Ännu en blogg: Skållehus - ibland är naturfoto ett måste
Nej, det var inte i gryningen under den blåa timmen, nej, det var inte världens finaste ljus, och överhuvudtaget följer kameran mestadels med av övningsskäl snarare än i syftet att ta bilden som jag kommer att ingå i fotohistorien med, när jag ger mig ut på en vandring. Men sydänden på Härmanö utanför Orust bar på en överraskning.
Den anade man inte på vägen dit. Bohuslän i Svensson-manér.
Först efter 1,5 timmars vandring öppnade sig en oväntad vy.
Gigantiska sandbanker mitt bland klipporna. Vattnet var grunt och varmt. Det var bara att vada över, ta sig ett dopp och fota. Klockan var nästan 12. Då SKA man ju inte fota!
Skitsamma.
.
.
.
.
.
.
Sen var tog det 1,5 timmar igen för att ta oss tillbaka till världen mellan hägg och syren.
Ibland är naturen bara vacker, oavsett tid på dagen.










Det känns verkligen roligt att glädja någon med dessa bilder!
Tack för dina fina rad!
Mycket bra!
När det gäller ljusheten så var det mest minnet av den gassande solen som styrde reglaget. Det var så det kändes. Men histogrammet klipper inte. Det var jag ändå noga med.
Kul att du gillar bilderna så som de är nu!
Man känner doften av tång i bilderna.
Ën lång rad fina bilder visar du!
Hoppas det gjorde mersmak! :)
Tusen tack för den här sena kommentaren! :) Jag som trodde att gamla blogginlägg inte läses av någon längre...
Nu kommer ju ljuset tillbaka så snart är det sommar igen!