Denna blogg handlar om mitt fotande (främst gatufoto) men också om funderingar kring foto i allmänhet. Jag skriver dessutom om fotoevents som jag lyckas ta mig till.

Elliott Erwitt, 1928-2023. Och en utställning.

Möttes precis av det sorgliga beskedet att gatufotografen Elliott Erwitt har lämnat in idag, den 30 november. Hans ofta humoristiska gatufoton kommer att leva kvar bland de många fans som han under sin 95-åriga levnad skaffade sig. Han tog förstås inte bara gatufoton utan en hel del reportagefoton dessutom – som sig bör som medlem i bildbyrån Magnum. De senaste 30 åren skulle jag dock gissa att han var en av få gatufotografer som kunde leva gott på sin gatufotografi med tanke på hur populära hans många böcker var. 

För knappt ett par veckor sedan hade jag möjligheten att gå på en "popup"–utställning kallad Personal Bests (nästan precis som hans bok "Personal Best" som kom ut 2006). Tyckte mycket om vad jag såg – alltid njutbart att se en fotografs verk som inramade printar i hyfsat större storlek än på en skärm eller i en bok. 

Här följer några bilder från den utställningen som en liten hyllning till denne fotografiske gigant.

Inlagt 2023-11-30 22:01 | Läst 644 ggr. | Permalink
Håller helt med dig Fredrik om Elliott Erwitt! Fin redovisning av utställningen!
/B
Fin redovisning! Spontant minns jag annars vovvarna, ofta i lätt absurda bilder med vovvar, stövlar, mattar. En förlåtande humor.
Hej,
Han var mästaren. De korta bildserierna hans signum. Ingen kunde det som han.
Din hyllning passar fint och glassen sitter helt rätt som humoristisk knorr.
Ha det
Bob
En stor förlust. Få kan mäta sig. Jag hade själv förmånen att se en utställning härom året. Bilderna gör sig verkligen bra i större format.
En gatufotograf som även jag känner till, trots att jag inte alls är i den genrén. Jag har också sett en utställning av honom. Det är nog mest hans bilder av hundar som jag minns tydligt, men det fanns många andra tankeväckande och fascinerande verk där.
Hälsningar Lena
Tråkigt med Elliott Erwitts bortgång. Men han blev ju 95 år, så han fick åtminstone ett långt liv, och hann ta nästan oändligt många bra bilder.
Fint skrivit och trevligt att se bilder från hans utställning, Fredrik! Själv har jag aldrig fått möjligheten att se hans bilder i stort format, bakom ram och glas.
Har bara en liten pocketbok från Photo Poche, som jag införskaffade i Paris 1989. Den är ganska utsliten vid det här laget. Andra böcker jag införskaffade från samma bokserie är med André Kertéz, Rober Frank och Henri Cartier-Bresson, så Elliott är i fint sällskap i bokhyllan :)