Istanbul, del VII - Ortaköy

Jag hade sett bilden dagen innan. Det var en gatuförsäljare som hade den som tavla. En bild på en moské nere vid vattnet, med några småbåtar guppandes i förgrunden och en modern bro i bakgrunden. Tyckte att den summerade Istanbul ganska bra, det gamla, havet och det nya. Så jag googlade fram var den låg och svaret var Ortaköy.

Den här vyn lockade fotografen i mig.

Att ta bussen i rusningstrafik visade sig vara en dålig idé. Efter någon kilometer hoppade vi av och gick istället. Det var med stor förväntan jag rundade huset för att få fyll vy mot moskén. Men, va? En byggarbetsplats - "under renovering". Men efter att besvikelsen lagt sig visade det sig finnas en hel del att plåta här. Det var som en samlingsplats och många människor var i rörelse så det blev lite folkliv framför gluggen istället. Och så fick jag ju en anledning att åka tillbaka.

Istanbul, del VI - Galatabron

Nej, den är ingen skönhet. Men att vandra över till andra sidan är ändå en upplevelse. Galatabron är nämligen fullsmetad med män och kvinnor som hoppas på napp. Och allt som oftast rycker det till i deras linor.

Bron går över ett vatten som brukar kallas det Gyllene Hornet. Det sägs att det Bysantiska riket brukade dra kedjor över vattnet för att hålla inkräktare ute. Men en slug man vid namn Mehmet II drog helt sonika upp sina skepp och rullade dem med hjälp av inoljade stockar över till andra sidan.

Nåväl, det är i alla fall värt att ta den här promenaden. Om inte annat så för utsikten från området kring Galatatornet. Vi lyckades inte komma upp i själva tornet (det var lång kö) men det finns en utkiksplats inte så långt därifrån som också är vacker. De sista bilderna i det här inlägget är därifrån.

Istanbul, del V - stora basaren

Att åka till Istanbul och inte besöka Kapali Carsi - den takbeklädda basaren - vore tjänstefel enligt turisthandbokens första paragraf. Så även om man som jag, inte är särskilt intresserad av att köpslå eller kolla på allsköns lampor och mattor så hör det ändå till. Om inte annat så för att uppleva stämningen, spana in alla människor. Och kanske för att ta en kopp sötsyrligt äppelthé.

Sammanlagt 61 gator, över 3.000 affärer och uppemot en halv miljon besökare om dagen är imponerande siffror. Turkarna själva menar att det här är den mest välbesökta turistattraktionen i världen (Ge-Kå´s har ungefär 15.000  besökare om dagen).  Men så har man också haft tid på sig att bygga upp det här enorma komplexet, den första stenen lades här år 1455.

För att underlätta för besökaren (det är lätt att gå vilse) är basaren indelad i olika sektioner. Det finns till exempel en del som har fokus på läderarbeten, en annan där mattförsäljarna huserar och en tredje dit de som gillar guld och glitter styr sin kosa.

Uppgifterna går isär när det gäller hur många portar som finns in till basaren, men det är mellan 18 och 22 stycken.  Vid varje står en kepsförsedd vakt försedd med en Scanturk M5 metalldetektor.

Om vi köpte något? Japp, efter två koppar thé, och en halvtimmas köpslående landade två lampor i vårt bagage. Vi blev säkert blåsta, men lyckades i alla fall får ner priset till hälften av det begärda.

...och så tre från kryddbasaren som inte ligger så långt från den stora basaren. Här är fokus på ätabara läckerheter...