Denna blogg handlar om mitt fotande (främst gatufoto) men också om funderingar kring foto i allmänhet. Jag skriver dessutom om fotoevents som jag lyckas ta mig till.

Triptyk, typ.

Häromdagen var det återigen dags för en heldags gatufoto i London – den första efter hemkomsten från Sverige. Det var tågstrejk så jag valde att åka buss till de västra delarna av London istället för att röra mig i de central delarna. Gick omkring i Chiswick, Hammersmith, Fulham och Putney. För dagen hade jag valt min Leica M Monochrom Typ 246 med en 35 mm Summarit f/2,4 med gult filter samt den lilla 28 mm Summaron f/5,6. 

Knatade total 25 km men särskilt produktiv var jag inte och nådde bara upp till drygt 200 bilder. Men, bland dem fanns en del jag gillade. Exempelvis så skådade jag detta möte väninnor emellan i Fulham. Valde att presentera bilderna som en triptyk och för att visa ett prov på hur man kan "work the scene", dvs ta flera bilder av samma scen – något som jag tog upp i detta bloginlägg tidigare.

Funkar det som en triptyk eller hade det varit bättre att bara välja ut den bästa bilden i serien? Tacksam för feedback. Objektivet för bilderna var 35:an.

Hälsningar,

Fredrik

Inlagt 2023-08-02 15:48 | Läst 628 ggr. | Permalink
Tvåan är bäst! Handen på bröstet är fin. I det här fallet så räcker en bild. Ska det vara fler så behöver mer förändras. Här möts de och börjar prata och fortsätter sedan med det.
Svar från Frekeman 2023-08-02 16:20
Tack, Anders! Första bilden jag valde ut bland de fyra jag tog var den med handen. Vacker gest. Så jag håller med dig. Och vad beträffar triptyk eller ej så har du nog rätt där med! Bra feedback!
Hej. Jag håller med Anders. Det räcker med mittbilden som har det som behövs för att få till detom man så säger. En triptyk ska nog, sett med konsthistoriska glasögon ha något mer än bara tre bilder.
/Gunnar S
Svar från Frekeman 2023-08-02 22:25
Jag är som du förstår böjd att hålla med dig, Gunnar. Och en klassisk triptyk är det ju inte varför jag lade till "typ" i rubriken. Tack för din kommentar!
Gillas, stark serie tycker jag! Dom håller perfekt ögonkontakt hela tiden, här och nu i sitt möte. Hälsningar/ Björn
Svar från Frekeman 2023-08-02 22:26
Tack, Björn. Det var ett fint möte och när jag för en gångs skulle har fler bilder än en så tänkte jag visa hela skeendet. Kul med olika typer av feedback.
Första och andra spelar handen lite huvudroll, svårt detta..och sen kommer en gumma med vagn på tredje. Sen kommer "make it" i hörnet, kör på första då.
HaD/Gute..
Svar från Frekeman 2023-08-02 22:28
Intressant att du valde första, Gunte. Flera med mig inkluderad föredrar ju tvåan med handen. Roligt med olika tyckanden och feedback. Tackar!
Bild ett och två blev en berättelse som började och så blev tredje bilden lite "avkylande". Damen med "dramaten" ger bilden en helt annan balans.
/MA
Svar från Frekeman 2023-08-02 23:04
Ofta är jag ute efter en bild men när tillfälle ges så händer det att jag inser att det borde och kan tas mer än en bild. Här tog jag tre stycken (en är inte publicerad i blogginlägget) av de två väninnorna och själva mötet. Såg sedan "dramaten"-damen och tänkte att tre damer är bättre än två och flyttade mig något för att få en bättre vinkel! Kanske kunde man se en spänning mellan den ensamma och de andra två? Så tänker man ibland på gatan. Och vid publiceringen så tänkte jag medvetet att den tredje skulle på nåt sätt bryta lite mot de andra två. Och det verkade ju fungera på nåt sätt. Roligt att läsa din intressanta kommentar som jag tackar för!
Jag föreslår istället att de två första blir ett bildpar. Älskar handen i den andra, men den första har en lite annan känsla. Sekunden före en händelse har alltid en viss laddning, medan man liksom landar i andra bilden.
Svar från Frekeman 2023-08-03 00:40
Aha! En diptyk då, typ? :-) Som Gunnar skrev så är det väl kanske fel att kalla två eller tre sådana här bilder för diptyker respektive triptyker, eller?

Ja, jag såg att kvinnan till vänster närmade sig sin väninna för ett samtal och blev så glad när hon sträckte ut handen.

Tack för kommentaren, Mattias!