Gatufoto, New York, 2025 – svartvitt
Hej igen, kära läsare! Nu är det dags för fler bilder från senaste trippen till New York. Denna gång är det svartvitt som utlovat. Jag är en sån som för det mesta inte tänker i svartvitt när jag fotograferar (förutom till viss del när jag fotar med min Leica M Monochrom). Det är uttryck, händelser och karaktärer jag är ute efter att komponera på nåt bra sätt. Inte tusan har jag då tid för att fundera på färg eller svartvitt! Nä, det är främst efteråt som jag bedömer om en bild gör sig bättre i svartvitt. Om färgen inte tillför nåt speciellt så finns chansen att det blir monokromt.
Mitt tillvägagångssätt för konvertering är rätt basalt. Klickar ofta på Lightrooms B&W-knapp och Auto för att sedan dra litet i Clarity och Contrast. Korn läggs som regel på också. Att lyfta upp skuggor och exponeringen överlag sker också för det mesta. Ibland även finlir kring specifika delar – att ljusa upp ögon t ex. Sen är det klart. I 10% av fallen så kanske jag kör med en preset istället.
Här kommer bilderna – kommentera gärna i vanlig ordning om bilder och text. Alltid kul att höra personers genuina åsikter. Alla bilder tagna med min Leica M10 och 35 mm Summicron eller 28 mm Elmarit. Två är fotade med min X-Pro2 vilket anges i bildtexten.
Tagen på hörnet vid Bryant Park som jag omnämnde i förra blogginlägget. För övrigt blev denna av nån anledning väldigt underexponerad. Resultatet som ni ser är tre stopp uppljusad. Sensorn från 2016-2017 presterar utmärkt. Hade haft problem om fotot var taget med min gamla Leica M-E 240.
Den här är också tagen på samma plats
Även denna!
Den sista från Bryant Park-hörnet i detta blogginlägg
Gillade hatten på sned som han bar så fint
Ett mörkt foto men det är för att det var taget på kvällen. Vanligtvis undviker jag personer som sitter i sina mobiler men den här kvinnan såg så fin ut där hon satt så jag gjorde ett undantag. Månne textade hon sin försenade dejt?
Gladde mig åt att 28 mm satt på kameran – annars hade hennes stora steg inte fångats
Boxare som slagit för hårt? Tagen med Fujifilm X-Pro 2 med 23 mm.
Betrakta detta ägg!
Önskar att jag minns vad de språkade om när de gick förbi
Tillbaka i Flushing, en stor Chinatown i stadsdelen Queens. Där låg mitt hotell förförra året.
I en park i Brooklyn om jag inte minns fel. Tagen med Fujifilm X-Pro 2 med 23 mm.
Jag tror att det blir minst två New York-bloggar till från förra årets resa. Jag fann fler okej färgbilder och jag kommer också att författa en inlägg om hur det var att fira fjärde juli på plats. Sen får det lov att räcka.
Fredrik
Skriver om
Innehållskategorier
- Intresse - Gatufoto
//Stephen
Tack för kommentaren, Stephen.
Jag förstår precis hur du känner inför att själv ta liknande gatufoton. Men med rätt teknik och erfarenhet så händer det väldigt sällan att folk skäller på en. Personligen så skulle jag tycka att det skulle kännas värre att bli upptäckt med ett långt objektiv på distans. Närheten upplevs som ärligare gissar jag.
Vad beträffar korn eller textur så är jag ute efter att lägga till filmkorn så den simuleringen är den jag använder. Texturen påverkar mer ytan som vid en utskrift och det känns inte logiskt att använda den vid redigering på skärm. Textur blir naturligt när jag gör ett val av papper att skriva ut på.
Tack för din kommentar, Rolf.
Tack för svar, då förstår jag lite mer:
Tack – kul att du gillar den, Johan. Upptäckte den rätt sent när jag gick igenom bilderna inför detta blogginlägg. I övrigt så bör jag nog spendera lite mer tid på mina New York-bilder – inser det kan finnas fler okej bilder bland dem.