New York, del I - ögonkontakt

Städernas stad. Så har den kallats, New York. Och visst är det en häftig plats där kulturer möts och där individualismen frodas. Att bara stå i ett gathörn och kika på alla människor som går förbi är ett färgsprakande skådespel. Staden är också ett Mekka för gatufotografen - människorna här höjer knappast ett ögonbryn för att någon går runt med en kamera ock knäpper lite bilder i folkvimlet. Det gör det enkelt att jobba, man behöver helt enkelt inte smyga eller känna att man inkräktar på någons personliga sfär särskilt ofta.

Under senhösten 2013 besökte jag staden för andra gången i mitt liv. Det blev ett kärt återseende och eftersom förra vistelsen ägnades åt att beta av alla "måsten" fanns det nu utrymme att flanera runt och hitta lite nya pärlor. Efter några timmars Googlande på hemmaplan hade jag en hel drös med tips på spännande fotoplatser. Ett av dessa var graffitiväggarna på 5 pointz. Till mitt stora förtret målade dock ägaren till kåken, som varit ett tillhåll för allsköns sprayande konstnärer, över hela klabbet med vit färg bara dagarna innan jag anlände. Surt.

Men det blev i alla fall ett besök på Roosevelt Island, en stunds strosande i ett blåsigt och iskallt Harlem, en hel del häng i tunnelbanan och en promenad längs The High Line. Under de fem dagar besöket varade avlossades inte mindre än 4.647 slutarskott. För många så klart. Men så blir det när när det gatufotas och seriebildsläget är aktiverat och bländare 1.4 är vald - mycket blev oskarpt, en del helt okej och andra ... ja det får ni bedöma.

I den här första delen tänkte jag fokusera på människorna. Och mer specifikt dem som jag fick ögonkontakt med.