Två timmar i Milano

Milano är modets huvudstad. Det är också italiens näst största stad med över 1,3 miljoner invånare. Och gatorna flockas av allsköns skotrar. Till och med polisen verkar föredra att köra tvåhjuligt.

Tidigare i veckan fick jag två timmar över på en jobbresa och tog då tunnelbanan till Duomo di Milano – stadens gigantiska katedral. Det blev en kort och intensiv session med gatufoto. Kameran för dagen var en Sony RX100.

Muller i Ronneby

Det är något visst med jänkebilar. Och människorna i dem. Det ska glidas fram, gärna med armbågen lite avslappnat hängandes ut genom ett nervevat fönster. Så såg det i alla fall ut häromkvällen i Ronneby. Då bjöds det nämligen på en så kallad cruising genom staden och folk hade gått man ur huse för att spana in kromputsen på de över 300 ekipagen som deltog.

Jag tog min kamera och ett par gluggar i ryggsäcken och satte mig på skotern och åkte dit för att fotografera folklivet och bilarna under några timmar. Och det syntes ganska snart att de som körde paraden var vana att bli plåtade, för så fort kameran åkte upp skulle det skålas, skrålas och visas diverse tecken.

Ett tacksamt event att besöka för en fotograf, helt enkelt.

Doften av varma V8:or mixat med wunderbaum och utspilld öl får ni själva addera när ni kollar på bilderna.

:-)

Istanbul, del X - Balat & Fener

En av förmiddagarna i Istanbul vek jag åt gatufotografering. Styrde kosan bort från Sultanahmetdistriktet där majoriteten av turisterna hänger och trampade iväg norröver. Passerade Faith och i takt med att jag kom längre från stadskärnan blev kvarteren allt mer genuina. Sneda och skrangliga trähus, tvätt som hängde ut från fönstren och barn som lekte på gatorna. Goda miljöer for gatufoto, helt enkelt.

Ytterligare en bit norrut ligger Balat - och Fenerdistrikten, också de bra fiskevatten för gatufotografen. Längre bort än så kom jag inte innan det var dags att vända åter mot centrum igen. Men en mysig och händelserik promenad blev det.

Istanbul, del VIII – männen

Efter ett par dagars kringstrosande blir det ganska uppenbart. Det här är männens samhälle. Åtminstone tycks det så på ytan, för det är karlarna som syns och hörs. På gatorna, på fiken, i affärerna, på valaffischerna. Och ur högtalarna högt uppe i minareterna.

I moskéerna är kvinnorna hänvisade till ett utrymme längst bak. Bakom ett träplank. Fast vad vet jag, kanske är de nöjda med den här ordningen. Kanske gillar damerna att vara hemma och sköta barn och hushåll.

Nåväl, här kommer det en hel hoper män på bild. Ska göra mitt bästa för att få ihop bilder till ett inlägg med kvinnor också.

Istanbul, del VII - Ortaköy

Jag hade sett bilden dagen innan. Det var en gatuförsäljare som hade den som tavla. En bild på en moské nere vid vattnet, med några småbåtar guppandes i förgrunden och en modern bro i bakgrunden. Tyckte att den summerade Istanbul ganska bra, det gamla, havet och det nya. Så jag googlade fram var den låg och svaret var Ortaköy.

Den här vyn lockade fotografen i mig.

Att ta bussen i rusningstrafik visade sig vara en dålig idé. Efter någon kilometer hoppade vi av och gick istället. Det var med stor förväntan jag rundade huset för att få fyll vy mot moskén. Men, va? En byggarbetsplats - "under renovering". Men efter att besvikelsen lagt sig visade det sig finnas en hel del att plåta här. Det var som en samlingsplats och många människor var i rörelse så det blev lite folkliv framför gluggen istället. Och så fick jag ju en anledning att åka tillbaka.