Det våras för Eva...?

Ja, jag vågar nästan inte tänka tanken.

För första gången på många år längtar jag efter våren...

Men så är det.

Nu har jag redan hört (och sett) den första lärkan slå sin drill.

Över mina fågelmarker har jag hört vipornas välbekanta skrin.

Och idag hördes de första trumpetande tranorna.

Ja, det måste väl vara rekord.

I trädgården blommar både vintergäck och snödroppar.

Det blev några timmars vårstädande i trädgården idag, innan jag tog mig tid att försöka göra något av snödropparna.

Knappt hade jag börjat förrän jag blev avbruten.

För en gångs skull har jag också köpt några buntar tulpaner!

Kanske var det tur, för när jag kom ut igen var ljuset borta...

Så det blev lite tulpanfotograferande istället.

Men tulpanerna får återkomma i ett eget inlägg.

Ny stubbe

Vintern börjar gå mot sitt slut.

Om nu något, som inte varit kan ta slut.

Jag konstaterar bland allt annat, att de fåglar jag hoppats skulle komma till vår matning inte kommit.

Så det har inte blivit så mycket fotograferande som det brukar.

Det är inget fel på blåmesar och pilfinkar men när det redan finns alldeles för många bilder av dem på hårddisken, hade jag i alla fall önskat lite fint ljus om jag skulle öka antalet.

I år har de flesta bilderna istället tagits på fasanerna.

De flesta av dessa på ätande  fasaner och fasaner på den stubbe jag iordningsställt för de väntade småfåglarna.

Nu kändes den stubben tämligen förbrukad och passé.

Men jag var sugen på lite fågelfotografering utan att behöva åka iväg.

Så jag släpade fram en ny stubbe i hopp om att få lite variation på bilderna.

Fasanerna intog den precis så,  som jag önskat och så blev det ännu några fasanbilder men från en lite annorlunda bildvinkel och därmed med lite annorlunda uttryck.

Nej, vi såg inte den vitögda dykanden....

Stänkaren i förra inlägget fick bli en blänkare till dagens.

Bilderna togs när vi i onsdags åkte iväg för lite fågelfotografering.

Solen sken och det var vår i luften.

Målet var Källby Dammar i Lund, dvs reningsverkets dammar invid Höje Å.

Dammarna är en välkänd fågellokal inte minst under vinterhalvåret, eftersom vattnet aldrig fryser till riktigt och i dammarna och längs ån finns nästan alltid något sevärt.

Denna dag såg vi på avstånd framför allt vigg, sothöns och bläs- och brunänder.

Vi slog oss ner i det torra fjorårsgräset och hoppades, att fåglarna skulle närma sig stranden.

Dammarnas fåglar rörde sig på  betryggande avstånd framför oss och bakom oss passerade flanörer.

Många av de senare stannade till och undrade om vi sett den vitögda.

Den, som synts till i dammarna ett bra tag.

Men nej den såg vi inte.

I ärlighetens namn letade vi inte heller med någon större intensitet.

Vi njöt av den fina dagen och alla de andra fåglarna, som kom inom syn- och fotohåll.

Bläsänderna låg kvar .

Några kniphanar visade en tendens till att börja spela men kom av sig och drog iväg.

Brunänderna låg långt bort men så småningom kom de lite närmre och hälsade.

Sothönorna småbråkade så som de brukar men några av dem såg ut att ha ganska mysigt i vårsolen.

Putsade varandra och såg rara ut.

Emellanåt vällde det in skrattmåsar, som snabbt kollade av läget och flög vidare.

Vi försökte kasta lite bröd åt dem men då kom svanarna.

Det var bara de, som kom riktigt nära.

De tittade uppfordrande på vårt bröd men när ett annat svanpar kom inflygande, blåste de upp sig och drog iväg för att markera, att dammen var deras..

En stund senare trampade de iväg.

Skarven fick några fiskar innan den drog.

Och viggen bara badade.

Plaskade och putsade sig

Om han inte slutat, plaskar han väl fortfarande.

Stänkare

Du stänker!

Stadsbesök

Vi lämnade stan, dvs. Malmö och flyttade ut till landet för mer än 4 decennier sedan och jag har aldrig känt någon lust att återvända.

Idag blev det ett besök i min gamla hemstad.
Vi hade en stund över och körde runt.

Det blev en riktig nostalgitrip till den stad, som inte längre är min.

Som jag inte känner igen.

Till gamla välbekanta miljöer.

Som inte längre alls var som förr men som ändå väckte minnen.

Minnen så starka, att jag inte ens orkade lyfta kameran.

Men också till helt nya miljöer.

Miljöer jag minns men som nu har ett helt annat ansikte.

Som ett av stoppen vid en av mina gamla skolor vid Triangeln.

En brytpunkt i mitt liv.

Där ligger nu en 'ny' station.

Ja, den är ju nästan 5 år gammal men jag har aldrig sett den mer än på bild.

Sedan blev det en lika ovanlig fika och jag kände hur lusten att återvända till och återuppleva Min stad väcktes.

Att hitta tillbaka till mina rötter.

Jag börjar nog bli gammal.....

Bilderna i inlägget har inget direkt samband med minnena.

De var bara en liten del av den 'kick' vår utflykt gav upphov till.

Den del, som inte gjorde så ont.