När proppen gick ur
Plötsligt händer det. Man tar sig över berget, kliver över tröskeln, korsar ån, tar rulltrappan en våning upp. Ja, du fattar nog. För mig hände det i somras.
Jag var ute och puttrade runt på min stentuffa veteranmoped, en Zündapp KS 50. Klockan hade hunnit bli strax efter nio när jag passerade den lilla verkstaden där flitens lampa ännu lös. I ögonvrån såg jag en storvuxen man röra sig i ett av de två garagen. Himlen tecknade sig mörk och lätt hotfull över lokalen. På någon millisekund jobbade hjärnan fram en bildidé - mannen, det gula lysrörsljuset och den mörka himlen i en skön mix.
Jag fortsatte en bit medan jag funderade på hur bilden skulle kunna komponeras. Efter en minut eller så insåg jag att ett sådant här tillfälle är för sällsynt för att bara köra vidare. Jag vände tillbaka.
Min bildidé innebar att jag var tvungen att interagera med den storvuxne mannen. Ge honom regi. Jag har fotat en hel del men att stega fram till en vilt främmande människa, presentera sig som hobbyfotograf och fråga om man kan få ta en bild och sedan regissera det hela, det har jag aldrig gjort. Åtminstone inte fram till den där kvällen.
Två saker räddade mig - mitt och mannens gemensamma intresse för gamla mopeder och den klara bild jag hade i huvudet av hur bilden skulle tas. Efter lite rundsnack bad jag honom komma fram en bit och sedan tända en cigarett. Klick. Exponeringen ser okej ut, kameran i manuellt läge. Klick-klick. Saken var biff.
Efter den här kvällen växte mitt självförtroende, om jag ser en bild jag vill ta så tar jag den. Även om det innebär att stega fram till okända människor och förklara mina tankar. Hittills har jag inte fått på käften.


/Janne
Tack Jan och Claes. Ja, så lossnade det för mig.
Det vore kul att veta om någon som läser det här inlägget har en liknande aha-upplevelse...
Du har väl gett snubben en kopia förresten! ;-)
Tack & bock.
Ja, den satt som en smäck.
Nä, mannen har inte fått en kopia. Får väl puttra förbi där någon dag med en 70x50-kopia...
:-)
Vi har hittat hem. Det känns skönt.
Tack, Matti!
Helt klart värt ditt jobb, en underbar bild som belöning. mvh Malin
Är man vänlig och har ett vettigt syfte och en klar bildidé funkar det oftast. Om man inte har en helt klar idé får man låtsas som att man vet vad man håller på med, det funkar också.
:-)
Tack för dina tankar, Malin.