rekapaus

För några dagar sedan tänkte vi göra en utflykt till Danmark.

Målet var Louisiana, det förnämliga konstmuseet strax söder om Helsingör.

Jag insåg genast möjligheten att stanna till vid Dyrehaven, som vi passerar på vägen dit.

Dyrehaven är ett stort inhägnat skogs/parkområde (drygt 1100 ha) med gamla vackra träd och ett förhållandvis stort antal hjortar, som är vana vid att det rör sig folk i närheten, vilket ger bra fotomöjligheter.

Jag var nyfiken på de brunstiga kronhjortarna och ville reka och föreslog ett kort stopp på vägen. 

Jag har visserligen bott alldeles i närheten och cyklat genom parken/skogen åtskilliga gånger men det var längesen och jag undrade om hjortarna hade något speciellt ställe för sina uppgörelser.  

Min tanke var, att kolla lite och sen återvända en tidig morgon.

Det visade sig, att brunsten nog var på sluttampen.

Möjligen höll vi oss också i fel delar av det stora hägnet.

Hur som helst blev den planerat korta pausen till en heldagsutflykt i den vackra skogsparken.

Lite varstans hörde vi brölanden och sökte oss mot ljudet och stötte på några av tjurarna.

Med eller utan familjeflock.

Då och då rusade  tjuren iväg för att mota bort en möjlig rival, som kommit lite för nära.

Medan han var upptagen med sina uppgifter, höll hindarna koll.

I en skogsdunge putsade en yngre herre hornen i ensamhet.

Man måste sköta sin hygien om man vill vara attraktiv...

Eller handlade det om 'vapenvård' inför en eventuell sammandrabbning?

Eller...det kanske bara kliade....?　

Naturfoto

kan vara oerhört mycket.

Här är två bilder, som är tagna helt nyligen på i stort sett samma plats.

Visserligen skiljer det några hundra meter och några fler timmar mellan exponeringarna.

Utsnittet är också olika. Liksom bildstilen.

Men båda avser, att visa en del av Naturen.

Ändå ger de betraktaren helt olika upplevelser.

Är den ena mer sann än den andra?

Entré

En efter en sveper de in.

Hägrarna.

De, som brukar vara mina favoritmotiv.

Men denna morgon får de finna sig i att spela andrafiolen.

Idag är det annan entré jag väntar på.

Oj

Oj, vad länge sedan det är sedan jag skrev något här.

Tiden räckte inte riktigt till och jag sköt på det. Sedan var det plötsligt så mycket jag gått förbi och jag visste inte riktigt var och hur jag skulle börja.

Måste erkänna, att jag var otrogen och skaffade ett konto på Facebook. Det var enkelt och det gick snabbt. Men hela tiden har jag saknat bloggandet här. Jag gillar ju att skriva och sätta hop bilder. 

Men framför allt saknade jag kontakten med er alla och era fina kommentarer.

Så jag gör ett försök att komma igång igen. Tiden får utvisa om tid och ork räcker till.

Jag börjar med några bilder från en magisk morgon vid en liten sjö.

Det blev många bilder men nu nöjer jag mig med några av de första.

Solen har nyss gått upp men den lilla sjön ligger fortfarande tom och tyst.

På andra sidan har ljuset brutit genom.

Tofsviporna börjar virvla runt och hägrarna vaknar upp från sin stenstodstillvaro.

Fiskegänget samlas inför dagens aktiviteter.

 Så anländer de, som är den huvudsakliga anledningen till min närvaro här denna morgon:

Ett gäng  ägretthägrar.

GOD JUL!