BJÖRNS BETRAKTELSER

Klick. Klick. Klick.

Att fotografera en ballerina

Jag har insett det nu. Det är människor jag gillar att fotografera. Inte landskap, arkitektur eller djur. Men bilderna lyfter lite extra när människorna samverkar med sin omgivning – när de befinner sig i en visuellt intressant miljö. Kryddar man hela anrättningen med ett spännande ljus, ja då finns förutsättningarna till att skapa bilder som höjer sig över mängden.

Även om jag inte är någon kännare på dans, och särskilt inte balett, så har jag alltid fascinerats över dansarnas enorma kroppskontroll. Av uttryckssättet, av styrkan, av de vackra rörelserna och känslorna de lyckas förmedla. Därför har jag gått och närt en dröm om att någon gång få fotografera en dansare. Gärna i en lite oväntad miljö.

Lite av en slump fick jag kontakt med Maija. En tjej som dansat balett sedan hon var fem år gammal. Men som hade ett långt uppehåll då konståkningen tog över, för att sedan åter halka (eller snarare trippa) in i balettens förtrollade värld igen. Nåväl, jag frågade om hon var intresserad av att ta dansbilder. Eftersom hon just nu studerar i Lund och jag känner till miljöerna där hyggligt bra bestämde vi oss för köra en fotosession runt domkyrkan. Egentligen hade jag en tanke om en mer citymässig miljö, men jag insåg snabbt att det fanns en risk att det blev plottrigt på bild och att det var lite halvklurigt att släpa runt på blixtar och fotoprylar runt stan. Och domkyrkan bjuder på många spännande miljöer och går i en fin gråskala.

För att spänna bågen en aning extra funderade jag ute en enkel story att bildsätta. Maija går hem från balettklass, blir inspirerad, snörar på sig skorna och kör några moves runt domkyrkan för att sedan hänga skorna på ryggen och promenera vidare. Jopp, ganska banal storyline, men det gav mig möjlighet att få till lite olika bilder – inte bara poseringar runt kyrkan.

När det gäller blixt kontra naturligt ljus hamnar jag ofta i ett läger där jag kör lite både och. Inte idealiskt, men jag tycker att båda varianterna har sina styrkor. Blixtbilderna poppar extra tjusigt och sätter fokus på modellen, medan det naturliga kan ha en mjukare karaktär och känns lite mer dokumentära. Nåväl, den här gången blev det en mix, även om de flesta togs utan blixt.

För alla prylintresserade så har jag använt följande pryttlar:

Nikon D850 + D810

Sigma ART 50 1,4

Nikon AF-S 24-70 2,8, 70-200 2,8 ver. 3, 105 1,4

Godox Wistro AD 600B + beautydish + XPRO-sändare

Nog babblat. Dags för bilder. Förresten - all feedback är välkommen.

Och för dig som scrollat dig ända hit ner. En bonus i form av behind-the-scenes-film. :-)

Publicerad 2020-06-09 17:58 | Läst 4286 ggr 12 Kommentera

På festival

Ett exotiskt inslag på Karlshamns gator.

Trummorna dundrar, visselpipor tjuter och flaggor vajar - mitt i gatan tågar ett färgglatt sambatåg. Eller tågar och tågar, snarare dansar och svajar fram. Höfter knycks och armar far i luften till rytmen av musiken. Bredvid står Svenssons, Anderssons och Johanssons och filmar med sina mobilkameror. Och så jag, bestyckad med en Nikon D700 och en SB-800-blixt.

Östersjöfestivalen hålls varje år i juli i Karlshamn och bjuder på det som alla stadsfestivaler gör; knallar som säljer plastaskit, exotiska älgkebaberior, spunnet socker som numera är lila och inte vitt, ölstinna coverband som skrålar ut gamla Creedence-dängor samt Axels tivoli. Men också en parad som brukar innehålla ett par olika sambagrupper. De är tacksamma att fotografera med sina färgglada utstyrslar, glada miner och vickande höfter. Men i år kändes det svårare att fotografera än för två år sedan då jag sist besökte evenemanget.

Färgglatt.

Kanske beror det på att jag höjt min egen ribba för vad jag tycker är en juste bild. Eller på att jag den senaste tiden fokuserat på porträttfotografering och kommit ifrån reportageplåtandet. Eller så var det värmen. Jag vet faktiskt inte riktigt.

Jobbade till en början med långzoomen Nikon 28-300 3.5-5.6 men märkte att jag blev splittrad, det är helt enkelt för jobbigt att hålla span på vad som kan bli en smaskig telebild samtidigt som ögonen letar efter ett lämpligt vidvinkelutsnitt. Det blir varken hackat eller malet. Så jag skruvade på 24-70 2.8 och genast blev det enklare. Jobbade också lite med en fast 50:ia men upplevde att autofokusen inte riktigt hängde med (sköt den vidöppen). Så då åkte 70-200 2.8 på. Ja, det var ett himla bytande helt enkelt.

Experimenterade med långa slutartider och blixt för att få lite mer rörelse i bilderna men det var lite trögt eftersom ljuset fortfarande var ganska starkt och blixten fick jobba hårt. Nåväl här kommer några bilder från kvällen.