Gran Canaria – inte bara sol och bad

Hur kul är egentligen Gran Canaria, kanske du frågar dig? Det beror på, svarar jag då. Visst är mycket tillrättalagt för de tusentals turister som landar på ön varje dag för att få lapa sol under en vecka eller två. Men det finns mer genuina delar och platser som kan vara kul att besöka.

Jag och familjen valde Puerto de Mogán som bas. En fiskeby på den sydvästra delen av ön. Och trots en hel del hotell och ”apartments” fanns det ändå en genuin kärna. Eftersom vi hade hyrt bil tog vi oss också ett par utflykter, bland annat till Las Palmas och en tur upp i bergen.

Med på resan hade jag en enda kamera – en Panasonic LX 100. Kameran är lite för stor för att gå ner i fickan men tillräckligt liten för att sällan vara i vägen. På det stora hela fungerade den bra, även om jag då och då hade önskat mig lite mer tele. 75 millimeter är i kortaste laget.

Panasonic LX 100, smidig kamera med en 4/3-sensor.

Fast nu tror jag det räcker med bokstäver i det här inlägget, det är ju bilder det handlar om. I nästa del drar vi upp i bergen och besöker Las Palmas.

Puerto de Mogán.

Puerto de Mogán.

Puerto de Mogán.

20 meter under ytan - ubåtstur i Puerto de Mogán.

Vraket - ubåtstur i Puerto de Mogán.

Puerto de Mogán.

Puerto de Mogán.

Puerto de Mogán.

Puerto de Mogán.

Puerto de Mogán.

Puerto de Mogán.

Snabbis på Sicilien

I mitt jobb reser jag en hel del. I december förra året gick turen till Sicilien, Medelhavets största ö. Här bor hela fyra miljoner människor och jag hoppades hinna få åtminstone ett par av dem på bild. Nu blev det inte mer än någon timme över för fotopromenad, men ett par rutor blev det i alla fall.

Den över 3.000 meter höga vulkanen Etna är svår att inte få med på bild om man befinner sig på nordöstra Sicilien.

Vulkanhalka!

Korthajarna.

Helgonet.

Paret på bänken.

Bakgatan.

Sicilianaren.

Pilen.

Istanbul, del XI - Han

Den här gången ska vi återvända till den stora basaren. Men istället för att kika på vad som säljs ute i butikerna tänkte jag att vi ska smyga in bakom kulisserna. I detta myller av gångar och prång finns nämligen ett antal innergårdar. Och verkstäder, "han". Här tillverkas en del av det som säljs ute i butikerna.

En försäljare jag hamnar i samspråk med berättar att det förr var många fler sådana här verkstäder på området. Numera importeras mycket av det som säljs. Och en del tillverkas en bit utanför Istanbul, där hyrorna är billigare. Men jag lyckades ändå snoka upp ett par av dem som fortfarande är aktiva. Och det visade sig vara mödan värt. För där inne, bakom skrangliga trädörrar o dåligt upplysta lokaler satt mängder av farbröder, ja det var bara män, och putsade, bockade, hamrade och fixade med diverse metallföremål.

Ibland var dörrarna låsta, men oftast stod de på glänt. Och vart jag än gick möttes jag av glada och välkomnade miner. Männen visade stolt upp sina alster och fortsatte sedan obehindrat att göra vad de skulle.

Jag hade också fått tips på att man på vissa ställen kan komma upp på taket så att man får utsikt över basaren ovanifrån. Men jag lyckades aldrig komma hela vägen upp. Kanske nästa gång. Ni som har sett senaste James Bond-rullen vet vad det är jag trånar efter ...

Istanbul, del X - Balat & Fener

En av förmiddagarna i Istanbul vek jag åt gatufotografering. Styrde kosan bort från Sultanahmetdistriktet där majoriteten av turisterna hänger och trampade iväg norröver. Passerade Faith och i takt med att jag kom längre från stadskärnan blev kvarteren allt mer genuina. Sneda och skrangliga trähus, tvätt som hängde ut från fönstren och barn som lekte på gatorna. Goda miljöer for gatufoto, helt enkelt.

Ytterligare en bit norrut ligger Balat - och Fenerdistrikten, också de bra fiskevatten för gatufotografen. Längre bort än så kom jag inte innan det var dags att vända åter mot centrum igen. Men en mysig och händelserik promenad blev det.

Istanbul, del VIII – männen

Efter ett par dagars kringstrosande blir det ganska uppenbart. Det här är männens samhälle. Åtminstone tycks det så på ytan, för det är karlarna som syns och hörs. På gatorna, på fiken, i affärerna, på valaffischerna. Och ur högtalarna högt uppe i minareterna.

I moskéerna är kvinnorna hänvisade till ett utrymme längst bak. Bakom ett träplank. Fast vad vet jag, kanske är de nöjda med den här ordningen. Kanske gillar damerna att vara hemma och sköta barn och hushåll.

Nåväl, här kommer det en hel hoper män på bild. Ska göra mitt bästa för att få ihop bilder till ett inlägg med kvinnor också.