Rockbruden Annie, del 1

Att fotografera är kul. Att plåta människor är ännu roligare. Och har man fria tyglar är det extra skojigt. Häromkvällen föll allt på plats i Olofström. Jag mötte upp Annie för en avslappnad modellfotografering – ett tillfälle för mig att leka med ljuset och öva på komposition samt regi.

Här kommer del ett av två med bilder från vår en och en halv timma tillsammans.

Traktorrace – på två hjul!

För tionde året i rad hölls det traktorrace i blekingska Kristianopel i helgen. 16 ekipage ställdes mot varan i något som kan liknas vid parallellslalom. För traktorer. Snitslingen bestod av vita balar, så kallade ensilage, med målade pilar på. Bland ekipagen noterades skönklingande märken som Volvo BM, Zetor, Ford och så klart John Deere. Ett ekipage hette Terror och var försett med en toktrimmad bilmotor. En annan maskin saknade ratt, ägaren hade istället ersatt den med ett motorcykelstyre. En blandad kompott, alltså.

Som fotograf var det kul och relativt enkelt att jobba. Publiken var entusiastisk och det gick att komma nära utan att tumma på säkerheten (farterna var inte jättehöga). Samtliga bilder är förresten plåtade med Nikon D800 och en 28-300-glugg.

Racen rullade på under eftermiddagen och till slut korades en segrare. Men dagen var inte slut bara för det. För nu var det dags för det som publiken hade längtat efter i flera timmar – mudrace. Ett rejält surhål, alltså. Runt 55 centimeter djupt. Nu skulle det skvättas, köras fast och svart rök skulle täcka himlen.

Förarna verkade inte ha något emot att deras ekipage (och de själva) blev fullständigt täckta av lera. Leendena var breda och publiken skanderade allt som oftast; ”hoppa”, ”hoppa”. De ville att chaufförerna skulle göra svanhopp ner i dyn. Några föll till föga …

Här kommer en trave bilder. Och erkänn, visst blir du sugen på att dra och kolla på ett race?

Norra Öland på två hjul

Nix. Det här blir ingen komplett rundtur. Inte heller någon guide till vad man bör och inte bör besöka när man besöker Öland. Men det blir några bilder på en Suzuki, ett par raukar, några suddiga träd och på en lätt oborstad kamelfamilj. Så kanske är det inte helt bortkastad tid att ta en kik i alla fall?

Jag och frun hade en barnfri helg i mitten av juni till vårt förfogande. Och Öland lockade med sin närhet och sin vackra natur. Men på en helg hinner man inte riktigt beta av hela ön utan stress. Så vi lade krutet på den norra delen.

Nog med bokstavsstapling. Här kommer ett gäng bilder. Samtliga tagna med Panasinic LX100.

I manegen

Cirkus. Visst finns det en lätt doft av magi kring ordet. Något förväntansfullt, något vilt och kanske något hårigt också. Så är det i alla fall för mig. Man vet liksom aldrig riktigt vad som väntar där inne i det mörklagda tältet.

I helgen gästades vår lilla by av ett kringflackande sällskap som kallar sig Cirkus Bambino. Det som gör den här showen lite speciell är att den utgörs av Ariane och Billy Weisheit och deras sex barn. Åtminstone var det så sist vi såg dem. De kommer nämligen hit varje år.

2015 verkar dock förändringens vindar har blåst genom manegen för de hade tagit in ett nytt nummer med två till åren komna, men väldigt duktiga, artister. Nåväl, det blev popcorn, skratt, sockervadd och spänning. Samt en ”nära-hästen-upplevelse”.

Nästa år går vi igen.

Kvarnar, träskor och ost

Det är lätt att tänka sig att jorden är platt. Åtminstone när man under ett par dagar kör runt i Holland. Tulpanfälten livar dock upp. Och väderkvarnarna.

Vallarna avlöser varandra. Ett måste i ett land som ständigt hotas av översvämning. Något som dock inte verkar oroa de tiotal kossorna som lugnt och fridfullt ligger och idisslar bara ett par meter från oss.

I Amsterdam är stämningen uppsluppen. Det är pingsthelg. De röda lamporna lyser som vanligt. En söt och lite stickig lukt ligger tung i de smalaste gränderna. Coffeeshop:arna avlöser varandra.

I Gouda är doften av en annan typ – ”bättre än i Amsterdam, inte sant”, säger damen i ostbutiken och ler så att de gula tänderna bländar oss. Gula som osten. På torget tar vi varsin strut med pommes och majonäs och tittar på människorna. Sedan åker vi hem.