Blåsigt bröllop

Mycket kan man ha kontroll över som fotograf. Sin utrustning och vilka miljöer man väljer att plåta i till exempel. Men en faktor är alltid en osäkerhet när man fotograferar bröllop – vädret. Kommer det att regna? Hur är det med solen och de hårda skuggorna? Tänk om det är snålblåst och tio grader?

Samtidigt som Mats och Frida dök upp i sin mullrande Oldsmobile i Kristianopel där jag stod redo med mina kameror tornade de mörka molnen upp sig på himlen. Och blåsten tilltog.

Men det gäller att hitta det positiva med saker och ting. Molnen gjorde ljuset mjukt och fint. Vinden fick brudens slöja att fladdra vackert i vinden. Och de få regndropparna som kom? Äsch regn på bröllopsdagen sägs ge lycka i äktenskapet, så det gjorde inget.

Jag valde att köra några ”beloved-knep” under sessionen för att få lite avslappnade bilder. Det är fantastiskt hur bra det här fungerar. Åtminstone på par som inte har något emot att leka lite.

Många av bilderna under dagen togs med min fasta 135-millimetersoptik eftersom 70-200 har fått åka iväg på service. Det är svårt att slå känslan i att jobba med fasta gluggar, men man blir en aning långsammare och lite mindre flexibel. Fast innerst inne skulle jag nog vilja gå över till att enbart använda fast optik.

Tack Frida och Mats för att jag fick dela dagen med er!

Mitt i naturen, del 2

Japp. Här kommer då andra och avslutande delen av min och M:s session i skogen. 

Kommentera gärna!

Mitt i naturen, del 1

Det var länge sedan nu. Sist jag tog regelrätta modellbilder, alltså. Istället har det blivit en hel massa foton på barnen. Och ett och annat bröllop samt en del gatufoto. Men nu hade jag alltså blivit sugen på att ta ett gäng modellbilder igen. Något som jag höll på med en del för en sisådär sju-åtta år sedan.

Till viss del handlar det om att ”hålla ångan uppe”. Det vill säga att inte slappna av för mycket i sitt fotograferande utan fortsätta att utmana sig själv. Det är också en bra övning eftersom man tvingas läsa ljus och regissera hur modellen ska posera. Något man kan ha nytta av vid all slags porträttfotografering.

Men vad gör man om man inte känner någon som är sugen på att stå och frysa framför kameran i mitten av mars? Ett tips är att regga sig på Modellbilder.se. Här kan man som modell, fotograf eller makeupartist/stylist komma i kontakt med andra människor som också brinner för skapande. Och efter lite sökande fick jag till slut tag i en modell.

Tanken var att köra rätt så avskalat i ett skogsparti jag nosat upp. Inga ljusformare har använts och till de flesta av bilderna har en fast 50-optik gjort jobbet. Då och då slängde jag in en 70-200-optik. Ett par av bilderna (som kommer i del två) är tagna med en så kallad tilt-shift-optik.

Kommentera gärna. Om allt från ljus, efterbehandling till uttryck. Det är alltid givande med feedback.

Nu kör vi.

Räddningskåren i Ronneby

Sportlov, då händer det grejor. Bland annat visar Sveriges räddningskårer upp sig. I Ronneby bjöds det på show i form av brandkårsutryckning till fejkad trafikolycka, barnen fick spruta med vattenslang och polisens hundförare visade upp sina färdigheter. Och så skeppades det ut Bullens Varmkorv i parti och minut. Behövs det ens tilläggas att det här så klart gick hem bland alla barnen?

Jag hade med mig min Panasonic LX100. Här kommer ett par knäpp.

Livräddning.

Slangkoll.

Prickskytte.

En strålande brandman.

Ett kvävande uppdrag.

Det är roligare med brandbil...

Klippt och skuret.

Nercabbat.

Väldresserad.

I tunnan

Dödsryttare. Sug på den titeln. Så kallas dem som trotsar tyngdlagen inuti en stor trätunna, sittandes på sina motorcyklar. I det här fallet heter chauffören Dennis Lindberg och mellan benen har han en över 90 år gammal Indian.

Det rister och skakar. Det känns faktiskt som att hela trätunnan ska flyga i bitar vilken sekund som helst. Och ljudet. Det. Är. Öronbedövande. Toppat med doften av olja, bensin och svett gör det att stämningen är hög inne i det trånga tältet som omsluter tunnan.

Dennis och hans kompanjon Lazy- Joe utför halsbrytande stunt till publikens jubel. Klättar runt på sina maskiner, gör high five med publiken och är allmänt galna. Klart det drar ner applåder.

Får du chansen – gå och se det här spektaklat. Jag lovar, du kommer aldrig, aldrig att glömma det.