Ugglor på mossen

I veckan åkte jag till en av grannbyarna för att hämta bröd.

Jag tog (förstås) med kameran och tänkte ta vägen bort om Vombfältet och sjön när jag ändå var ute.

På vägen såg jag hänvisningsskylten till Sandby Mosse.

Har passerat området otåliga gånger men aldrig sett själva 'mossen'.

Tänkte, att jag nog får ta en tur dit...

Kvällen därpå återvände jag.

Ljuset var fantastiskt.

Upplevelsen likaså.

Fem (?) jordugglor jagade över mossen.

Själv såg jag 'bara' tre men i gengäld såg jag ett par blå kärrhökar, som emellanåt tampades om luftherradömet med ugglorna.

Jag hoppades på riktigt fina bilder i det tacksamma ljuset men kom hem och såg bara

bilder, som var både oskarpa och brusiga och alla mina försök att åtgärda dem kom på skam.

Det kändes bara trist och alldeles för välbekant.

Trots det tyckte jag, att bilderna var vackra.

Men jag önskade, att ugglorna varit skarpare.......

Så jag återvände nu med bättre utrustning.

Men då höll sig ugglorna på längre avstånd

och ljuset var heller inte lika tilltalande.

Resultatet blev något bättre men fortfarande inte bra.

Ska jag hinna få de bilder jag vill ha, innan ugglorna drar norrut?

Vad jag vill?
Samma bilder som de jag visar men med mycket skarpare ugglor.

Ska det vara så svårt?

Jag anser mig kunna teorin.

Tekniken likaså.

Jag tror, att jag har bildseendet.

Jag har utrustningen.

Än så länge har jag tålamodet.

Jag lägger ner mycket tid för att få de bilder jag vill ha.

Ändå grinar jag alldeles för ofta illa för att bilderna brister i skärpa och konstaterar,

att det trots allt finns en svag länk i kedjan, som jag missat.

Jag vet, att en del skakar på huvudet över mitt eviga klagande

men jag vill verkligen hitta nyckeln till den där skärpan, som jag så hett eftersträvar vid tillfällen som dessa.

PS. Jag kommer ännu inte riktigt överens med råfilerna och bildbehandlingen, så kanske kan bilderna bli något bättre när jag lärt mig mer.

Första mötet

 När jag började blogga här på Fotosidan tänkte jag mig, att jag skulle visa en viss sorts bilder.

Till det, som jag ALDRIG skulle visa var bilder, som jag då tyckte bara hörde hemma i Familjealbumet. 

Men jag har redan, sedan länge, släppt den principen.

Hon, som gjorde skillnaden, var första barnbarnet.

Nu har nästa barn kommit och igår kom den lilla familjen på besök.

Det blev förstås en laddning bilder på Lillebror, fyra dagar gammal

Att jag frångick min ursprungliga princip, berodde inte bara på att tösabiten är vårt barnbarn och dessutom en osedvanligt rar liten tös utan för att jag vill utveckla mitt barnfotograferande.

Så nu hoppas jag på kritiska kommentarer till bilderna.

Underrede och huvudbonader

Fredagen började med verkstadsbesök.

Bilen hade börjat 'puttra', maken lyssnade och konstaterade, att det var ...'x'.., som behövde bytas ut.

Jag hängde med honom med en baktanke om att fotografera i verkstadsmiljö men väl på plats insåg jag, att jag åkt iväg med makrot på kameran...

Nåväl, ingen mening att hänga läpp utan jag försökte få ut något av vad jag hade.

Efter avslutat värv kunde jag lämna verkstan med en bil, som spann som en katt.

Så ock jag. Redo för nya äventyr.

När jag kom hem ringde yngste sonen, som i veckan lånat några hattar för att delta i ett hattrelaterat party och undrade om jag hade något att erbjuda. Den höga hatten han nyss lånat var för liten.

Kunde jag fotografera vad jag hade och maila honom bilderna?

Avdelningen för hattar gicks snabbt genom.

Tre objekt vaskades fram och hastigt och (o)lustigt serverades några bilder på de huvudbonader jag  kunde erbjuda. Det gick på tre röda, eftersom stickade luvor inte var av intresse.

Kameran låg redan framme. Ingen planering och ingen tanke. Det gällde bara, att få mössorna på bild. Minspelet var ett resultat av att lyckas få mössan i fokus...

Nu lär det nog bli några mer planerade möss- eller hattfoton framöver.

Inte för att jag behövde nya idéer men de kom ändå....

På abiturientmössan står bland annat broderat:

'En bra tanke lämnar aldrig huvudet'

men en bra idé (?) kräver ett försök.

Vidare:
'Ett ord räcker.  Resten är prat.'

Nog pladdrat i både ord och bild.

Varning: Lekande tant!

Vad  är väl lekande barn jämfört med en tant med barnasinnet i behåll?

Varningen är tillägnad dem, som inte har det och som rynkar på näsan åt alster som dessa.

En omgång 'Tulpanselfies',

som har sitt ursprung i ett fång tulpaner.

Som i sin tur gav upphov till ett antal lekfulla tulpanbilder, varav jag visat några.

Och i lekens yra hamnade jag själv i fokus.

Eller nästan i alla fall.

Några synnerligen oskarpa selfies krävde mer.

Och det ena gav det andra.

Själv ser jag bilderna som en lek och kanske som ett slags prototyper för något, som kanske kan bli, om det skulle råka bli fler tulpanbuketter......

Tulpaner i dagsljus och i mörkrum

Jag köper (praktiskt taget) aldrig blommor.

Nyss gjorde jag det.

Delvis av lust och längtan till tulpaner men mest var det nog, för att jag ville fotografera dem...

Jag hade en serie gamla tulpanbilder, som försvann i min hårddiskkrasch och jag mindes bilderna med saknad.

Nu tänkte jag försöka få till något, som motsvarade min minnesbild.

Dessutom hade jag några bildidéer, som jag tänkte testa.

Jag började med att ta några bilder rakt upp och ner i dagens sista solstrålar.

Sedan flyttade jag in både mig och blommor till ett mörkt rum.

Började leka lite och så var karusellen igång, vilket kanske i och för sig inte är särskilt förvånande när det gäller mitt fotograferande.

Bilderna födde nya idéer och jag var inte tillräckligt karaktärsfast för att hålla fast vid de urprungliga planerna, så hela projektet tog en helt annan vändning och började leva sitt eget liv.

I takt med att kvällen övergick till natt, blev uppslagen allt mer skruvade.

Det blev till och med en och annan tulpanselfie.

Och allt urartade till en veritabel tulpanflip.

Det här är några av de mest sansade bilderna

Efter några timmars sömn kastade jag mig över blommorna igen.

De, som börjat hänga med sina tunga huvuden efter att ha poserat halva natten.

Jag tog ännu några bilder och lovade dem både vila och upprättelse och hoppas, att de förhoppningsvis kan sträcka på ryggen ännu några dagar, så jag hinner pröva det jag egentligen tänkte mig.

　Dessutom fick jag en ny idé, när jag såg skuggspelet på väggen när solen sänkte sig...

Tyvärr hann jag bara placera vasen med tulpanerna så jag fick skuggan, kasta undan några stolar och riva ner en tavla på väggen. Bokhyllan orkade jag inte rubba innan solen var borta och skuggorna ett minne blott.