Vid dammen
Vatten i trädgården är ett måste för mig.
Stort eller litet spelar mindre roll.
I vår trädgård finns en liten näckrosdamm,
som också är en guldfiskdamm.
I våras fick vi ett antal fiskar av en god vän, för vars damm de blivit lite för stora.
Jag försökte fotografera dem vid matningen
men tyckte,
att vattnet blev det roligaste på bilderna.
I näckrosornas pelarsalar lever en liten grodkoloni.
Ofta ligger de på näckrosbladen eller sitter på dammkanten.
När man kommer in i dammrummet blir det strömhopp ner i vattnet
men om man bara sitter lugnt en liten stund, så tittar de upp.
Nyfiket kommer de närmre och så kryper de upp på bladen igen
eller simmar fram och kollar lite.
Ett paddpar bor också vid dammen.
Inte lika lättillgängliga som grodorna men de hälsar hövligt innan de försvinner i grönmassan.
På försommaren invaderas dammen av sländor.
Då gnistrar och skimrar det av ljusblå, graciösa projektiler över vattenytan.
Blå flickslända.
De mellanlandar på näckrosbladen
innan de hittar en partner,
som de sedan hänger med över vattnet i sin märkliga parning.
Äggen läggs i vattnet och det är bara att hålla tummarna,
att larverna inte äter upp våra fiskyngel.
Vattenödlor, skalbaggar, fjärilar och mycket mer bidrar till att göra dammen till en klar favorit hos både stora och små.
Precis som vid fågelmatningen kan man lätt dröja sig kvar alldeles för länge.
Med eller utan kamera.





















Hälsningar Lena
Vatten är underbart och spännande, även om jag inte delar din passion att vara under ytan.
Jag har åtskilliga vattenblänk i trädgården, några lite större och andra mindre. Några mest för min egen skull, andra för fåglarnas och igelkottarnas behov.
Och de flesta tycks trivas i trädgården som helhet och inte minst vid dammen, allt från grannarnas katter och ugglorna i träden till tvåbenta i alla åldrar.
Ha det bra!
Eva
Tack Gert för din kommentar och jag hoppas, att du får en fin vecka!
Eva
Makalöst bra bilder. Vilket djurliv du att tillgå med kameran.
Ha det bra
Bob och Ninni
Hej på er och tack för de orden. Trädgården är onekligen en rik källa att ösa ur.
Ha det bra ni också!
Eva
(Och den sista var så söt... :)
/ Lena E
Jag tackar! Den sista är förstås inte tagen av mig utan av sonen, som kom för att hämta sin lilla tös men jag tyckte också, att den var fin!
Eva
Helt underbara bilder och den sista var bara för go.
Det finns (eller har funnits) mycket i min trädgård, som skänkt mig stor lycka. Tyvärr också stor sorg. Roligt, att du tyckte om bilderna. Barnbarnets förtjusning över fiskarna och grodorna är nog likvärdig men min, när vi tillsammans hand i hand går ner för att titta på dem.
Eva
Instämmer om stället, som har gett mig många fina fototillfällen. Tack för din kommentar!
Eva
Tack Wolfgang för dina fina ord! För mig är trädgården ett stycke kultur kombinerat med natur. Skapat av mänsklig hand, styrs av naturens lagar och bebos av dess växter och djur. Extra roligt, att du tyckte om sista bilden, som togs av sonen när han skulle hämta hem sin dotter. Tvekade lite om den passade in i inlägget.
Eva
Mvh!
Tack! Jo, bilderna är tagna i min (vår) trädgård. Den trädgård vi faktiskt själva byggt upp. Vårt livsverk. På gott och ont. Som berikat men också begränsat våra liv.
Med vänlig hälsning
Eva
Det verkar trivas allt möjligt där.
Vi har också en damm som vi har haft fiskar i, men dom tog skatorna.
Salamandrar och grodor bodde där i somras, men vi bor i skogen och snokarna
invaderade och åt upp alltihop.Dom gav sig inte förrän det var rent
Marianne
Det finns 'ormar' också i våra egna små paradis. Hos oss är nog kråkfåglarna de största bovarna men nu gillar jag ju dem också, så vad göra. Men jag blir riktigt sur på dem, när de plockar gräsändernas ungar. För många år sedan hade vi en häger på besök, som decimerade grodantalet till nästan noll. Den flög mellan dammarna (vi har fler) och var fullt medveten om att jag inte kunde komma åt den. När jag kom springande med flaxande armar, lyfte den nonchalant och flög över våra höga häckar, som jag var tvungen att springa runt om. När jag kom fram till den, gjorde den bara om manövern. Så höll vi på tills dammarna var tomma. Då försvann den. Snokar ser vi lite då och då men hur mycket de äter vet jag inte. Vill man ha ett litet stycke natur är det bara att acceptera faktum och kanske försöka göra det lite svårare för rovfåglarna. Och, inte minst, traktens alla katter.
Tack för din kommentar, som jag tyvärr inte kan kalla direkt trevlig med tanke på innehållet
Eva