotografens bildvärld. Det gäller särskilt modern konceptuell fotokonst.

Svar från gatosi 2015-12-13 21:46

I så fall skulle jag ändå föredra att man splittrade upp informationen i två delar så att man kan välja mellan fakta och tolknings"förslag" eller både och, omman så önskar. I det här fallet var båda delarna varvade.

froderberg 2015-12-13 22:07

Jag menar alltså att man inte ska styra upplevelsen och inte ha några tolkningsförslag.

Konceptet bakom en utställning är på sätt och vis fakta och kan vara en nyckel till bildläsningen. Men samtidigt kan en del uppfatta det som en styrning. Fast jag tror att de flesta kan fantisera och associera fritt även om de fått reda på idén bakom utställningen.

Svar från gatosi 2015-12-14 00:00

Jag förstår vad du menar fast jag inte håller med. En fotografs behov av att sätta en säkerhetslina på betraktaren tycker jag är onödig omsorg. Åtminstone kan man låta betraktaren välja vilken sorts bakgrund han/vill veta någonting om.

froderberg 2015-12-14 07:15

Jag ser inte grundläggande information som en säkerhetslina. Att ex. mitt projekt om Kiviks Marknad är taget på Kiviks marknad blir rätt meningslöst att undanhålla, tycker jag.

Svar från gatosi 2015-12-14 09:25

Vi har tydligen olika definitioner på "grundläggande fakta". Jag vet inte om man definierar det lite mer generöst bland journalister och fotografer men en svensklärare skulle definitivt göra skillnad mellan "Var" och "När" å ena sidan och "Jag vill att betraktaren skall" å andra sidan.
Men oavsett vad man kallar det för: det ena tycker jag är bra att ha, det andra vill jag inte bli påtvingad.
Hade varit intressant att läsa fler åsikter i frågan. Hur upplever andra detta när man går på en utställning?

froderberg 2015-12-14 09:34

Eftersom du missförstått mig ännu en gång så: För mig (vet inte varför jag ska behöva tala för alla journalister) så är "jag vill att betraktaren ska" inte grundläggande bakgrundsinformation. Har för övrigt inte sett den typen av subjektiva texter på så många etablerade institutioner i Sverige.

Svar från gatosi 2015-12-14 12:31

Förlåt att du känner dig missförstådd. Jag vill inte att den här kommentarstråden slutar i irritation på nåt sätt, så då frågar jag en gång till, inte för att tjata i all oändlighet utan av ren nyfikenhet.
Jag tror mig ha förstått att du inte heller tycker om att betraktaren styrs men samtidigt att texter i den stil som jag citerade (och som jag upplever som styrande) kan vara bra att tillhandahålla. Jag erkänner att jag inte får ihop det till 100%: vilken slutsats ska jag dra i frågan om vad du hade tyckt var bäst i det här konkreta fallet?

froderberg 2015-12-14 14:00

Jag tycker inte heller om det du citerade och håller med om att det styr betraktarens tolkning. Däremot tycker jag att det är relevant i vilken miljö bilderna är tagna, alltså den bakgrundsinfon du sökte.