Septett nu komplett!

Jag återvände idag för att ta en titt på mitt fjärilsställe där jag hade försett flygfäna med lite sockerhaltig bryggd häromdagen (förra blogginlägget). Nu kunde jag fullborda septetten med övervintrande dagfjärilar. Den rara videfuksen satt och lapade av sockret som fanns kvar på stammarna och grenarna som jag "målat".

Videfuksens färg går mycket mer mot röda toner till skillnad från körsbärsfuksen som är mer orange/gulbrun. Ett annat kännetecken är att den svarta bården på bakkanten av vingarna är mer diffus och saknar inramningen av gula halvmånar. Fjärilen på bilden är en lätt sliten hona (större än hanarna).

Ett tredje (finns ytterligare några) kännetecken är de vita frambenen

Den andra arten som jag missade vid förra bloggtillfället var vinbärsfuksen som har ett vitt tydlig "c" på vingens undersida. Vinbärsfuksen på bilden hittade jag redan i  torsdags och den var kvar idag. Vinbärsfuksen är en ganska vanlig fjäril till skillnad från de två andra fuksarna.

Så här ser den ut när vingarna är genombelysta av solen.

Nu är det bara att invänta månadsskiftet juni-juli då vårfjärilarnas avkomma är redo att flyga några veckor innan de hittar sitt vinterviste och visar sig först våren-23 då de ska fullborda cirkeln och para sig. Vinbärsfuksen kan dock uppträda med ytterligare en sensommargeneration till skillnad från de två andra som bara visar sig i två generationer varje år. Fjärilarna på bilderna kommer att vara döda långt innan deras avkomma flyger efter midsommar.

Det var allt för denna gången!

Tony Svensson//Naturfotogrupp Sydost

Önskefåglar, örngott och övervintrande septett

Storspovar på sträck innan soluppgången. 

De två senaste dagarna har ägnats åt lite vårfotografering som sig bör när man är påskledig och har möjlighet att stiga upp i tid. Jag hade föresatt mig att besöka Uttorp åtminstone en gång denna påsk och ville förstås tajma det med klart väder så jag hade möjlighet att utöka månbildarkivet med lite fler flygande fåglar. Idag såg prognosen god ut och jag hade inget annat bokat! Storspovarna, vars sträck brukar kulminera runt 15-20 april, lär inte vänta på sig. Så fort jag hade lämnat bilen och var på väg ner mot min udde där jag brukar stå när det ska fotograferas, så kom första sträcket och passerade strax under månskivan. Attans! jag skulle stigit upp när klockan ringde 03.30 och inte legat och slöat en halvtimme. Trots morgonmissen blev det en del bilder men jag lyckades inte få spovarna mot månen fastän det idag blev sträckrekord för Blekinge med runt 2500 storspovar sträckande både framför och bakom fotografen. Här kommer först lite bilder från dagens fågelfotografering på Sturkös sydligaste udde.

Denna bilden är en dubbelexponering/komposit med månen i fokus utan fåglar samt storskarvarna i fokus. Ville testa och se hur det såg ut med en skarp måne. På den första bilden med spovarna är månen lätt suddig men lite efterskärpt så att man ska se lite av hur den såg ut. Skarvbilden tagen ca 30 min efter första bilden. Solen är nu på väg att gå upp.

Storspovarna möts av det varma röda solljuset från den uppgående solen.

Några småskrakar flyger förbi på nära håll.

Och ett gäng stjärtänder har fått sällskap av några bläsänder.

Trots att det är sent på året så sträcker det fortfarande en del ejder. De första sträcken kom för mer än en och en halv månad sedan.

Några krickor kommer och landar och gör mig sällskap till kaffet.

Snatteranden har blivit vanlig i östra Blekinge och man ser en hel del av dem både på sträck och rastande längs kusten. Flockar på 20-40 fåglar är inte ovanligt på de många rastlokalerna.

I de nu klara morgonsolen ser jag en gammal havsörn som flyger mot min udde i sakta gemak...

När örnen får syn på mig rycker den till och gör en undanmanöver för att komma längre ut från udden. Det här var riktigt örngott för fotografen!

Senare fram på morgonen blev det också lite sång från sånglärkan.

