Istanbul, del VII - Ortaköy

Jag hade sett bilden dagen innan. Det var en gatuförsäljare som hade den som tavla. En bild på en moské nere vid vattnet, med några småbåtar guppandes i förgrunden och en modern bro i bakgrunden. Tyckte att den summerade Istanbul ganska bra, det gamla, havet och det nya. Så jag googlade fram var den låg och svaret var Ortaköy.

Den här vyn lockade fotografen i mig.

Att ta bussen i rusningstrafik visade sig vara en dålig idé. Efter någon kilometer hoppade vi av och gick istället. Det var med stor förväntan jag rundade huset för att få fyll vy mot moskén. Men, va? En byggarbetsplats - "under renovering". Men efter att besvikelsen lagt sig visade det sig finnas en hel del att plåta här. Det var som en samlingsplats och många människor var i rörelse så det blev lite folkliv framför gluggen istället. Och så fick jag ju en anledning att åka tillbaka.

Istanbul, del VI - Galatabron

Nej, den är ingen skönhet. Men att vandra över till andra sidan är ändå en upplevelse. Galatabron är nämligen fullsmetad med män och kvinnor som hoppas på napp. Och allt som oftast rycker det till i deras linor.

Bron går över ett vatten som brukar kallas det Gyllene Hornet. Det sägs att det Bysantiska riket brukade dra kedjor över vattnet för att hålla inkräktare ute. Men en slug man vid namn Mehmet II drog helt sonika upp sina skepp och rullade dem med hjälp av inoljade stockar över till andra sidan.

Nåväl, det är i alla fall värt att ta den här promenaden. Om inte annat så för utsikten från området kring Galatatornet. Vi lyckades inte komma upp i själva tornet (det var lång kö) men det finns en utkiksplats inte så långt därifrån som också är vacker. De sista bilderna i det här inlägget är därifrån.

Istanbul, del V - stora basaren

Att åka till Istanbul och inte besöka Kapali Carsi - den takbeklädda basaren - vore tjänstefel enligt turisthandbokens första paragraf. Så även om man som jag, inte är särskilt intresserad av att köpslå eller kolla på allsköns lampor och mattor så hör det ändå till. Om inte annat så för att uppleva stämningen, spana in alla människor. Och kanske för att ta en kopp sötsyrligt äppelthé.

Sammanlagt 61 gator, över 3.000 affärer och uppemot en halv miljon besökare om dagen är imponerande siffror. Turkarna själva menar att det här är den mest välbesökta turistattraktionen i världen (Ge-Kå´s har ungefär 15.000  besökare om dagen).  Men så har man också haft tid på sig att bygga upp det här enorma komplexet, den första stenen lades här år 1455.

För att underlätta för besökaren (det är lätt att gå vilse) är basaren indelad i olika sektioner. Det finns till exempel en del som har fokus på läderarbeten, en annan där mattförsäljarna huserar och en tredje dit de som gillar guld och glitter styr sin kosa.

Uppgifterna går isär när det gäller hur många portar som finns in till basaren, men det är mellan 18 och 22 stycken.  Vid varje står en kepsförsedd vakt försedd med en Scanturk M5 metalldetektor.

Om vi köpte något? Japp, efter två koppar thé, och en halvtimmas köpslående landade två lampor i vårt bagage. Vi blev säkert blåsta, men lyckades i alla fall får ner priset till hälften av det begärda.

...och så tre från kryddbasaren som inte ligger så långt från den stora basaren. Här är fokus på ätabara läckerheter...

Istanbul, del IV – på andra sidan

Istanbul är en unik stad på många sätt. Det mest uppenbara är kanske att halva staden ligger i Europa och den andra i Asien. Och att ta sig från den ena sidan till den andra tar runt 20 minuter med båt och kostar en sisådär sju kronor. Klart det blev en båttur över Bosporen!

Att se solen sakta dala över staden är magiskt. Minareter som bildar siluetter mot den orangefärgade himlen. Den asiatiska sidan anses som lite ”tråkigare” ur ett turistperspektiv – det är fler moderna byggnader och mindre charmigt. Men att gå längs vattnet från Uskudar till Sirkeci är synnerligen mysigt. Längs vattnet står bänkrader där folk sippar på thé och blickar ut över vattnet. På ett par ställen finns det också klippor så att man kommer ända ner till vattnet.

Och så kan man spana in Jungfrutornet – ett gammalt fyrtorn utslängt i vattnet. Men den som följer den turkiska poeten Sunay Akin tar inte båten ut, så här skriver han ” Den sämsta vyn över Istanbul är den från Jungfrutornet, eftersom man där går miste om Jungfrutornets skönhet.” En man som vi språkar en stund med kommer till samma slutsats men av en annan anledning.                                

- Restaurangen där ute är både dyr och dålig, välj en här på fastlandet istället.

Vi följde hans råd. 

Här kommer några bilder från kvällen.

Istanbul, del III – maten

Maten i Istanbul är riktigt bra – allt från de nogsamt invirade läckerheterna i vinblad, dolma. Till de exotiskt kryddade köttbullarna, köfte. Men är det något som sticker ut lite extra så är det kebaben, gjord på kyckling-, lamm- eller nötkött. 

Glöm varmkorven, skippa hamburgaren och ät från något av de mobila köken nästa gång du är i Istanbul, jag lovar dig, det smakar sååååå mycket bättre.

Här kommer några bilder på läckerheterna.

Matkantin.

Rostade kastanjer.

Granatäpplen, pressas tillsammans med apelsiner och blir till en härligt frisk juice.

Den pyttelilla kebaben.

Den medelstora kebaben.

Den jämntjocka kebaben.

Den gigantiska kebaben.

Meze – turkarnas motsvarighet till spanjorernas tapas.

Rostade kastanjer och grillad majs.

Chai, thé. Dricks i parti och minut ur små glaskoppar.

Komponera din egen klubba. Välj på ett par olika färger/smaker och försäljaren snurrar ihop en klubba till dig.

Gatusallad.

Färsk, grillad fisk

Simit, sesambeströdda kringlor – ett snabbt och billigt mellanmål.

Baklava, turkarnas snuskigt söta efterrätt/kaka.

Pizzabagaren fixar till några pide.

Ihopvikning.

Köfte i bröd – namnam.