Förutom fågelfotografering blev det ock så lite sippor och fjärilar igår och idag. Jag brukar ha som mål att få se alla de sju dagfjärilarna som övervintrar som vuxna under mina fjärilsutflykter i mars-april. Eftersom jag envisas med att också, hellre än att åka 2-3 mil till säkra lokaler för detta, försöka fotografera på hemmaplan (min eller föräldrarnas tomt) så går det inte alltid så bra. Jag missade vinbärs- och videfuks som jag i och för sig har fina "tomtbilder" på tidigare, men det blev i alla fall något. Ett tiotal nässelfjärilar, ett antal påfågelsögon och citronfjärilar samt 5-6 av vardera sorgmantel och körsbärsfuks fick duga. Här kommer några fjärilsbilder på den sprängda septetten.

En ganska sliten sorgmantel sörplar i sig av godsakerna som fotografen bjuder på.

Den lilla nässelfjärilen ville inte lämna sorgmantel ifred, han smakade ju så sött (efter att han stått i Tonys sockerdrink som var utplacerad på grenen ni såg på förra bilden).

Det tog inte ens en minut innan den första körsbärsfuksen landat på serveringen.

Den här sorgmanteln som var osedvanligt fräsch för att vara en övervintrande fjäril föredrog dock sälg framför fotografens häxbrygd!

Det var allt för denna gången!

Tony Svensson//Naturfotogrupp Sydost

Besök vid matningarna och yttersta skärgården

Under de senaste dagarna har jag lagt lite tid på att göra lite fotografiska besök på de två matningarna jag underhåller i vinter och på självaste trettondagen blev det ett besök på den yttersta skärgårdsön i Karlskrona östra skärgård. Inget nytt under solen men i alla fall lite halvroliga fågelarter hamnade på sensorn. Först kommer här en sparvhökshanne som landade på min stora matning med gömsle. Kolla in vilken iakttagande blick den har!

Sparvhöken var en efterlängtad besökare uppe på matningen!

Och så kommer här några bilder från min tallskogsmatning där jag fotograferar utan gömsle. Nytt för denna vintern var besöket av stjärtmesarna.

Tofsmesen är en regelbunden besökare vid tallskogsmatningen i Sibbaboda.

Idag hade jag tre tofsmesar framme på fotoavstånd.

Även svartmesen är en uppskattad besökare!

Stjärtmesarna var dagens överraskning.

På trettondagen besökte jag Utlängan i hopp om att få fotografera lite änder och skärsnäppor. Änderna var utom fotohåll men en större flock på ca 60 skärsnäppor lät sig villigt fotograferas på närhåll. Tyvärr var det skarpt solsken från sidan så de flesta bilderna hamnade i papperskorgen. Här är några av de som sparades.

På denna bilden kan ni se vad skärsnäpporna bökar efter i tången. Det är de smala vita maskliknande djuren som är eftertraktade!

Nymånen gjorde sällskap med Jupiter (den kom inte med på denna bilden) och båda himlakropparna studerades på båtresan hem samtidigt som det sakta började skymma.

Det var allt för denna gången!

Tony Svensson/Naturfotogrupp Sydost

Isgrodor, issälar och lite kall verklighet

Under helgen lugnade vinden ner sig betänkligt i östra Blekinge. I kombination med klart och kallt väder gav det förutsättning för riktigt härlig vinterfotografering längs kusten på hemmaplan. Till och med ostkusten här frös till och det skapade mängder av motiv som vi inte sett på länge, vissa kanske bara var ett uttryck för lite väl livlig fantasi! Hur som helst så fann jag det extremt upplyftande att äntligen få lite bilder på mitt kära östra Blekinge i riktig rejäl vinterskrud. 

Många ställen längs ostkusten som varit öppna frös till under de senaste dagarna.

Isvallar och mindre "isberg" har bildats där vågor sköljt in över kustlinjen. Strandlinjen låg nu betydligt längre ut i havet än för någon vecka sedan.

I de havsvikar som fortfarande var delvis öppna låg en del sångsvanar (bilden), knölsvanar och änder.

I hamnarna som var delvis isbelagda samlades fåglar längs kanterna till de öppna områdena. Många hade dock flugit sin kos nu när isen och kylan tog kusten i ett fast grepp.

En vigg stod på ett liten isflak och flöt iväg från sina kompisar. Efter en stund (kanske efter att ha samlat mod) så lämnade den flaket och simmade tillbaka till sina artfränder.

En handfull brunänder födosökte mellan kajerna i Sandhamns hamn. Här var det i alla fall öppet vatten på några ställen.

I ett enebuskage satt en hungrig björktrast och käkade enbär.

Ute längs fastlandssveriges sydostspets var det gott om märkliga isformationer och sällsynta väsen. Här ovan syns den extremt sällsynta isgrodan (eller är det ett islejon?)

När solen var på väg ner och skuggornas längd ökade blev det än mer utrymme för fantasin...

Under fotograferandet, samtidigt som solen färgades orangeröd i väster,  blev den i öster allt mer färgad i en rosa ton. Vid strandkanten bortom den isglaserade stenen fick jag syn på ännu en märklig varelse...

Det var den sägenomspunna issälen som tittade upp bakom isvallen.

När solen höll på att ta nattkvist fick isgrodan sällskap av ett par knölsvanar. Kanske tyckte de att han såg lite ensam och snuvig ut där han satt mol allena på den kalla isiga stenen?

Jag avslutade dagen med att ta lite bilder och film ner mot den nästan isbelagda viken i väster där svanarna lät höra sin ljudliga sång, sedan bar det av hemåt i mörkret.

Det var allt för denna gången!

Tony Svensson/Naturfotogrupp Sydost, naturfotosydost.se

Kalle Nordost med sol, snökanoner och frusna fingertoppar - ÄNTLIGEN!

Så var det äntligen dags att få smaka på östblekingskt vinterväder för första gången på ett par år! Det var inte utan att man lämnade jobbet i fredags med förväntan i sinnet. Visserligen var skärgården lite väl infusen med ganska få öppna ytor för sjöfågel att fotografera. Nu var det kanske ändå inte fina fototillfällen (de kommer nog snart ändå) som lockade allra mest, utan snarare mer känslan av att, väl vinterklädd, trotsa kylan och ge sig ut i ett vinterlandskap värd namnet. Jag hade i förväg dock inte räknat med Kalle och vad han kunde innebära för de strålande vintersolar som SMHI hade ritat upp på sina prognoskartor! Nu blev det som det blev och Kalle Nordost visade sig stark och under söndagen fick jag verkligen smaka på hur en riktig blekingsk vinter känns i skinnet. Mer finns att läsa under bilderna.

Lördagen började i strålande sol och -13 grader. Här ute vid Sandhamns hamn på Blekinges ostkust bet det ordentligt i kinderna när nordostan låg på med över 10 m/s. Storskarvarna så dock ut att trivas men mandarinanden som jag tänkte fotografera låg på andra sidan viken där det var öppet vatten.

Några vigg (bilden) och lite storskrakar samt en alfågel simmade på nära håll i hamninloppet.

Ute vid Ekenabben på Sturkö låg en skäggdopping och några sothönor och solade sig.

På söndagen började jag med att besöka min vintermatning för att se om det anlänt några finkar. Nada var resultatet. Jag fick nöja mig med lite mesar, några koltrastar och lite annat vanligt på matningen denna vinter.

Mesarna försåg sig av godsakerna som jag dukat upp. Populärast var jordnötssmöret med bär och mjölmask.

Den lilla rödhaken höll sig mest under det stora fågelbordet och försåg sig av smulor och mindre frön som hampfrön.

Efter ett par timmar kom en lättare snöby. Talgoxen verkade lite förvånad.

Den näpna svartmesen var som vanligt ett tillförlitligt inslag på deltagarlistan.

Sedan var det dags för besök längst ut i sydost. Här på Torhamns udde var det ett riktigt islandskap men på östra sidan såg nordostan till att hålla havet fritt från is, På bilden en av alla sångsvanar som höll till här ute.

När jag kommit ner längst ut vid vägs ände började Kalle Nordost pumpa in några rejäla snökanoner in mot land och in över öarna i Östra skärgården. Det var bara att gilla läget och vända ryggen mot vinden till det lättade en aning.

Sikten blev minst sagt minimal!

Piplärkorna och kråkorna fortsatte att födosöka i tången...

Plötsligt kom en liten skärsnäppa flygande och landade några meter från mig och började med en gång springa bort till andra sidan av pirvägen...

Efter en kvarts letande hittade jag den, födosökande i tången...

Genom att gräva ut tångkullarna (med näbben) kunde den hitta lite godsaker i form av kräftdjur och borstmaskar.

Under den närmaste timmen låg jag sedan på isen och följde den knytnävsstora lilla fågelns födosökande på några meters håll allt medan ytterligare ett par snökanoner drog in över Östra skärgården...

Efter 700 exponeringar (tur att jag tog så många eftersom 9o % av bilderna blev oskarpa p.g.a. snömos och ryckig hård vind) lämnade jag den lilla snäppan och begav mig norrut till bilen. En sista snökanon blev pricken över i:et denna dag med verkligt varierat vinterväder. Hoppas nu bara inte att detta var vinterns enda helg med riktigt härligt och bitande vinterväder här längs Blekinges ostkust!

Det var allt för denna gången

Tony Svensson/Naturfotogrupp Sydost, www.naturfotosydost.se